Milanos vän om Turin
Hussfelt
Efter resan till Piemonte i förra veckan bad jag en av de yngre, eleganta resenärerna att skriva en berättelse om vårt äventyr. Jag är mycket tacksam över att kunna presentera följande rader från Abraham Eriksson:
Vårdagarna hade börjat nå sitt slut. Det fanns en tanke, kanske till och med en dröm. En unik människa hade säkerligen kunnat kalla resan för sin första och sista önskan från Gud. Jag präglades därför av tacksamhet och lät mig ta del av något som man bara kan kännas av i sommarsånger du hör på midsommar med vänner eller familj. Det var en resa till Italien, det var en match mellan Juventus – Chelsea och det var ett äventyr där emellan.
![]()
Abraham Eriksson var namnet och jag är er reseberättare.
Det var en mjuk känsla som berörde mig när jag steg av flyget som fört mig till Italien. Det fanns också något unik med att träffa Jesper Hussfelt på flygplatsen. Programledaren för Club Calcio jag följer varje söndag och rösten jag brukar höra när jag sitter som åskådare för mitt favoritlag på TV. Nu såg jag honom vandra emot mig för att skaka min hand.
När alla resenärer samlat sig så åkte vi ut på motorvägen. Man kunde höra någon av oss fråga vart vi skulle. Hussfelt svarade: ’’Vi skall till en hemlig ort’’. Timman gick och plötsligt såg vi en utsikt som sköljde bort dåtidens bekymmer och lät oss allihop förenas som människor. Vi fick syn på Lago Maggiore, vi fick syn på byn Stresa. Vi tog därefter del av en sen lunch i byn, en promenad och när kvällen föll in, beställde jag en Stinco d’agnello al Barolo con Cipolline glassate för att avsluta kvällen på. Hussfelt höjde sitt vinglas innan sista måltiden för dagen och sade: ‘’Ingen stress i Stresa’’ och där möttes vi.
![]()
En vacker bild på vad Italien har att erbjuda våra ögon
När vi vaknade dagen efter visste vi vad som väntade. Vi åkte mot Turin och checkade in på hotell. Satte oss på en restaurangen Sorriso och blev bemötta som vi vore Gudar på besök i den hårt arbetande staden. Jag kände i luften att det fanns en annorlunda mentalitet och inspiration i italienare gentemot oss. Servitrisen var klädd i dyra plagg och väldigt elegant, men trots det så omsorgsfull att man ville krama henne efter maten och säga tack. Jag hade aldrig sett eller upplevt något liknande.
Jag minns matchen och jag minns alla mål. Men vad jag minns från Juventus – Chelsea var mer än så. Det fanns en samhörighet mellan 40 000 åskådare när melodin till ’’Storia de un grande amore’’ hördes från högtalarna. Varenda människa upphöjdes av glädje och när refrängen sjöngs av skrikande fans, utbrast så många känslor att vilken människa som helst kunde hitta sin mening med sitt liv efter det ögonblicket.
Sedan få se Pirlo vandra mot hörnflaggan under matchen för att applådera åskådarna på arenan och se alla ställa sig upp för att applådera tillbaka, var en otrolig syn.
![]()
Tifot och ett fullsatt Juventus Stadium
Efter matchen åkte vi till en restaurang kallad Urbani. Hussfelt berättade att det var restaurangen som den gamle sportchefen Moggi tagit Juventus-truppen förr i tiden för att äta mat och njuta tillsammans. Där satt nu vi och pratade om höjdpunkterna av resan och lärde känna alla resenärers djupa tankar som uppkommit under resans gång.
![]()
Alessandro Milano och Jesper Hussfelt diskuterar
Sista dagen tillbringade vi de resterande timmarna i Milano. Det var dagen då alla skulle åka hem och det fanns en djup och stillsam känsla i luften. Vi besökte Duomo di Milano och vandrade på några av Milanos finaste gator. Åt dessutom vår sista lunch tillsammans när vi dolde vår sorg över att åka hem. Jag sa sedan adjö till Hussfelt och tackade honom för möjligheten att följa med på äventyret.
![]()
Jag hade fått uppleva Italien utan karta och jag fick se ett italienskt lag erövra Europa. Och för det är jag förevigt tacksam. Tack igen Il grande Hussfelt, resan var fantatisk.
Forza Calcio.
// Abraham Eriksson
Stort tack själv Abraham. Stolt att få lära känna dig och dina vänner. / Jesper
Publicerad 2012-11-30 08:00