September är höstens januari.
Folk går tillbaka till sina jobb igen, skolorna börjar, vindunkar och flaskor står inlåsta i skåp och i källare, klockan ringer tidigare på morgonen och det blir liksom ordning på grejerna.
Vi börjar prata med varandra om vad som är sunt att äta, masar oss i väg till gymmen, börjar räkna kalorier och börjar vår långa vinterresa då många tar uppehåll från att leva ut sina liv. Det är så det är här uppe, och vi måste nog ha det så.
Min gårdagskväll framför Sverige – Kazakstan igår var säkert ungefär som din. Det jag spontant känner när det gäller Erik Hamrén och förbundskaptensrollen är att den samtidigt är den finaste av roller men att den kväver människan. Jag ser hur Erik gestikulerar mindre, pratar i mindre ord, sluter sig och hur han liksom sina föregångare tvingas akta sig, därför vad han än säger så vänder tidningar och TV på det mesta. Det finns sätt att attackera alla hans uttalanden, vad han än säger och hur han än säger det.
Om Erik vill förespråka en offensivare fotboll så hugger media på honom om det ser ut som igår eller som mot Holland borta då vi släppte in fyra mål. Man kan skönja hur hans kroppsspråk blir stramare, hur han tvingas fundera innan han uttrycker sig, därför vi älskar att driva med våra förbundskaptener i Sverige som om det låg i vår kultur. Det känns som om et har varit så sedan decennier tillbaka.
Jag gillar Erik, jag älskar hans naivitet och jag hoppas att han får balans på vår elva. Det är inte något av våra bästa landslag genom åren som representerar oss nu, sett till statusen på våra spelare.
*****
Den här morgonen började annars på Sosta på Sveavägen där livsnjutare ofta samlas för att låta en het kopp espresso värma sina strupar och ge sig själva en bra start på dagen. Denna morgon var Serie B-älskaren ‘Borell’ på plats, sin vana trogen, samtidigt som jag slog mig ner med Tom Flumé, Vasastan BK:s starke man, och diskuterade nutid och framtid i våra klubbar FC Andrea Doria och Vasastan BK.
Vi är båda klubbar med egensinniga idéer, med driv och en strävan att göra något på ett alldeles eget sätt. Doria är inte min skapelse från början, även om det till stor del är min förtjänst att vi har kunnat göra resan uppåt i seriesystemet, iklädda eleganta dräkter, i klass med toppklubbarna. När det gäller Doria känns det ibland som om jag borde sluta och istället lägga min tid på att bilda familj eller något annat meningsfullt. Just nu känns det dock som om jag kan blåsa liv i detta projekt en gång till. Jag ger det 6-7 månader. Sen får vi se!
*****
Som representant för ett svenskt landslag så kändes Jonas Olsson igår i intervjun med Patrick Ekwall lite arrogant mot det svenska folket.
Folket ville se en bättre fotboll och som representant för folket som ju landslagsspelarna är tycker jag att man kan böja sig och visa förståelse. Det verkade som om Jonas riktade sin privata agg mot Patrick, vad vet jag. Ekwall är på de flesta av sätt en mycket god kollega och en bra kille att ha att göra med på alla sätt. Det blir ibland lättare när man känner varandra.
*****
Squash idag. Padel Tennis imorgon. ‘Vampyren’ och Daniel ‘Spökplumpen’ Nannskog står på andra sidan nätet. Två stökiga skåningar med fina fotbollsbakgrunder med andra ord. Det ska bli riktigt skoj! Vill du veta mer om padel? Kolla här:
[youtubeplay id=”vf387MHwS0Y” size=”medium”]
För övrigt vann jag och min vän Jens Fredriksson mot Abgar Barsom/Patrick Ekwall med siffrorna 2-6, 6-4, 6-2 & 6-1 härom veckan. Barsom har raggat ny partner i nästa vecka, så revanschmöte väntar då!