Arsenal 2011/12: +++
Peter Hyllman
Det är möjligt att kritisera Arsenals klubbledning för hur klubbens långsiktiga konkurrenskraft har utvecklats, eller kanske snarare avvecklats, men man kan inte ha några större synpunkter på hur just den här säsongen har genomförts, utifrån dess tämligen specifika förutsättningar.
Farhågan inför säsongen var att Arsenal skulle få svårt att behålla sin Champions League-plats, en farhåga som till sist kom på skam. Det som oroar främst är dock att Arsenal kändes som liggandes rätt nära sin nuvarande maxkapacitet, samtidigt som flera av Arsenals konkurrenter snarare gav intryck av att underprestera.
Rent taktiskt var det inte mycket som överraskade med Arsenal. En ljusglimt under säsongen var hur relativt smärtfritt, kanske till och med konstruktivt, som laget lyckades kompensera för förlusten av framför allt Fabregas men även Nasri. Lagets defensiva brister, så uppenbara under tidigare säsonger, kvarstår emellertid. Lagets värvningar inför säsongen var onekligen utav karaktären ”hit and miss”, någon eller några lyckade men också en del andra som får ses som misslyckade.
Inget tvivel kan råda om att Arsene Wengers största tid är nu. Man ska inte förglömma tidigare ligatitlar och obesegrade säsonger, men det han åstadkommit med Arsenal den här säsongen är oöverträffat, hans betydelse för klubben och lagets prestationer likaså. De som prisar Steve Keans stoism kan istället beundra Wenger. Han har under säsongen fått utstå väl så förnedrande påhopp, och det här är liksom inte likt Kean en tuppkyckling, Wenger är sin egen man och har därtill åstadkommit något med klubben.
Resultatmässigt får man säga att ligan är Arsenals främsta merit den här säsongen. Att få tillbaka laget på rätt spår igen efter en bedrövlig inledning var en stor bedrift, även om det inte var någon övertygande avslutning på säsongen. Men tredjeplatsen var viktig. Det inhemska cupspelet får betraktas som tämligen mediokert den här säsongen. Slutspel i Champions League var förvisso positivt, men det var också ett otroligt onödigt sätt att åka ur turneringen på.
Betyg: 3
:::
Säsongens bäste spelare: ROBIN VAN PERSIE. Visst kan man nämna Mikel Arteta och Laurent Koscielny i det här sammanhanget, men det kan inte råda någon tvekan om vem som var Arsenals main man den här säsongen. Attans vad många matcher han vann åt laget.
Säsongens överraskning: TOMAS ROSICKY. Vissa svar finns kort och gott rätt framför näsan. Skadedrabbad och kroniskt ojämn, rätt många hade nog gett upp Rosicky i Arsenaltröjan, men den här säsongen klev han fram i rätt ögonblick och lyfte laget med sin egen formkurva.
Säsongens besvikelse: GERVINHO. Det är möjligt att tycka att Aaron Ramsey borde gjort mer den här säsongen, men kanske är också förväntningarna på honom inte helt rimliga. Gervinho köptes för dyra pengar och var tänkt att ge understöd till van Persie. Det jobbet har Gervinho inte lyckats med den här säsongen.
:::
Arsenal @ The Movies: AU HASARD BALTHAZAR. Robert Bressons mästerverk om åsnan Balthazars liv och död, från en idyllisk barndom till ett slitsamt liv av plågor och arbete under ägarens elaka förtryck, speglar utmärkt Arsenals tid med Wenger och dennes kval under säsongen, under tryck från såväl ägare som supportrar. Balthazar och Wenger illustrerar båda betydelsen av att fortsätta kämpa och aldrig förlora hoppet.
:::
Be Champions!!
Publicerad 2012-05-21 14:00