Rapport från Himlen

Jag och Vampyren brukar prata om det där på våra resor. Vad är egentligen sjukast? Att jag kan sitta här uppe och blogga eller att jag faktiskt sitter här uppe i luften. Vampyren tycker uppfinningen internet slår uppfinningen flygplanet. Själv är jag inte lika säker.

Jag träffade Erik Niva på Terminal 2 på Arlanda. Han satt så där ensam som man upplever att Erik Niva reser. Han skulle till Swansea, jag till Las Palmas. Man kan trivas hemma, men hemma är alltid hemma och det är alltid nåt att fixa. Nån möbel som ska inhandlas, nåt plagg som ska lagas, nåt måltid som ska planeras eller nåt jobb som ska utföras. I Las Palmas ska jag bara vara ensam. Träna, sola, sitta för mig själv i nån kyrka, på nåt café eller med en god köttbit nån kväll på en restaturang.

Jag borde bo nån annanstans. Jag tycker om Stockholm, men det är så mörkt och kallt så länge och ofta tänker jag på hur det skulle vara om jag bodde i Brasilien eller i Kalifornien igen. Las Palmas är en liten utflykt men jag kände att jag behövde komma i kontakt med solen. Det är inte alltid lika lätt att komma i kontakt med sig själv på hemmaplan heller. Jag åker bort från allt och alla för att andas några dagar. Ensam.

***

Club Calcio är igång igen och det har varit deppigt att inte få jobba med CC. Jag skulle egentligen vilja göra så mycket mer med programmet, men jag älskar ändå utformningen. En prestigelös redaktör, en karismatisk Birro och en otroligt kunnig Snobben. Simone Bianco skickar allt frekventare rapporter nere från Sicilien. I år ska han spela i en ny Doria-tröja. Han täcker upp för våra storstjärnor, alltid redo att kliva in som regista eller terzino a destra. Jag längtar efter honom. Vi är på öar, men allt för långt ifrån varandra.

Jag ska slappna av i Las Palmas, men jag ska lämna rapporter. Vi hörs snart igen. Manjana.