Man Utd 2011/12: ++
Peter Hyllman
En titellös säsong kan aldrig vara en bra säsong för Man Utd. Så har vi på något sätt pavlovskt lärt oss att tänka under de senaste 20 åren då titel efter titel har bärgats. Ändå är mitt intryck att det på något sätt finns mycket med den här säsongen som Man Utds fans är om inte nöjda med så i alla fall rätt stolta för.
Det finns få grymmare sätt på vilka man kan förlora en ligatitel. På målskillnad och under säsongens sista 15 sekunder. Det hela blir inte mindre jävligt av att bara någon månad tidigare ha haft ett försprång på åtta poäng. Att ändå ha tagit det så nära, under förutsättningar som varit allt annat än gynnsamma, är dock i sig bra.
Ändå så är det just denna känsla av närhet som lämnar en bitter eftersmak för Man Utd den här säsongen. Känslan av att ha slängt bort det. Att taktiskt ha kapitulerat i vårderbyt mot Man City, att förlora hemma mot Blackburn, att tappa en tvåmålsledning i matchens sista minuter hemma mot Everton. Att omedelbart släppa in Man City i jakten igen genom att förlora mot Wigan.
Cupspelet ger samma känsla det. Att tala om kris är för grovt, men väl ett fiasko var det vi bevittnade, inte då minst i Champions League. Det var en nonchalans i såväl laguttagning som i matchinställning, det vill säga från både ledare och spelare, som andades en brist på ödmjukhet inför uppgiften. Det blev en läxa hårt lärd.
Det fanns emellertid mycket som var gott med Man Utds säsong, inte minst spelmässigt, och hade det bara varit för resultaten så hade betyget möjligen kunnat börja närma sig en trea. Men just sättet som Man Utd den här säsongen föll till korta på sänker betyget ett steg.
Betyg: 2
:::
Säsongens bäste spelare: MICHAEL CARRICK. Antonio Valencia var strålande under våren, Paul Scholes likaså, och Wayne Rooney gjorde en mängd med mål. Genomgående bäst i sin roll anser jag dock Carrick ha varit, en underskattad spelare med såväl utmärkt positions- som passningsspel, växte fram ordentligt den här säsongen.
Säsongens överraskning: JONNY EVANS. Det var många som trodde att Evans karriär i Man Utd var över med Chris Smallings framväxt och köpet av Phil Jones från Blackburn. Det var ännu fler som trodde att Man Utds försvar skulle falla ihop när Nemanja Vidic långtidsskadades. Så blev inte fallet, och det är först och främst tack vare Evans som den här säsongen visat varför Man Utd inte bekymrade sig för att sälja Gerard Pique till Barcelona.
Säsongens besvikelse: RAFAEL DA SILVA. Det var ett par säsonger sedan nu som Rafael debuterade för Man Utd, någon grön debutant är han således icke. Under säsongen har han också skapat ett fruktbart samarbete på högerkanten med Antonio Valencia. Men de indidviduella misstagen börjar bli för många och för kostsamma. Mot Everton var han all over the place, och vill man vara elak så var det den insatsen som kostade Man Utd ligatiteln.
:::
Man Utd @ The Movies: JAWS. Man Utd har under flera decennier varit som en engelska fotbollens leviathan, en gigantisk närvaro som utan pardon sväljer vad den föresatt sig för att svälja. Många är klubbarna som upptäckt att deras båt helt enkelt inte är tillräckligt stor för att kunna ta upp kampen. Den här säsongen var på väg att sluta på just det viset, innan någon i dess absoluta desperata slutsekunder får iväg ett skott med repliken ”smile you son of a bitch!”
:::
Be Champions!!
Publicerad 2012-05-28 20:00