Något inspirerad av den alldeles utmärkta bloggen Experimental 3-6-1 är jag, som nyligen publicerade en extremt ambitiös första kvartalsanalys av samtliga lag i The Football League. Idén är så pass grundbra, den är dock inte gjort på just Premier League, och definitivt inte här i Sverige, och därför ser jag ett värde i att jag gör ett försök.
Genomgången ska tas för vad den är, och inte mer. Nio matcher är inte mycket att bygga statistiska slutsatser ifrån, det är dessutom i början på säsongen då mycket ännu inte har hunnit stabilisera sig i ligan eller i lagen. Men det presenterar ändå en sammanfattning av vad som hänt, och skapar en form av utgångspunkt för det kommande ligaspelet.
:::
Prestationskurva
En viktig aspekt i en sådan här kvartalsanalys är så klart att avgöra hur bra olika lag har presterat. Vad man bör försöka ta hänsyn till då är så klart dels att olika klubbar har mött olika motståndare, och att olika klubbar har olika ambitioner och förutsättningar med ligasäsongen. Detta givet, så är det möjligt att få fram vilka som överpresterat respektive underpresterat hittills under säsongen.
Det är till att börja med möjligt att dela in Premier League-lagen i olika kategorier utifrån deras ambitioner och förutsättningar. Jag har beskrivit dem som antingen titelutmanare (Chelsea, Man Utd och Man City), Champions League-utmanare (Arsenal, Tottenham och Liverpool), Europa League-utmanare (Everton, Newcastle, Stoke och Fulham), mittenlag (West Ham, Aston Villa, West Brom, Swansea, Sunderland och Wigan), samt nedflyttningsrivaler (Reading, Southampton, Norwich och QPR).
Utifrån dessa kategorier har jag bedömt hur många poäng som de olika lagen ”borde ha kunnat ta” så här långt under säsongen. Denna bedömning bygger dels på vilka motståndare de har haft, dels på ifall de mött dem hemma eller borta. Detta är naturligtvis respektive klubbs önskescenario (den blå linjen), och i det avseendet så är det så klart ytterst osannolikt att någon klubb presterar bättre än det möjliga poängvärdet. Varje klubbs faktiska poäng markeras med den röda linjen.
Det finns alltså för varje klubb en differens mellan möjligt värde och faktiskt värde, och denna differens markeras av diagrammets gröna linje. Denna differens är alltså negativ för alla lag och säger inte så mycket i sig. Det som är intressant är hur stor differensen faktiskt är relativt sett. Det går att mäta med hjälp av Premier Leagues genomsnitt för denna differens, vilket är markerat med den mörkblå linjen. Om ett lag ligger över den linjen, så har det i relativa termer presterat bra, samtidigt som ett lag som befinner sig under linjen har presterat relativt sett dåligt.
![]()
(a) En lätt första observation är att de tre topplagen, de som är tänkta att kämpa om ligatiteln under säsongen, samtliga har i relativ mening överpresterat. Med andra ord tappar de förhållandevis få onödiga poäng, vilket så klart i sig förklarar varför de är just topplag. Man Utd är det av dessa tre lag som ligger närmast sin förväntade poängproduktion, vilket är en signal om att deras säsongsinledning varit på pappret tuffare än Chelseas.
(b) I botten har både Norwich och Sunderland presterat relativt sett bra i termer av poäng, av vilket en möjlig slutsats är att de har haft en tämligen tuff säsongsinledning. Den klubb som emellertid verkligen har överpresterat hittills under säsongen är West Brom, som bara av det skälet befinner sig på en väldigt stark åttondeplats.
(c) Premier Leagues sorgebarn så här långt är framför allt Aston Villa och Liverpool, två klubbar som poängmässigt ligger långt under sina respektive ambitioner och förutsättningar. I Liverpools fall är det möjligt att fråga sig huruvida Champions League över huvud taget är realistiskt ens som ambition, givet lagets prestation hittills under Premier League-säsongen.
:::
Defensiv effektivitet
Prestation i allmänna termer är så klart intressant i sig. Men det kan också vara värdefullt att fråga sig vad konkret det är som har fungerat respektive inte fungerat för de olika lagen. Kort sagt, vilka är de olika lagens styrkor respektive svagheter?
I det här avseendet utgår jag alltså från Experimental 3-6-1:s mått. Han utgår både vad gäller offensiv och defensiv från två dimensioner: produktivitet (hur många skott produceras eller släpps till?) och effektivitet (hur många mål krävs det för att göra mål eller släppa in ett mål?). Uttryckt annorlunda kan man säga att den horisontella axeln är ett kvantitetsmått, och den vertikala axeln är ett kvalitetsmått.
![]()
Önskvärt i den här figuren är att befinna sig i den övre vänstra kvadranten, där ett lag både släpper till få skott per match samtidigt som det krävs relativt många skott för att försvaret ska penetreras. Det kan också anses som godkänt att befinna sig antingen långt ner till vänster i figuren, där väldigt få chanser släpps till, eller högt upp till höger i figuren, där försvaret är förhållandevis bra på att motstå press.
(a) Analysen bekräftar otvetydigt den defensiva uppryckning som Arsenal har gjort hittills under säsongen. Laget släpper till väldigt få skott, och det krävs också förhållandevis många skott för motståndarna att komma igenom deras försvar. Försvaret är således bra från mittfältet och nedåt. Att Arsenal har släppt in lägst antal mål i Premier League hittills under säsongen är alltså inte förvånande. Det finns också en rätt tydlig skillnad i Arsenals statistik på hemmaplan respektive bortaplan, som antyder att Arsenal är betydligt mer defensivt inriktade på bortaplan den här säsongen, jämfört med tidigare.
(b) Det är ingen tillfällighet att Reading, QPR och Southampton befinner sig under nedflyttningsstrecket. Anledningen är defensiven. Samtliga tre lag är att betrakta som lätta byten, de släpper till många chanser och de är relativt sett dåliga på att försvara sig mot dem. Inte minst Southampton har ett närmast enastående svagt försvar, där motståndarna gör mål på dem på mindre än var sjätte chans.
(c) Chelsea har ett i allmänna drag godkänt försvarsspel. Men en rent av anmärkningsvärd skillnad i hemmaspel och bortaspel finns. På hemmaplan släpper de till väldigt få skott (11 per match), men å andra sidan tillåts motståndarna i hög utsträckning göra mål på dessa chanser (9,2 skott per mål). På bortaplan emellertid ges motståndarna fler chanser (17,3 per match), men där krävs det många fler chanser (23,1 skott per mål) för motståndarna att tränga igenom Chelseas försvarsmur. Trivs Chelsea bäst med ett defensivt mindset?
(d) Man Utd visar upp en liknande tendens, även om skillnaden mellan hemmaplan och bortaplan inte är lika extrem. Men statistiken på hemmaplan, där det krävs endast 6,5 skott för motståndarna för att göra mål på dem, vittnar om ett alldeles för svajigt försvarsspel, och inte minst då på hemmaplan. Att Man Utd befinner sig i tabelltoppen trots att de är nästan att se som lätta byten defensivt, vittnar om en mer produktiv offensiv än tidigare.
:::
Offensiv effektivitet
Exakt samma grafik kan åstadkommas vad avser offensiv effektivtet som mått på produktivitet och effektivitet i anfallsspelet. I den här figuren är det dock önskvärt att befinna sig längst ned till höger, det vill säga att man skapar många chanser samtidigt som tas tillvara i hög utsträckning. Det är emellertid fullt godkänt att återigen befinna sig långt ned till vänster, där ett lag skapar relativt lite men sätter de chanser de får, eller högt upp till höger, där slösaktighet kompenseras av att ett lag skapar många chanser.
![]()
(a) Att det är anfallet som ligger bakom Man Utds tabellposition har vi redan tänkt oss fram till. Den offensiva analysen bekräftar detta förhållande, där inget lag är så effektiva i sitt anfallsspel som just Man Utd, som kräver mindre än sex chanser för att sätta bollen i mål. Värdet av Robin van Persie kanske uttrycks bäst just precis så. Chelsea är i stort sett lika effektiva i sitt anfallsspel, de är särskilt effektiva på bortaplan dessutom, där de gör mål på mer än var femte chans.
(b) Fulham har ett väldigt starkt anfallsspel, vilket troligtvis i hög utsträckning förklarar lagets sjundeplats i Premier League. Detta då deras försvar är betydligt svagare, och närmast av ett lätt byte. En slutsats av detta är att Martin Jol har lyckats tämligen väl med att ersätta den flyktade Clint Dempsey som var så viktig för Fulham förra säsongen. Dimitar Berbatov har också smält in väl i laget.
(c) Lag som Everton, Arsenal, Tottenham, Man City och Liverpool producerar samtliga väldigt många målchanser. Det finns alltså en potential i deras spel som kan realiseras om de lyckas öka effektiveten i sina respektive anfallslinjer. Till viss del Arsenal, men framför allt Liverpool, är handikappade av att antingen kvaliteten på deras målchanser saknas, alternativt att kvaliteten på deras avslut är för låg.
(d) Skapar många målchanser gör emellertid inte Sunderland, som producerar klart lägst målchanser per match. Sunderlands anfallsproblem har diskuterats rätt länge, men en alternativ slutsats från den här analysen är att det kanske snarare är det kreativa spelet på mittfältet som brister för Sunderland.
(e) Att defensiven är viktig för nykomlingar i Premier League illustrerar Reading och Southampton. Båda lagen ligger under nedflyttningsstrecket trots att de har ett åtminstone godkänt anfallsspel. Reading är nog så effektiva sett till de chanser som skapas, och Southampton är alls inte oävna i offensiven. Men båda dessa lag är desto svagare defensivt, och då klarar helt enkelt inte deras offensiv av att i tillräcklig utsträckning kompensera för detta.
:::
Ligacupen ikväll: Leeds vs Southampton, Reading vs Arsenal, Sunderland vs Middlesbrough, Swindon vs Aston Villa, samt Wigan vs Bradford.
Härligt med Ligacupen, och kvällens fotboll följs ju upp av några riktigt spännande matcher på onsdag också. Då möts Liverpool och Swansea, Norwich och Tottenham, samt återigen Chelsea och Man Utd.
Jani, jag undrar vad man ska prata lite mer om inför onsdagens Ligacupmatch på Stamford Bridge, mellan Chelsea och Man Utd. Det kan ju bli en varm och gosig tillställning.
:::
Be Champions!!