Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Tycker du att Ibra är stor nu?

Hussfelt

Tisdag är den där dagen i veckan då jag stannar kvar på ‘kontoret’ varje dag. Jag bor i Hammarby Sjöstad, ett nybyggt område i Stockholm som ligger en flatmacka från Södermalm. Söderstadion ligger några stationer bort och jag fixade faktiskt årskort på ‘Bajen’ för att följa mitt lokala lag för nåt år sen. Min sektion var nog ‘stökigast’ på hela arenan på sitt sätt. Stephen Simmonds ropade på Charlie Davies, ‘Abris’ högg på domaren, Rico höll på alla sydamerikaner, Weeping-Magnus höll på Bajen. Jag slutade gå när det blev alltför hätsk stämning generellt. Det känns som om det är smått omöjligt att bedriva fotbollsverksamhet på hög nivå i vår huvudstad. Klimatet är för hårt. Det saknas harmoni helt enkelt.

Här sitter jag i alla fall i Sjöstan på tolfte våningen och blickar ut, på mitt kontor men hemma. Just nu sjunger Alicia Keys om New York, jag längtar dit och känner mig högt, högt uppe. Jag skriver, mailar, fixar allt sånt som jag inte hinner med annars. Jag lagar mat, diskar, städar, kollar kvitton, fakturerar och ringer lite samtal. Jag älskar de här dagarna. Sätter på VH1, Kviborgs favoritkanal, och bara borrar ner huvudet. Tisdag är catch up-day, eller dagen efter en måndag på Kungliga Tennishallen med Danne och mina Head-racketar på centercourten. Och äntligen ville fötterna, och ibland ville även hjärnan. Jag slår grymt bra när jag möter en bra spelare och får rytm i spelet. Jag älskar tennis. Tennis är och har alltid varit min favoritsport. Stefan Edberg var min enda riktiga idol. Senare i bloggen ska jag berätta om min uppväxt med en spelare som vann en Grand Slam. Rena rama Forrest Gump-historien.

Annons

Gentlemännens gentleman

Så här tänker jag mig Edberg. Alltid på väg framåt i planen. Vackra ben och rumpa, alltid med tungan rätt i munnen, lite töntig, utan hårprodukter, en otoppad ful forehand och världens vackraste öppna enhandsbackhand. Bara min pappa, Pege Hussfelt, kan matcha den när pappas kropp håller. Edberg spelade attacktennis med estetik utan att någonsin gnälla över domslut. En gentleman som vann gentlemmannaprsiet ‘ATP Sportmanship Award‘ så många gånger att att de döpte om gentlemannapriset till Stefan Edbergs gentlemannapris. Inte bara jag hade Edberg som idol och förebild. Den här killen också, som numera tar hem Edberg-priset på löpande band.

Annons

Och nej, det är inte en släkting till Quentin Tarantino.

Avslutade kvällen med att öppna en fin Barolo, dekanterade den och svalde ner den till lite nyinköpt ‘parmigiano reggiano’. Det var Don Tomaso som lärde oss att man skulle säga just så då han satt på en parkbänk i Parma.

Hörde förresten på Sportradion igår att Gunnar Nordahl tränade Öster när Nils Liedholm tränade Roma och att deras vägar möttes ute i Europaspelet. Hur kan det ha sett ut då de gamla legendarenra kramade om varandra inför detta möte i lilla Växjö? Det är många drömmar och funderingar som cirkulerar om hur de där grabbarna levde sina liv. Lite som jag ibland funderar över ‘The Rat Pack.’

*****

Edin Dzeko till Juve?

Jag kan tycka att Serie A har det skönaste liret i fotbollsvärlden (mycket mer ska jag berätta om och motivera detta senare såklart, bloggen dör inte efter detta inlägg), har flest differanser på klubbar och kulturer, den mest fascinerande miljön att resa runt i, den vackraste arkitetkturen, den godaste maten, det härligaste språket, den mest sympatiska servicen, har en konstskatt som är närmast oöverträffad, den mest häpnadsväckande kulturen, bästa stilen, de mest perfekta kostymerna, de virvlande mopederna längs trånga gränder, det mest passionerade kroppsspråket, ett skönt klimat, de stekigaste frisyrerna, är det land som mest tillåter stora stjärnor att vara just stjärnor, lite som i Hollywood, har de mest högljudda supportrarna i kombination med den enastående vackra koreografin på läktarna, har flest stora intressanta möten mellan stora rivaliserande klubbar, har en ouppnådd rivalitet mellan olika regioner och har ett land som är tusen länder i ett och samma, har de vackraste dräkterna, är mest måna om att det ska se vackert ut.. ja, jag kan hålla på länge. Espresson, restaurangerna, vingårdarna.. Jag skulle få sitta i dagar för att beskriva mitt intresse för det där landet. Bara hur domarna håller i korten i Italien, hur en arena kan heta något så romanstiskt som ‘La Favorita’, hur domarna kan bära rosa tröjor, hur Paparesta kan vara så vacker och ha ett så extremt ‘backslick’.. jag kan bli tårögd av många av historierna. Mer om allt det där senare kan jag lova!

Annons

Det Serie A skulle behöva liiiiite mer av är sådana som Ibra, Dzeko, superserben Krasic och Eto’o. Många unga spelare är på väg att nå ända upp dit men har en liten bit kvar, men min känsla är att det är på g. Serie A älskar stjärnor, Serie A älskar träd som växer till himlen, italienarna älskar Hollywood. Riktigt riktigt stor och firad stjärna blir man i München, Madrid och Milano. Ytterligare en Balkan-stjärna på väg hit alltså. För Balkan-folket är Serie A som den engelska ligan en gång var för oss.

*****

Tycker du att du är viktig? Tycker du att Ibra är stor nu? Här får du lite perspektiv:

[youtubeplay id=”HEheh1BH34Q” size=”large”]

Inte så stor va?

(Mer om Doria och ‘Superserben‘ att vänta framöver förresten. Men inte vilken superserb som helst.)

En superserb.

Annons

(Valde nog för övrigt nummer 27 efter att ‘Vårbergs Maradona’, Tolga Ünal, tog samma nummer i Andrea Doria. Obekräftat.)

Publicerad 2010-10-05 15:43

Kommentarer

Visa kommentarer
Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto