Luiz är alldeles tveklöst en försvarare som är stark och stabil och kapabel att bilda ett kompetent mittlås tillsammans med i första hand John Terry.
Men tittar man bakom det på ytan uppenbara så är det sannolikt inte för sina defensiva egenskaper som David Luiz har värvats, utan för vad han bidrar med till det offensiva spelet.
Carlo Ancelotti bör rimligen ha blivit alltmer oroad över hur lag lärde sig att komma till Stamford Bridge och ”parkera bussen” och lyckas komma därifrån med i alla fall en poäng – och på så vis kosta Chelsea två poäng.
I Luiz får Ancelotti en spelare vars offensiva instinkter kan luckra upp ett organiserat och djupt liggande försvar. Och efter bara ett fåtal matcher i England så ser Luiz ut att kunna bidra till Chelseas offensiva spel i större utsträckning än en anfallare värvad för nästan det dubbla.
Värvningen av David Luiz signalerar också en förändring i synen på mittbackar i England och kanske även till viss del återinförandet av den traditionella libero-rollen.
:::
Attack från djupet
Luiz är en modern variant av en sweeper. I Benfica spelade han mittback eller vänsterback men var alltid benägen att göra löpningar framåt i planen vid varje tillfälle.
Han har en avsevärt bättre bollteknik än vad som är vanligt hos brittiska mittbackar, snarare motsvarar han i det avseendet mer offensivt lagda mittfältare.
Men platsen i backlinjen passar honom och laget utmärkt då han han i större utsträckning kan attackera bakifrån och skapa oro i motståndarnas försvarsled då de aldrig kan vara säkra på vem som ska plocka upp honom.
Motdraget kan bli att låta en av anfallarna följa Luiz och plocka upp hans löpningar, men då neutraliseras en viss del av deras egna anfallshot.
Det finns andra liknande spelare i Premier League, exempelvis Daniel Agger i Liverpool och Thomas Vermaelen i Arsenal men ingen av dem rör sig framåt i riktigt samma utsträckning som Luiz.
Taktiska implikationer
Med en försvarare som agerar på det viset blir det extra viktigt att ha mittfältare som under matchen kan falla tillbaka och täcka upp i det här fallet Luiz position.
Alternativt så måste den mittfältare som har till uppgift att följa Chelseas defensiva mittfältare vara klok nog att se när han och David Luiz i det här fallet byter plats.
Att använda sig av en libero eller sweeper som ett offensivt vapen är något som ges fullt bruk framför allt när man möter ett underlägset lag som är villiga att överge bollinnehav och lägger sig i ett djupt och trångt försvarsspel.
Det är också ett offensivt vapen när en stark motståndare har en ledning eller ett resultat och framför allt är intresserade av att försvara detta resultat. Hur nyttig en spelare som David Luiz kan vara i ett sådant läge har vi sett mot såväl Man Utd som mot Man City.
:::
Så när många betraktar David Luiz som en defensiv värvning, en värvning som förstärker Chelseas försvarsspel, så ska det kanske framför allt betraktas och bedömas som en värvning som kompletterar och utvecklar Chelseas offensiva spel.
För övrigt så skriver Adam Clery på Scheidt’s Footballing Miscellany en tämligen intressant blogg om hur värvningen av David Luiz kan förändra synen på mittbackar inom den engelska fotbollen.
https://scheidtcast.com/2011/02/15/david-luiz-could-fix-english-football/
Clery beklagar den traditionella synen på mittbackar i engelsk fotboll och konstaterar kallt att David Luiz sannolikt aldrig varit back om han fostrats inom engelsk fotboll då han är alltför teknisk.
Clery är kanske lite over-the-top men att David Luiz kan introducera ett nytt offensivt vapen till engelsk fotboll, och ett nytt sätt att betrakta mittbackars användning i ett lags offensiva spel, betvivlar jag inte.
…………………………………………………
Paul Ince har fått sparken från Notts County vilket återigen aktualiserar frågan om färgade managers inom engelsk fotboll.
Lucy Tobin på The Guardian ställer sig frågan huruvida institutionaliserad rasism i klubbarnas styrelserum är anledningen till att så få svarta spelare går vidare som managers.
https://www.guardian.co.uk/education/2011/mar/28/black-football-managers-institutional-racism
Institutionaliserad rasism avser ett beteende där människor inte medvetet diskriminerar minoriteter men är oförmögna att förändra eller genomskåda gamla antaganden och stereotyper. Beslutsfattare har en benägenhet att rekrytera personer som de kan identifiera sig med och känna igen sig själva i, personer som liknar dem själva.
Tobins artikel refererar en undersökning i vilken över hälften av färgade fotbollssupportrar menar att engelsk fotboll måste införa en motsvarighet till NHL:s ”Rooney Rule” – som reglerar att alla shortlists till ett manager- eller coachuppdrag måste innehålla minst en minoritetskandidat.
Huruvida en sådan regel har någon praktisk effekt är öppet för diskussion.
…………………………………………………
I samband med Wayne Rooneys målfirande efter sitt tredje mål mot West Ham så spottade han ur sig en välbekant svordom rätt in i TV-kameran, till alla moraltanters stora förskräckelse.
Nu riskerar han att bestraffas av FA för detta tilltag – FA har beslutat sig för att utreda situationen och ska under dagen meddela om det blir någon sanktion mot Wayne Rooney.
Brittisk media, och då i synnerhet Daily Mail, bedriver för närvarande en hätsk kampanj för att få Rooney bestraffad – vilket ska förstås som avstängd.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1372785/Patrick-Collins-Wayne-Rooneys-foul-mouthed-tirade-makes-instant-mockery-new-Respect-campaign.html
Jag har ett lager av obscena svordomar jag skulle vilja viska ömsint rätt in i Patrick Collins ena ömtåliga öra.
Det vore naturligtvis stor parodi på all form av rättvisa och sunt förnuft om Wayne Rooney skulle bli avstängd för något sådant här, och det går väl bara att hoppas att FA genomskådar situationen för den mediaanka det trots allt är.
Graham Poll och Daily Mail däremot gör sitt bästa för att knuffa FA i ”rätt” riktning och uppmanar FA att stänga av Wayne Rooney i tre matcher – vilket skulle utgöra en värre eller lika hård bestraffning för en förlupen svordom än vad vissa fått för att ha brutit motståndarnas ben med en vansinnestackling.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1373003/Graham-Poll-FA-ban-Wayne-Rooney-games.html
Jag skulle inte ha något emot att visa Graham Poll tre gula kort.
Rooneys svordom var för det första inte särskilt upprörande eller mer än vad varje TV-tittare hör flera gånger under en enda dag, den var inte riktad mot någon speciell och definitivt inte mot någon matchfunktionär, och han har därtill bett om ursäkt i efterhand.
Det finns alltså fortfarande människor som på allvar tror att barnen och ungdomarna ”förstörs” om de råkar höra en ynka liten svordom?! Vilken värld lever de i?
Besides – jag är inte säker på att det var mer obscent eller mer störande att höra Rooneys svordom än att tvingas se Steven Gerrard plantera en blöt kyss med sina svettiga läppar rätt in i TV-kameran.
Hehe.
:::
Det här med svordomar i och runt Premier League har ju en lång och illuster historia. Bleacher Report räknar upp vad de betraktar som de fem främsta incidenterna.
Harry Redknapp ogillar reservspelare
Totttenhams slösaktiga anfallare har varit något av ett återkommande tema under Redknapps tid i klubben, vilket han själv på olika och mer eller mindre roliga sätt har kommenterat. Med varierad framgång.
Det är inte utan att man förstår honom när en av dessa anfallare under en träning försöker skjuta på mål men istället träffar stackars Redknapp som står vid sidlinjen och genomför en TV-intervju.
Alex Ferguson ogillar ballonger (och Mike Phelan)
Ballonger har inget på en fotbollsplan att göra såvida inte Darren Bent är i närheten. Mike Phelan hade säkert väldigt goda intentioner när han snabbtänkt tog tag i ett potentiellt problem, men otack är världens lön! Alex Ferguson gillar inte höga och plötsliga ljud, såvida det inte är han själv som står för dem.
Didier Drogba ogillar Tom Henning Ovrebo
Chelsea leder under hela matchen mot Barcelona trots att Ovrebo friar ett antal straffsituationer för dem, varav han nog borde dömt straff vid minst ett par tillfällen. I matchens sista minut kvitterar Iniesta med ett skott från 20 meter och Barcelona går vidare i Champions League.
Drogba passar på att lite för ivrigt visa upp sina kunskaper i det engelska språket och säger vad han tycker rätt in i TV-kameran. UEFA bestraffade honom med sex matchers avstängning, varav två var en villkorlig dom.
Alex Ferguson ogillar journalister
Egentligen finns det inte några riktigt hårda ord i det här klippet men det är snarare Fergusons olycksbådande lugn och metodik som gör det så förträffligt. Det är inget plötsligt vredesutbrott utan kommer helt naturligt. Det som gör det hela till ett konstverk är emellertid Skyreporterns lillgamla och moraltantigt påklistrade förmaning till Ferguson att ”vårda språket”.
Harry Redknapp ogillar journalister
Vem visste att Happy Harry hade en känslig sida? När den stackars journalisten konfronterar Redknapp med en kärt hållen stereotyp så förorsakar han ett verbalt vredesutbrott från Redknapps sida och försätter sig själv i en situation där han måste närmast panikartat be om förlåtelse. Det är oklart om det var Redknapps ilska eller hans alltför entusiastiska ursäkt som emaskulerade honom mest effektivt.
…………………………………………………
Två tunga segrar för Fulham och Man City i söndagens matcher. Fulham slog Blackpool med stabila 3-0 efter två mål av Bobby Zamora och Man City krossade ett håglöst Sunderland med 5-0.
Be Champions!!