https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1330323/MARTIN-SAMUEL-Are-John-Henrys-Liverpool-crew-just-Double-Glazers.html
Samuel konstaterar att John Henry och Tom Werner, de två mest offentliga figurerna, mer eller mindre oifrågasatt har kommit undan med uttalanden om några av engelsk fotbolls mest kontroversiella frågor.
Werner om en 39:e ligamatch: [”Pre-season matches are great but why not have an actual match in the season? The Premier League is the strongest league in the world and its reach is global. The number of people globally who watch has impressed me and we hope to expand that imprint. I think the more important the game, the more excitement.”]
Med andra ord, Werner pratar inte bara om en extra insatt ligamatch utöver den ordinarie säsongen, han pratar om att exportera de kanske allra största matcherna. Föreställ er Liverpool vs Man Utd inte på Anfield, utan i Singapore.
Ett långt mycket mer radikalt förslag än det som presenterades av Premier League 2008 och som fick utstå alla former av spott och spe.
Henry om skuldsättning: [“It is a big issue with Manchester United, but the New York Yankees have a debt of $3.5billion and I have never heard a Yankee fan complain because they built a $1.5bn stadium. The difference is between stadium and acquisition debt.”]
Som Samuel också syrligt konstaterar så råkar naturligtvis hela två miljarder dollar i skulder bara försvinna i Henrys resonemang, skulder som inte har något med en arena att göra, skulder som alltså inte är ”constructive debt”.
Låt oss därför utgå från att att Henrys syn på skuldsättning av fotbollsklubbar är långt mer liberal än den genomsnittlige supporterns.
:::
Martin Samuel gör ett intressant tankeexperiment. Anta att det inte hade varit Henry och Werner som sagt dessa saker, utan att det istället sagts av någon Glazer, eller någon arabisk oljeshejk.
Protesterna hade naturligtvis varit oerhörda. Fansen hade varit i uppror och tidningarnas experter och kolumnister hade tävlat om att ta heder och ära ur såväl argument som person.
Men när Henry och Werner säger det, ingenting!
Samuel förklarar det med att Liverpools nya ägare nu befinner sig i en så kallad smekmånadsperiod, där vad de säger inte granskas på samma sätt som annars. Kanske är det så att Liverpools fans och alla vi andra är så tacksamma att de räddat klubben från Hicks och Gillett att vi väljer att strunta i vad de faktiskt säger.
Med all sannolikhet är Henry och Werner inte några ”bad guys”, men de kanske heller inte är så väldigt annorlunda från Glazers med flera.
…………………………………………………
PREMIER LEAGUE-ERANS 20 BÄSTA VÄRVNINGAR
Från The Independent plockar jag följande sammanställning av de tjugo bästa värvningarna under PL-eran – vad jag förstår det inte i någon speciell ordning.
Vad säger ni? – tillägg, avdrag, synpunkter.
(20) Ole-Gunnar Solskjaer, från Molde till Man Utd för £1,5m 1996
Gjorde mål sex minuter in i sin debut som avbytare mot Blackburn, därefter under tio år en regelbunden målskytt för Man Utd. Gjorde fyra mål på 20 minuter mot Nottingham, avgjorde CL-finalen 1999, och så vidare.
(19) Sami Hyypiä, från Willem II till Liverpool för £2,6m 1999
En tung pjäs i Liverpools backlinje för ett decennium, under vilket han vann titlar och ära i England såväl som i Europa. En pålitlig snarare än en spektakulär spelare, en favorit på Anfield.
(18) Brad Friedel, gratis från Liverpool till Blackburn 2000
Fick aldrig sitt genombrott i Liverpool men etablerade sig själv som en av PL:s bästa målvakter under sin tid i Blackburn, efter vilken han gick till Aston Villa för £2,5m – en bra affär för Rovers.
(17) Carlos Tevez, från Corinthians till West Ham för okänd summa 2006
Ingen kommer få veta hur mycket pengar som betalades till vem, men Tevez sju mål i West Hams tio sista matcher under säsongen räddade klubben kvar i Premier League.
(16) Zat Knight, från Rushall Olympic till Fulham för 30 träningsoveraller 1999
Inte Englands bäste mittback men han har spelat för England några gånger och Fulham gjorde en duktig vinst när de sålde honom till Aston Villa för £3,5m. Om man ska vara petig så ingick inte ens de 30 träningsoverallerna i köpesumman, Al-Fayed var bara hygglig.
(15) David James, från Man City till Portsmouth för £1,2m 2006
Harry Redknapp gjorde ett fynd när han överraskande plockade James från Man City som snabbt återvann såväl rykte och självförtroende som sin landslagsplats.
(14) Alan Shearer, från Southampton till Blackburn för £3,6m 1992
Det framstod som mycket pengar vid den tiden, men Shearer gjorde 112 mål under 138 matcher för Blackburn och hjälpte Rovers vinna titeln. Och när han såldes till Newcastle så gjorde Blackburn en vinst med över £11m.
(13) Paolo Di Canio, från Sheffield Wednesday till West Ham för £1,75m 1999
En av de billigare fotbollsgalningarna men Di Canio visade sig vara värd varenda öre. Han blev en hjälte och en rubrikernas man i West Ham, oavsett om han så gjorde fantastiska mål, knuffade domare eller beskrev sig som fascist.
(12) Dimitar Berbatov, från Bayer Leverkusen till Tottenham för £10,9m 2006
Det kändes som en dyr värvning när den gjordes, men två kreativa säsonger därpå så tripplade Spurs summan när man sålde honom till Man Utd. Och det verkar hittills som att det var Spurs som gjorde den bästa dealen där.
(11) Marc Overmars, från Ajax till Arsenal för £7m 1997
En av Wengers bästa affärer. Han köpte Overmars för £7m, krämade ut det bästa ur honom under hans bästa tid som spelare, sålde honom därefter till Barcelona för £25m och såg honom sakta dala i form. Kaka och äta.
(10) Roy Keane, från Nottingham till Man Utd för £3,75m 1993
Keane var väldigt nära att skriva på för Blackburn, men gick istället till Man Utd och blev det bultande hjärtat i vad som, under sin höjdpunkt runt millennieskiftet, var världens bästa mittfält (med Giggs, Scholes och Beckham).
(9) Nicolas Anelka, från PSG till Arsenal för £500k 1996
Den temperamentsfulle tonåringen gjorde ett par på alla sätt snabba säsonger för Arsenal innan han surade iväg till Real Madrid för £23m och en härlig vinst för Arsenal.
(8) Gianfranco Zola, från Parma till Chelsea för £4,5m 1996
Engelsk fotbolls mest populäre italienare, den oerhört spelskicklige Zola lyfte ett Chelsea innan Abramovich alla pengar till att vinna inte bara titlar utan folks gillande. En spelare alla fans vill se i sin klubb.
(7) Cristiano Ronaldo, från Sporting till Man Utd för £12m 2003
Inte planetens mest populäre spelare men sex säsonger av tilltagande briljans och betydelse var i slutänden en säsong mer än vad Cantona mäktade med. Därefter dök han iväg till Real Madrid för en Man Utd-vinst om £68m, en bra affär i de flestas böcker.
(6) Dennis Bergkamp, från Inter till Arsenal för £7,5m 1995
Bruce Rioch värvade honom men Arsene Wenger drog nytta av honom. Som en djupt liggande forward med ett briljant passningsspel så var han i stort sett utan jämlike och han var pivotal för Arsenals kommande storhetstid.
(5) Kevin Davies, gratis från Southampton till Bolton 2003
Davies karriär var på väg ut i ingenstans när Sam Allardyce plockade över honom till Bolton. En hård targetman och en enorm kämpe, en klart underskattad forward.
(4) Jürgen Klinsmann, från Monaco till Tottenham för £1m 1995
Få spelare har fört med sig sådan energi till sin nya klubb som Klinsmann gjorde under sin första säsong för Spurs. Allt från sitt självironiskt dykande målfirande till POTY-utmärkelsen.
(3) Tim Cahill, från Millwall till Everton för £1,5m 2004
En offensiv och målgörande mittfältare med en väldigt jämn prestationsnivå för sitt Everton. Har visat sig kapabel att fylla många olika roller i en väldigt tunn och skadedrabbad trupp. Århundradets fynd på Merseyside.
(2) Thierry Henry, från Juventus till Arsenal för £10,5m 1999
Ännu en av Wengers juveler, ännu en spelare som underpresterade i Italien, återfödd i Arsenal där han presterade till enorm effekt, därefter såld vidare med god vinst (till Barcelona no less). Framröstad som Arsenals bäste spelare någonsin (även om jag håller Bergkamp högre).
(1) Eric Cantona, från Leeds till Man Utd för £1,2m 1992
Gnistan bakom ett imperium. Man Utd hade inte vunnit ligan på 26 år till dess att Cantona vek upp kragen på Old Trafford och inspirerade klubben till en titelflod som sannolikt inte är över än. Hans ankomst till Man Utd föranleddes av ett spekulativt Leedsbud på en Man Utd-ytterback, något som fick Ferguson att motbuda på Cantona. Det som följde gör det här till PL-erans största fynd.
…………………………………………………
The Tomkins Times, en Liverpoolsajt, gör en 1/3-review av Liverpools säsong så här långt – och det är ju inte rolig läsning för Roy Hodgson.
Intrycket jag får är att det verkar råda nästan total enighet bland Liverpools fans att Roy Hodgson bör sparkas förr hellre än senare.
Det skulle vara intressant att gräva djupare i olika förklaringsmodeller för vad det beror på – jag har svårt att se att det bara är resultaten, även om de så klart inte talar till hans fördel.
Men, det får bli en annan gång.
Be Champions!!