Vår kväll med Berlusconi

Tidig onsdagsmorgon och morgondimman har börjat lätta. På tolfte våningen ligger dock imman kvar på glaset under balkongräcket. Jag skriver några rader.

Jag lovade ju er en bild. Till bilden hör en kort historia. Jag, Snobben och ‘Mister’ var på besök på Giannino efter Milan-Juventus 1-2. Vid mitt förra besök där träffade jag Cafu på toaletten. Denna gång smög jag in på samma toalett i stort sett så fort vi kommit in på restaurangen. Då jag kom ut möttes jag av ett ansikte jag kände igen.

– Buona seeeeeeeeeeeeeera, sa premiärminister Berlusconi. Han och hans säkerhetsvakter stod utanför toalettdörren vid entrén.

– Buona sera, sa jag.

Det dröjde inte länge innan vi fick ett bord. Självklart hamnade vi vid bordet närmast entrén och jag satt på hörnet. Det gjorde att jag knappt hann sätta mig ner innan Silvio och hans vapendragare Adriano Galliani skulle passera. Galliani gick på kryckor, och bakom ryggen hörde jag en mörk vänlig röst.

– Mi scusa.

Jag ställde mig upp, Adriano log och hälsade ‘Buona Sera’. Sedan gled Silvio förbi och hälsade. Min känsla när Galliani hälsade på oss var varm. Silvio kändes mer som en slug ‘furbissimo’ som log för att han vet att man ska le och hur man ska le.

Samma sak då de tu tillsammans med Braida senare under natten var på väg ut. Då stannade Silvio ett tag vid vårt bord och hälsade på oss. Han tittade länge på Snobben och han tänkte nog ‘Vem kan den där tyske vara? Har vi mött honom? Bör jag känna till honom?’ Jag tog mig tid att knäppa en bild.

Vid den tidpunkten hade alla i restaurangen redan ställt sig upp och skanderat:

‘SILVIO, SILVIO, SILVIO!!!’

Rösterna följde Milanpresidenten hela vägen ut.