Det är den andre januari, alltså annandag nyår? 2012 har just tagit sig in och vilken början vi fick. För tredje året i rad blev det jag och Slitvargen kvar, här, i kalla Sverige. Ingen resa till Dubai för att få se Juventus och Milan mjuka upp musklerna inför scudetto-striden, ingen resa till den amerikanska östkusten, inget Sydamerika.
Det är inte ens kallt här i Sverige. Januari har blivit oktober. Det mörknar alltför fort, men jag går lätt ner på stan i en kavaj, en undertröja och en lättare halsduk. Alldeles för sällan förvisso. Under 2012 har jag aldrig varit nere på stan än. Jag vaknade upp efter min egen nyårsfest som blev en spontanare. Efter att jag och Slitvargen vandrat mot Vasaparken där de årliga fyrverkerierna skjuts av, vek vi istället av och in på Tennstopet. Där satt vi, jag, Slitvargen, Allan Svensson (ja, DEN Allan Svensson), ett gäng som Tage Danielsson har skrivit sin julsaga om, och så ett par andra sällskap.
På vägen hem började vi bjuda med folk in till mitt hem, grannen Gökungen hade fest, fler vällde in, andra fick höra om vår fest och framåt småtimmarna var det fullt hus hemma hos mig. Det kändes som om vi hamnat mitt i en låt av Veronica Maggio.
‘Välkommen in!’
[youtubeplay id=”JOBNzjoj4K0″ size=”large”]
Förste januari. Vilken start! Öppna fönstren, rensa, panta, hyra film, köpa pizza, göra allt det alla andra brukar göra med andra ord och så tre långa filmer som fick avsluta kvällen. Neighbor For Sale, Flykten från Bastöy och Source Code. De två första var riktigt sevärda med nersläckt och full koncentration på duken. Source Code kändes som en sån där Hollywood-idé som man nog borde ha slipat lite mer på. Jag har tappat tron på majoriteten av Hollywoods filmer sedan en tid tillbaka, men med rätt manus och rätt regissör händer det ibland att det inte känns så Hollywood.
Hollywood. West Hollywood var där vi bodde under Vinterturnén för några år sedan. Jag har åkt med på den i några år nu och det har blivit en god vana att resa med Stubben. Stubben är borta och jag är hemma i år. Kul för Darling att få resa iväg på Vinterturnén i år. Han är bra den killen.
Hollywood ligger nära mitt gamla hem i San Diego. Jag bodde där 91-92 och det kan ha varit den bästa tiden i mitt liv. Jag gick i skolan fram till eftermiddagen, spelade tennis och fotboll i skollaget, åkte bil/jeep/nercabbat till beachen, vi tände eldar, surfade och umgicks. Det bästa av liv man kan tänka sig nästan. Jag fick en bild av hur det fungerar i ett annat samhälle, långt från vårt. Ett samhälle vi älskar att klanka ner på, men även ett samhälle vi ser upp till. Hollywood har byggt nästan allt det där. Hollywood är en reklamfabrik för ett helt land, ett helt samhälle, ett sätt att leva på, både rätt och fel.
Vi vet vad Florida är, vi vet vad New York är, vi kan alla deras delstater, vi kan peka ut Alabama och vi kan alla deras sånger. Vi kan deras filmer, deras spelstad, deras kultur, vi äter deras mat, vi dricker deras läsk. USA har pumpat hela västvärlden med produkter tack vare Hollywood och vi ser upp till deras skådespelare som något ouppnåeligt och när en Britney eller en Bruce Springsteen slår igenom så hakar hela västvärlden på.
Dom kommer till och med hit och spelar in sin musik med sina artister som sedan säljs och promotas i stora USA, med feta videos, med TV-shower som höjer statusen på TV-showen, artisten, TV-bolaget, allt.
Man kan tycka mycket om USA, men en sak är säker. När det gäller att projicera ut budskap, att promota och bygga varumärken eller att se till att sitta på toppen av jorden så är USA sedan länge långt före alla andra.
Hörs snart igen. Med mera fotboll. Och Ibra-bok. Ciao.