Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Covercianos visdom går inte att köpa för pengar

Sju.

Det är antalet titlar Milan har i mästarcupen genom åren. Det är också antalet år sedan Arsenal vann något.

Från mitt hotellrum på Sheraton i Porto i norra Portugal följde jag en historisk mangling igår kväll, och för mig var det överraskande. Visst, Milan har spelare som Thiago Silva, Mark van Bommel och Zlatan Ibrahimovic som spelar på en högre nivå och där ett par av dem har vunnit mera på egen hand än hela Arsenals startelva, men vi vet ju också att italienska lag har haft svårt mot engelska lag de senaste åren.

För egen del ser jag i stort sett alla stora matcher i både England och Italien. Jag ser mycket annat också, men de här två ligorna har fascinerat mig sedan decennier tillbaka. Det gör ju också att jag kan sätta Zlatan Ibrahimovic i ett någorlunda perspektiv. Visst är vi många som ibland blivit besvikna på hans insatser i landslagströjan och ofta även då vi gått in i slutspelsmatcherna i Champions League, men för oss som följer honom varje dag så går det inte att ta miste på hans enorma kvalitéer på fotbollsplanen. Hans fysik är som gjord för att dominera, framförallt mot engelska lag.

För oss som följer internationell fotboll utan att ha de brittiska skygglapparna som brittiska journalister och i viss mån extrema anglofiler så är det okunnigheten och arrogansen som stör. Den engelska journalistkåren står i den starkaste av kontraster gentemot den italienska tränarutbildningen Coverciano i Florens. Egentligen är det klassisk härskarteknik, som om det bara spelas fotboll ute på de brittiska öarna, att påstå att en spelare som Ibra inte är av högsta världsklass för att han inte varit som bäst mot engelska lag.

Mot engelska lag? Det är det som är hela den engelska fotbollens dilemma. England står där med alla pengar, alla fina arenor, alla miljardärer som ständigt pumpar in nytt kapital. Ändå är det lag som Barcelona som har den intressantaste av fotbollsfilosofier och ändå är det Coverciano i Florens som utbildar de bästa tränarna i fotbollsvärlden totalt sett. Spetskunskapen finns ofta i andra länder än i England. Den måste köpas in. I princip hela Arsenals lag består av utländska spelare, med en utländsk manager och utländska ägare. I Italien är det fortfarande en italiensk manager på tränarbänken.

För egen del så har jag svårt att ta till mig av krönikörer som Martin Lipton, därför själva fotbollskunskapen är för låg. Det går inte att diskutera Abates bristande kvalité i offensiva lägen, Boatengs bristande koncentration/teknik i mottagningar, Mark van Bommels överjävligt smarta positions- och passningsspel, Patos begränsade fotbollstänkande eller Ibras osjälviska kvalitéer i passningsspelet, därför vi skulle bara hamna i floskler och plattityder. Lipton och hans kollegor ser inte det där.

Milan hade ingen stor kväll igår och det här dubbelmötet är ännu inte avgjort. Kom bara ihåg vad som hände Milan efter 4-1 hemma mot Deportivo La Coruna. Däremot skulle, precis som Allegri sa, Milan ha gjort några mål till. Det var inte Milan som var ofantligt bra igår kväll. Milan spelade på sin nivå. Arsenal däremot är på väg ner i ruinerna, och det är ingen skräll när vi ser vad som finns kvar efter att Fabregas och Nasri har lämnat. Arsenal är en akademi med en hög högstanivå och en så låg lägstanivå som inga topplag i Europa är i närheten av. Precis på samma sätt brukar unga spelare fungera. Prestationerna går krafftigt upp och ner från dag till dag. Mark van Bommel exempelvis, är i princip alltid bra.

Milans 4-0 på Arsenal är en liten triumf för Serie A, om nu Inter kan göra sitt mot Marseille och om Napoli kan slå ut Chelsea. Napoli har numera ett bättre lag än Chelsea i offensiven, men när det gäller organisation och kvalité i de bakre leden är britterna fortfarande klart starkare. Om Milan och Napoli vinner sina matcher mot Londonklubbarna står England utan representanter i kvartsfinalspelet för första gången på 16 år.

Det är inte en trend såklart, men det är en fingervisning om att allt som sänds från nya arenor i HD, med superkvalité på ljudet och med snabba täta klipp, inte nödvändigtvis är så otroligt bra, så snabbt, så fysiskt och så överlägset som det ser ut.

Allt är inte guld för att det glimmar.

Publicerad 2012-02-16 kl 11:40
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons