Rönnerdahl sjöng för oss

Min farmor, Anna-Lisa Huss, uppväxt utanför Skellefteå, tillbringade en stor del av sitt liv i Ludvika. Hon lämnade oss för två år sedan och minnesstunden hölls där Dan Andersson ligger begravd i Ludvika. Farmor var stolt över att vara en ‘Huss’ tror jag. Att vara från den släkten är fint tyckte farmor, även om det har funnits en och annan kontroversiell ‘Husse’ som har gäckat genom historien. Farmor berättade att vi är släkt med Kristina Kappelin, vilket får ett och annat att klarna. Hon berättade även att vi är släkt med Evert Taube.

Doria spelade sina hemmamatcher de två första åren på Sjösala ute vid Stavsnäs, en plats som Evert Taube höll nära sitt hjärta. Rönnerdahl sjöng för oss och satte ord på vad vi kände då vi klev ut på den vackra planen i våra nya blåvita tröjor.

‘Lycklig som en lärka uti majsolens sken, sjunger han för ekorr´n, som gungar på gren!’

[youtubeplay id=”gM7adfF7V_s” size=”large”]

Efter den tunga inledningen började Doria slita till sig uddamålsvinster. Vi hade tungt mot sämre lag, vi slet, var tunga att möta, och ofta stod Niclas Kindvall och Jesse för de avgörande momenten när lägen dök upp. Vi började avgöra matcher sent, och våra målvakter storspelade. En av dem var Petter Johansson. Under hösten började vi rada upp vinsterna. Vi besegrade Saltsjöbaden borta, vi vände hemma på Sjösala mot seriesuveränen Atletico Nacka som hade den fantastiske Niclas Haslum i laget.

Med bara några matcher kvar ställdes vi mot Vincent Sundbergs BK Carmen. Vi gjorde klubbens bästa defensiva insats i historien och vann med 2-0, och efter 10 raka vinster började vi inse att det var möjligt att bli tvåa i serien och utan poängtapp skulle vi kunna gå upp som en av de bästa tvåorna.

Fortsättning följer.