Ska det bli West Ham som var rejält favorittippade inför säsongen, som spelar med en enorm press och som också legat på uppflyttningsplats under stora delar av säsongen? Ska det bli Birmingham, för evigt plågade av svajig ekonomi men som lag betraktat stabiliserat under Chris Hughton?
Ska det bli Blackpool, som fortsätter sitt framgångsrika fotbollsexperiment under Ian Holloway. Eller ska det bli Cardiff, som gör sitt tredje raka playoff och som äntligen hoppas nå framgång med sin dynamiske nye manager Malky Mackay?
:::
Egentligen så står ju hela idén om ett playoffspel i direkt motsats till ligaspelets alla principer. Ligaspelet går ut på att vara bäst över en hel säsong, över 38 eller 46 matcher, och att kunna mäta sina krafter mot en mängd motståndare av varierad art under väsensskilda omständigheter.
Ett playoff är å andra sidan en extrem variant av cupspel, det räcker med att vara bra i två eller kanske tre matcher för att gå vidare. En del menar att ett playoff är väldigt grymt mot det lag som slutar trea, andra menar att det är i grunden orättvist och belönar medelmåttiga lag som råkar vara bra över tre matcher.
Ja, visst är playoff djupt orättvisa. Åtminstone har de ingenting med rättvisa att göra. Men kanske är det också hela poängen med playoff. Något som bryter mönstret och kastar spelbrädet upp och ned, en alternativ spelform, något som helt enkelt är omöjligt att förutse.
I just det här fallet, The Championships playoff, så görs ju det hela så mycket mer infernaliskt av vad som faktiskt står på spel. En plats i Premier League, idrottsligt ovärderlig men i ekonomiska termer värderad till runt £100m.
:::
Om den enorma pengasumman har något med saken att göra vet inte jag, men många managers och klubbledare betraktar ett playoff som ett lotteri. Vilket så klart inte stämmer, ett lotteri där varje deltagare har 25 procents vinstchans skulle snabbt ruinera lotteriarrangören.
Men bilden av playoff-spelet som ett lotteri har också blivit till något utav en självuppfyllande profetia. Det får många lag att helt enkelt ”ta chansen”, att släppa något på tidigare taktiska dispositioner. Den vanliga ligapsykologin verkar helt enkelt inte existera på samma sätt här, trots att ett cupspel i grund och botten handlar om att inte förlora.
Men engelsk mentalitet har alltid varit att gå all-out för vinst, inte sällan till deras nackdel i kontinentalt cupspel, och det finns knappt något som är så renodlat engelskt inom engelsk ligafotboll som just playoff-spelet. Det är tillbaka till rötterna på ett så renhårigt brutalt sätt som möjligt.
Resultatet blir ofta hårresande och dramatiska playoff-matcher, en dröm för neutrala tittare och en mardröm för managers och supportrar. Målsnittet i dessa matcher är högt, och talande är att av hittills 138 playoff-matcher i The Championship eller dess föregångare så har endast tio slutat mållösa.
:::
Det är en lustig samling lag som deltar i den här säsongens playoff. En märklig tillfällighet (?) är att tre av de fyra klubbarna samtliga åkte ur Premier League förra säsongen – West Ham, Birmingham och Blackpool. Ovanligt är det hur som helst, men det vittnar så klart om deras resursmässiga fördelar eller, i Blackpools fall, stabiliteten i dess lagbygge.
Utmanaren av denna trojka är Cardiff City, som trots att de inte spelat i Premier League sedan 1962, i dess tidigare inkarnation, ändå har en omfattande erfarenhet av playoff-spel. Det är deras sjätte och tredje raka playoff. Cardiff är samtidigt i en strålande form, obesegrade i sina tio senaste matcher och fyra vinster på de sex senaste.
Den här säsongen, till skillnad från tidigare säsonger, går Cardiff in i playoff-spelet mestadels utan press. Till skillnad från kvällens motståndare West Ham, som går in med all press i världen på sina axlar. Kanske kan det bli en avgörande faktor, men West Hams assisterande manager Neil McDonald håller inte med:
”There’s no reason why we shouldn’t handle the pressure. There were doubts about our home form but we’ve put that to bed with our last two games and our away form is fantastic. I don’t think we have anything to be afraid of.”
I sak har McDonald kanske rätt. Men ett playoff handlar inte så mycket om sak eller reson, det handlar om känsla och det handlar om psykologi. Vad som hänt förut är därmed aldrig någon säker indikator på vad som kommer att hända, och den som håller fast vid en sådan tro riskerar ett tämligen brutalt uppvaknande.
:::
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/championship/9242254/Guide-to-the-Championship-play-offs-Crystal-Palace-manager-Dougie-Freedman-runs-the-rule-over-contenders.html
:::
Cardiff spelar hemma på Cardiff City Stadium mot West Ham ikväll och imorgon kväll tar Blackpool emot Birmingham hemma på Bloomfield Road. Nästa vecka spelas returerna.
……………………………………………………
Ännu en otroligt imponerande vinst av Newcastle, med några fantastiska mål av Papiss Cissé. Med en bang är de tillbaka i striden om Champions League-platserna och såg till att i samma veva eliminera Chelsea från åtminstone ligadelen av denna strid.
Det är nu Newcastle och Tottenham, som imponerade borta mot Bolton, möjligen lyfta av insikten att Harry Redknapp inte kommer att bli någon engelsk förbundskapten, som hotar Arsenal om tredjeplatsen. Tre lag krigar alltså om en eller två platser.
Det är ändå Arsenal som har fördelen i den här kampen. De ligger en poäng före sina konkurrenter, och har ett förhållandevis bekvämt återstående matchprogram med Norwich (h) och West Brom (a). Där finns dock inget utrymme för misstag, Tottenham jagar dem i hälarna med Aston Villa (a) och Fulham (h).
Newcastle å sin sida, har trots en fantastisk säsong för dem, ett närmast omöjligt utgångsläge med Man City (h) och Everton (a). Det blir dem rimligtvis övermäktigt.
:::
Väldigt bra text från Jonathan Wilson om hur det kommer sig att stora lag till sist alltid möter sitt slut.
https://www.guardian.co.uk/sport/blog/2012/may/02/the-question-great-teams-end
:::
Steven Gerrard menar inför lördagens FA-cupfinal att en vinst, och en cupdubbel, skulle kunna höja humöret på Anfield. Det underförstådda problemet med det uttalandet är så klart att en förlust leder till det rakt motsatta. Något som öppnar upp mer frågetecken inför nästa säsong.
Konstruktiv press eller förlamande press – det beror helt och hållet på lagets karaktär. Svaret får vi på lördag.
Be Champions!!