Efter segern mot Skottland har Sverige skaffat sig ett riktigt bra utgångsläge inför hösten. Vårens avslutande match mot Färöarna är bara vara en formalitet innan Pia Sundhage kan luta sig tillbaka i solstolen och fundera över den fortsatta vägen mot VM i Kanada nästa år. Och hon ska vara väldigt nöjd med vad landslaget har uppnått hittills under kvalet.
Jag tycker Sundhages lagbygge känns väldigt stabilt. Stommen som hon tydligt valde att satsa på redan under EM förra året med Fischer, Seger, Asllani och Schelin har gett laget struktur och trygghet. Försöket med ett nytt spelsystem, 4-1-3-2 med Seger som defensivt ankare har gett fina resultat, även om laget gick tillbaka till 4-4-2 under delar av matchen mot Skottland. Att ha ytterligare ett system att plocka fram när motståndet blir tuffare än Bosnien och Färöarna tycker jag lyfter landslagets kapacitet ytterligare en nivå. Där laget tidigare var väldigt inrutade i ett klassiskt 4-4-2 finns det nu möjlighet att både utveckla sitt eget spel och anpassa sig, både till motståndet men också till vilka spelare som finns tillgängliga.
I det nya systemet kan även Kosovare Asllani ges en friare roll och med sin styrka i att hitta lediga ytor hota framåt ännu mer än tidigare. Jag önskar att Kosses spetskvalitet används ofta och mycket, beroende på motståndet. Att hon får stor frihet att hitta in bakom motståndarnas mittfält och komma rättvänd. Där har Sverige ett vapen som kan utnyttjas ännu mer.
Däremot behöver landslaget utveckla sitt passningsspel, framför allt i uppspelsfasen. Ofta går det fortfarande långsamt och utan flyt när Sverige ska föra matcherna mot sämre motstånd. Laget är skickliga i sitt omställningsspel, men behöver bli tryggare med boll.
Jag hoppas också att Pia använder resterande delar av kvalet till att våga vara långsiktig. Den stomme som hon satt nu ska givetvis vara intakt hela vägen fram till VM. Men sett till hur resultaten utvecklat sig tycker jag det är helt givet att spelare som Malin Diaz får fler chanser att bli bekväm i den Blågula tröjan. Jag tycker att landslaget har råd att plocka med de vassaste unga lovande spelarna på kvalresan under hösten för att ge värdefull rutin, om så bara av att ingå i en A-landslagstrupp. För någon kanske det kan bli ett blixtgenombrott redan till VM, men framför allt för att redan nu även våga blicka fram emot kommande mästerskap.
För än är inte Sverige riktigt där uppe och slåss med Tyskland, USA och Japan. Missförstå mig inte nu, Sverige kan slå alla de där lagen på en bra dag där både försvarsspel och omställningar sitter till hundra procent. Men sett till kvalitet och stabilitet över längre tid och förmågan att ta kommando och bestämma tempo i matcherna – där har vi en bit kvar.
Precis som jag skrivit tidigare så tror jag det är helt nödvändigt att förbundet jobbar stenhårt för att klämma in träningsmatcher mot riktigt vasst motstånd. Som nämnda Tyskland, USA eller Japan, nu när kvalgruppen inte gett landslaget speciellt stora utmaningar. Det är helt nödvändigt för att kunna ge gruppen ett kvitto på vad de står mot de allra bästa och få chansen att förbättra de detaljer som inte märks mot sämre motstånd. Med rätt resa fram är jag övertygad om att sommaren 2015 har alla möjligheter att bli en klassisk svensk fotbollssommar.