Fotbollen är grym ibland och att Malmö FF lämnade Stadion som förlorare efter en insats som var värd mer än så var hårt.
Daniel Andersson bestämda marsch av planen med bockat huvud var talande.
Precis som när lagkaptenen stod utanför lagets omklädningsrum och inför de vanliga journalisterna försökte klä känslorna, tankarna och förklaringarna i ord. Kanske en ännu svårare uppgift än att slå Helsingborg.
Den stora skillnaden lagen emellan var Henrik Larsson och det självförtroende som följer med den 37-årige anfallaren.
Jag vet att en del spelare och en hel del fans tycker att vi i media haussar Larsson för mycket – och jag tycker de har fel.
Kvitteringen osar klass och Larsson låg även bakom segermålet och att HIF-anfallaren nu toppar allsvenskans poängliga är talande.
För om han nu är haussad – varför är då inte ett gäng av de andra spelarna före honom?
Helsingborg har egentligen inget så imponerande lag och med tanke på hur Daniel Andersson och Labinot Harbuzi styrde och ställde mot Andreas Landgren och Isaac Chansa och såg till att Edward Ofere fick grymt understöd är det konstigt att det stod 1-1 i paus.
Ännu underligare var det att Helsingborg kunde avgöra matchen och sedan hålla ut i 90 minuter för en ny trepoängare.
Men Malmö FF saknar spets, självförtroende och säkerhet.
Det är så typiskt att precis efter att Henrik Larsson utnyttjat en osäkerhet mellan Jimmy Dixon och Ulrich Vincentz så kunde Rasmus Jönsson glida igenom i samma blotta i MFF-försvaret, men då räddade Dusan Melichárek.
Det var inte heller en tillfällighet att HIF:s segermål kom till i samma del av Malmö:s försvar och det är tydligt att osäkerheten och bristen på självförtroende härskar i den delen av MFF:s lagbygge.
Roland Nilsson har mycket att jobba med och bäst är alltid att bygga bakifrån.
För Helsingborg väntar en fajt om andraplatsen och lördagens möte med Elfsborg blir laddat. Seger där och man kan verkligen utmana.
Men SM-guldet kan Helsingborg glömma, de onödiga poängtappen i våras och svackan i augusti blev för mycket.
För Malmö FF var det ett litet steg framåt under derbyt. Spelmässigt hängde man väl med ett allsvenskt topplag och det är naturligtvis kanon.
Samtidigt är det en lång resa kvar, för ingen ska inbilla mig att det här bygget är ett lag för toppstriden 2009.
MFF-basen Bengt Madsen säger nu att klubben i november ska presentera planerna för hur Malmö FF ska utvecklas.
Den avsaknade röda tråden ska in i föreningen – och sedan ska man jobba efter det.
Om Madsen fortfarande har medlemmarnas förtroende återstår att se, men allt hänger väl på hur kan kommunicera visionen.
Just bristen på en ärlig, rak och öppen kommunikation är kanske Malmös största problem – för om inte fans och sponsorer vet vad som gäller är det svårt att stötta.
Därför var det imponerande att höra MFF-klacken under matchen. De stöttade verkligen sitt lag trots att resultatet inte var det rätta.
Det var både härligt och mäktigt att höra och att se - och visar att Malmö har en resurs.
Spelarna borde ta intryck av det och det var ett intryck som jag tar med mig. Att det sedan finns dårar som gör allt för att förstöra för fotbollen är något polisen och andra myndigheter måste agera emot.
Och tyvärr krävs det hårdare tag och det är inte samhällets fel – utan dårarnas.