Varför inte Casillas?

Jag förstår om Andrea Pirlo är besviken idag. Även Ibra måste fundera över hur man som spelare ska komma närmre den där gyllne kulan. Jag tror att det blir svårt kommande år, sedan France Football gick ihop med FIFA, om man inte spelar i en av världens största klubbar. En plats i de två toppklubbarna i La Liga hjälper. Att spela i Bayern eller Manchester United ger också större hopp. Att vara spansk (eller engelsk landslagsman för den delen) lär hjälpa till.

Var inte Iker Casillas Spaniens bästa spelare i EM? Säga vad man vill om Iniesta, men cool är han inte.

Sugen på glass?

Nej tack.

För mig har idoler alltid varit ouppnåeliga. Stjärnor man ser upp till och dyrkar. Björn Borg, Maradona, Totti eller Del Piero. Säg vem du vill, men för mig har det handlat om rockstjärnestatus, spelare och profiler som gått sina egna vägar, sått egna frön, trampat upp nya stigar.

För mig är Andres Iniesta en fin spelare i ett fint kollektiv, men inte spelaren som går att lansera som ett unikt varumärke eller ens få mig sugen på att äta glass. Bara tanken på Pirlo i hans skägg kan ge mig de där känslorna av det ouppnåeliga. Touchen, den unika stilen, fältherreblicken, sättet att fullständigt dominera matcher som Falcao eller Guardiola kunde göra.

Jag kan förstå att Liverpool-supportrar känner likadant för Steven Gerrard, även om han är långt ifrån en cool kille med rockstjärne-attribut. Gerrard har ändå den där självklara lyskraften och symbolvärdet för klubben. Själv tycker jag dock mer om gentlemannen (numera, alltså) Frank Lampard.

Jag hade unnat Pirlo eller Casillas att vara en av de där tre. Iniesta? Fantastisk spelare, men hallå, denna lirare lyckades inte göra ett enda mål i EM och än mindre gjorde han det i ligan i höst (jo, förresten han gjorde sitt första ligamål här senast). Men just det, han hade ju en målgivande assist i EM, ju.

En spelare med övervägande offensiva kvalitéer i världens bästa landslag borde väl ha bidragit med mer?