Det har varit en synnerligen märklig säsong för Man Utd. En säsong där laget stundtals visat upp ett bländande spel som endast Man City har kunnat replikera, men också en säsong där laget under andra stunder har överträffat till och med de mest våldsamma fantasier av spelmässig uselhet. Det var en säsong som såg ut att vara förlorad flera gånger om, vunnen åtminstone en gång, för att därefter förloras i dess sista skälvande sekunder. Åtminstone om vi håller oss till ligan.
Om man skulle försöka sig på att förstå Man Utds säsong, hur skulle man då gå tillväga och var skulle man i så fall landa?
Hade man faktiskt varit en Man Utd-bloggare, som det onekligen är rätt lätt att bli beskylld för, så hade förmodligen lagets skadesituation lyfts fram som en tung faktor. Sant är förvisso att det var ett skadeläge som hade fått Gevez och Roberto Mancini att krypa ihop i en jollrande och jämrande fosterställning. Men Man Utd ledde ligan med åtta poäng i april, att den ledningen förlorades hade absolut inte med skador att göra.
Orsakerna måste med andra ord vara några andra.
:::
Försvarsspelet. Ett stabilt försvarsspel har varit en hörnsten i alla Man Utds framgångar under Premier League-eran, kompletterat med en kraftfull offensiv. Den här säsongen fanns det andra, men det ena framstod understundom som borta med vinden. Den rena mängden shoot-outs, där försvaren mest framstod som svängdörrar, var förbluffande. Skadan på Nemanja Vidic gör så klart sitt till, men kontentan är ändå att backlinjen i år har varit präglad av oerfarenhet, ungdom och därmed brist på kyla. En kraftfull organisation har underminerats av individuella misstag.
Barcelonajakten. All things hang together, sa min gamle professor i mikroekonomi. Ett mer svajigt försvarsspel beror också på att Man Utd den här säsongen har varit mer gung-ho framåt. Det är som om de europeiska lektioner som Barcelona förmedlat, tillsammans med viljan att nå ifatt dem, har fått Man Utd att omprioritera lagets balans. Huruvida detta beror på taktik eller på spelartyper är något dunkelt. Men defensiv disciplin fick ofta ge vika för offensiv lusta.
Spetskompetens. När Man Utd spelar bra så är Man Utd allt som oftast riktigt bra. Men när det går trögt uppvisar laget sällan förmågan att dominera och förändra en matchbild. Börjar det gå skit så slutar det också i skit, allt som oftast. Den viktigaste lagdelen i ett sådant avseende är det centrala mittfältet, fotbollens nav, och att Man Utd haft brister och problem i det avseendet är känt sedan länge. Det är en lagdel i vilken Man Utd saknar spetskompetens i nuläget, och det är något som kostar dem i såväl cupspel som i ligaspel.
Nonchalans och liknöjdhet. Vittnesbörderna från Man Utds motståndare, inte minst i det europeiska cupspelet, är tydliga med att de uppfattade inställningen hos Man Utd som otillräcklig. Underskattning av motståndarna, nonchalans och en brist på ödmjukhet inför uppgiften, en känsla av att ”det här ordnar sig eftersom vi är Man Utd”, var framträdande under säsongen. Det finns en bild av Man Utd som en hänsynslös vinstmaskin, som alltid gör smutsjobbet och som i termer av inställning aldrig sviker. Den bilden fick sig en rejäl törn under den här säsongen.
:::
Det är inte ofta nu för tiden som Man Utd går igenom en säsong helt och hållet titellösa. Att de nu trots allt gör det beror i min mening framför allt på dessa fyra orsaker.
Positivt för Man Utd är att samtliga problem är fullt möjliga att åtgärda.
…………………………………………………
Grant Holt i konflikt med Norwich och de flesta sympatier verkar vara med spelaren som gjort succé under den gångna säsongen. Åtminstone de sympatier vi tenderar att se, vilket ju framför allt är från supportrar till storlagen, de mest synliga på internet.
Föreställ er hur hatad Grant Holt istället skulle vara om han spelade för ett av storlagen. Stora ord och kraftuttryck om lojalitet och girighet skulle då plockas fram.
:::
Jag vet inte om man ska förakta eller beundra Eden Hazard. Han har verkligen fått stora delar av fotbollsvärlden att helt tappa fattningen. Sjukt roligt på sitt sätt, men man kan ju undra om killen inte överspelar sin hand bara en liten aning.
Moral Hazard?
:::
£35m beräknar ekonomerna att missat Champions League-spel kostar Tottenham. Men den verkliga kostnaden riskerar naturligvis bli betydligt högre än så. Det är egentligen skandalöst att UEFA norpar en plats av England bara för att kunna få med segraren i deras egen turnering. Rent ut sagt ett justitiemord.
Be Champions!!