Ett bevingat citat inför Champions Leagues semifinaler var att semifinalerna bestod av Europas tre bästa lag, samt Chelsea. När Milan i första mötet mot Barcelona klarade av 0-0 så hyllades de som ett stort lag, ett italienskt lag i paritet med ett lag som Barcelona.
Chelsea vinner matchen med 1-0, men ändå så betvivlar jag att de kommer att bevärdigas samma superlativer.
Chelsea är inte så mycket för superlativer. Inte sällan används sådana för lag som behöver höra att de är bra, snarare än lag som faktiskt är bra. Chelsea går ner i skiten, tar jobbet, struntar fullständigt i hur det ser ut så länge det resulterar i att de kommer ifrån matchen med det resultat de vill ha. Det finns ett värde och en estetik också i den fullständiga funktionalismen.
:::
Problemet för Chelsea är så klart att det här cupmötet inte är över ännu. Chelsea har inte vunnit mot Barcelona i det verbets faktiska betydelse. I europeiskt cupspel betyder vinna att slå ut motståndaren. Inget annat.
Det här var inte slutet. Det var inte ens början på slutet. Det var möjligen slutet på början.
Chelsea har däremot ett helt okej resultat att gå på inför returen. Ett bättre resultat för övrigt än vad Arsenal hade att gå på förra säsongen.
Men en retur ska trots allt spelas. På Camp Nou. Det blir 90 minuter till av samma medicin för Chelsea. Fast värre, mycket värre. En fientlig atmosfär. En större plan. Ännu modigare motståndare. Mer desperata motståndare.
Chelsea hade behövt göra 2-0 också. Tror jag.
:::
Självklart är inte Chelsea ett bättre fotbollslag än Barcelona. Men i cupspel behöver man inte vara ett bättre lag än motståndarna för att slå ut dem. Vilket är en del utav cupspelets charm.
Det är ändå så klart lite roligt att Premier Leagues sjätteplacerade lag kan ställa till sådana problem för världens bästa Barcelona. Kanske säger det ändå något om cupspelets ombytlighet när det gäller att värdera ligor och lag.
Det finns vissa grundläggande regler för logiska resonemang. Om man menar att a är större än b, och att b är större än c, så följer av det att a också måste vara större än c.
När man använder cupspel som parameter för liga- och lagkvalitet så hamnar man alldeles för ofta i situationer där a är större än b, b är större än c, men c är större än a.
Kanske måste man tänka större.
:::
Mycket gnäll på att Barcelona ”bara har en plan A”. Sedan kan man ju tycka att den planen har fungerat rätt bra sedan den implementerades. Att dissa den efter varenda resultat som går emot är ju föga begåvat.
Titta på matchbilden. Och fundera över hur annorlunda det hela hade låtit om Thiagos skott på tilläggstid hade gått någon centimeter längre till vänster och in i mål istället för i stolpen.
:::
Å andra sidan är ju inte gnället om Chelseas ”anti-fotboll” så värst mycket bättre det heller. De spelade som de var tvungna att göra. Fotboll går inte ut på att spela som motståndaren vill.
Det var en lysande defensiv insats av Chelsea. En sådan insats måste de upprepa på Camp Nou. Och det är upp till Barcelona att lösa den uppgiften, inte förvänta sig att få det hela serverat på silverfat.
Dock var det ju lite otippat att det var Chelsea som blev de som simulerade mest.
:::
Ashley Cole var väl matchens spelare tycker jag.
:::
Be Champions!!