Min kärlek till Atommyran Giovinco

Titta lite på det här klippet och skåda vad Giovinco gjorde på 30 minuter mot Chelsea för ett och ett halvt år sedan.

[youtubeplay id=”Xgd5kK_tfRI” size=”large”]

Ja, ibland är han aningen ‘valpig’ och ja, ibland är han lite slarvig och ‘inte konkret’ i vissa avgörande lägen.

Men den tränare som kan slipa dessa egenskaper har en spelare som kan vända vilken match som helst mot vilket motstånd som helst. Frågan är om det någonsin kommer att inträffa för vår vän Seba, även om han i ligans tre första omgångar möjligen var ligans mest lysande stjärna denna höst innan han skadade sig.

Att jag gillar honom för att han är liten är en lite förenklad bild då jag också är en liten kille (med liknande egenskaper men på aaaaaaaaaningen lägre nivå).

Ja, han är så liten så att Del Piero framstår som en fysisk gigant vilket är läckert på många sätt. Det ser för det första nästan lite roligt ut när han sätter fart, hans kvickhet med den litenheten gör honom närmast omöjlig att få tag på i vissa situationer och så är han ju en asfaltsblomma och jag älskar asfaltsblommor. Han är blomman som tar sig igenom asfalten trots att han har världens odds emot sig.

Låt ingen jävel hindra dig att bryta igenom asfalten. Världen är fylld av mobbare och människor som tvivlar på dig. Strunta i dem, gå din egen väg och gör din grej. De andra kommer ändå att bli förlorare och i bästa fall förmodligen sitta och vräka ur sig en massa strunt på internetforum i sin ensamhet.

Det har jag gjort i alla fall, struntat i tvivlarna alltså och det funkar bra. Seba också.

Kram.