Ok, jag får denna jul jobba på här vid tangentbordet och ta igen det jag förlorar i blogguppdateringar andra dagar. Nu kör jag bara! Kööööööör!
2010 har varit ett stort år för mig på många sätt. Jag har kommit överens med TV4 om ett nytt kontrakt som jag kommer att skriva på i dagarna. Vi kom överens om att förlänga kontraktet över EM 2012.
Jag började i den här branschen som programledare på lokal-TV 1993 men jag har egentligen aldrig haft någon mentor som utvecklat mitt programledarskap. Jag letar fortfarande. I TV får man chansen och om man funkar i rutan så får man fortsätta. Om man inte funkar riskerar man att åka ut. Vi förädlar inte alltid dom vi har. Hur ska jag göra för att bli bättre? Vad har jag kvar att utveckla?
TV-världen är en stor kontrast gentemot idrottsvärlden. Där, i idrottsvärlden, talar vi mycket om ledarskap, om utveckling och om att bli bättre. I TV kör vi en grej ett tag, nån får stå o hojta i rutan, sen byter vi ut den grejen när den inte funkar längre. Jag vill inte bli en sån där som funkar ett tag och sedan byts ut. Jag vill utvecklas och stimulera min omgivning. Jobba i ett team. Uppmuntra andra. När jag eller någon annan inte gör som vi ska måste vi få säga till, säga stopp, lära oss att ha högt i tak. I Sverige ser vi det som en provokation när någon ibland höjer rösten och ber om något som vi alla har kommit överens om.
Jag kommunicerar för det mesta med våra tittare och jag försöker göra det på en konstuktiv och rättvis nivå tycker jag. Om någon ifrågasätter min kunskap, min erfarenhet, mitt budskap eller min trovärdighet utan att gå till mig med kritiken så har jag rätt att försvara den. Samma sak om jag bloggar om någon annan på ett felaktigt sätt.
Om någon felciterar mig eller utmålar mig på fel sätt så har jag rätt att reagera. Det går fan inte att skriva vad som helst, svamla, insinuera, felcitera, förvrida sanningen eller hårdvinkla på nätet, skriva en text och sedan bara trycka på ‘Enter’ och tro att det inte skapar en motreaktion. 2010 har lärt mig mycket av vad vissa gör med sådana som jag som jobbar i offentlighetens ljus, bara för att sälja en nyhet eller för att få lite uppmärksamhet. När man blir uthängd på ett felaktigt sätt så ska man ju egentligen samla sig och vara cool. Känslokall. Jag brukar säga så här:
‘Döm icke i vredesmod, ty vreden går över men domen står kvar.’ Nu återstår bara att lära mig leva som jag lär.
2011 vill jag utveckla mitt programlederi, jag vill jobba med mer än bara referat. Den största anledningen till att jag har blivit en bättre kommentator är tack vare kritiken jag har fått av Er, av mina kollegor och i synnerhet av Bengt Grive då han fanns kvar i livet. Tänk om jag hade en sån människa vid min sida idag, en sådan mentor i mitt yrkesliv.
2011 ska jag lägga färdigt många delar av mitt pussel. I mitt yrkesliv, i livet, med mitt hem, min kropp, med mitt hjärta.
Det är en härlig resa detta, och ibland tror jag att allt bara är på låtsas.