Det är en situation vi nog alla känner igen. Den uppstår i stort sett varenda gång som Man Utd, eller för den delen Barcelona, vänder och vinner en match i vilken de tidigare befunnit sig i underläge. Den uppstår när Arsenal inte vinner en match trots att de haft det mesta av bollinnehavet och passat x gånger till varandra längs marken. Pratet om tur. Man Utd hade tur som vann. Arsenal hade otur som förlorade.
Lagen i exemplen är naturligtvis helt och hållet utbytbara. Men det är ju helt klart frekvent återkommande klubbar i just det här kontinuerliga pratet om tur i fotboll. Det finns så klart de som hävdar att det inte finns någon tur alls i fotboll eller idrott över huvud taget, att allt händer utav en anledning. Det är naturligtvis i sig tramsigt, om än åt andra hållet. Naturligtvis existerar tur, frågan är bara i vilken utsträckning och om allt det vi betraktar som tur verkligen är det.
Jag sade en gång efter en match ungefär följande, att de använder tur som förklaring som inte förstår bättre. Vad jag menade med det var att tur är en sådan här bekväm bortförklaring att falla tillbaka på, den bidrar med en ursäkt samtidigt som den inte tvingar oss att tänka efter. Det stämmer förvisso inte alltid, men alldeles för ofta.
:::
Svenska akademiens ordbok definierar tur som en gynsamm vändning som uppkommer genom en slump eller som av en ren tillfällighet. För den händelse att engelsk tur skulle råka vara annorlunda än svensk tur så definierar The New Oxford American Dictionary tur som ”success or failure apparently brought by chance rather than through one’s own actions”.
Med andra ord, tur är en form utav gynnsam konsekvens av en handling vars avsikt inte var just denna konsekvens.
Det är en definition som tveklöst begränsar de tillfällen av tur inom fotbollen jämfört med hur ofta tur används som förklaring. Det är inte många tillfällen där tur används, som man inte kan argumentera tämligen kraftfullt för att det absolut var i spelarnas avsikt att åstadkomma vad de lyckades med, även om det vore en väldigt svår uppgift.
Att Man Utd vinner en match på tilläggstid är alltså inte tur i sig. Om de däremot vinner genom att Antonio Valencia slår ett inlägg mot straffpunkten, som råkar toucha en motståndarspelare i ryggen och bollen studsar stolpe in, då kan man hävda tur. Att ett lag lyckas hålla oavgjort borta trots mängder med bollinnehav för Arsenal är inte tur i sig. Om de lyckas för att Arsenal haft ett antal skott i ramverket så kan man börja prata om tur.
I övrigt är det nog mer aktuellt att börja fundera på vad det ena laget gör rätt som lyckas med sin uppgift och vad det andra laget möjligen gör fel som å sin sida misslyckas med sin uppgift. Därigenom kommer man nog närmare sanningen och en ökad förståelse för matchen som sådan.
:::
Man kan också hävda att det finns grader av tur. Själv spelar jag ju bordtennis till vardags, och det är en sport där pratet om tur är i högsta grad levande. Det uppstår ju alltid nätrullare och kantbollar. Men för mig är det en stor skillnad i tur när en spelare slår ett helt medvetet slag som i allt väsentligt är helt korrekt genomfört men som råkar ta på kanten istället för någon centimeter längre in på bordet som förmodligen var tanken, jämfört med en spelare som missar sitt slag men bollen råkar som utav en slump dimpa ned på samma kant. Det första är sportens små marginaler, det andra är ren och skär bondröta.
Jag är helt övertygad om att det går att hitta jämförbara situationer inom fotbollen.
:::
En sentida fotbollsmatch där pratet om tur var vanligt förekommande var ju Celtics överraskande seger mot Barcelona. Det är ju närmast oundvikligt, så fort ett lag vinner mot Barcelona så måste det ju, om man ska tro pratet, handla om en god portion av tur. Det är en föreställning som även fostras av Barcelonas egna spelare, Leo Messi menade exempelvis efter matchen att Celtic var ”very lucky”.
Det baseras då på statistik. Celtic hade nämligen fem skott jämfört med Barcelonas 25 skott, varav 15 var på mål. Celtic hade ett bollinnehav motsvarande 16,4% vilket ju ger Barcelona ett närmast astronomiskt högt bollinnehav. Då måste det ju så klart handla om tur, eller?
Inte vet jag. Jag såg matchen, och inte kände jag att Celtic vann den matchen på grund av tur. Jag såg en match där Celtic naturligtvis medvetet, på grund av sina egna materiella brister, valde att ligga väldigt lågt och överge bollinnehavet till Barcelona. Där finns många förklaringar till refererad statistik, som har föga med tur att göra, utan snarare med medvetna val.
Jag såg ett Celtic som högg som kobror när de väl fick chansen att anfalla, och i det avseendet var betydligt mer effektiva och rakt på sak jämfört med Barcelonas spelare. Ja, Celtic hade färre chanser rent matematiskt, men de utnyttjade sina chanser bättre. Men varför försöker vi förklara det med tur, när det borde vara mer intuitivt att förklara det med skicklighet?
:::
I mina ögon är det här till stor del ett modernt storklubbsfenomen. Som supportrar till storklubbar är man van vid att det egna laget vinner, och när det inte inträffar så uppstår en form utav kognitiv dissonans, vad vi ser stämmer inte överens med våra föreställningar. Hjärnan sätter då igång att i full fart rationalisera det vi ser på ett sätt som inte utmanar våra föreställningar.
Men ofta upplever jag det vara tämligen nedvärderande mot motståndarna, som då oftast är de något mindre klubbarna. Där finns en generell ovilja att se en förlust eller ett poängtapp som en produkt utav något som motståndarna faktiskt gjorde bra, snarare än att de hade tur antingen på egen hand eller för att det egna laget bara råkade spela dåligt.
:::
Dagens match: Fulham vs Sunderland.
Det sägs att det är ett styrkebevis att vinna även när man spelar dåligt. Men i så fall måste det rimligtvis vara ett svaghetsbevis att förlora även när man spelar bra. Sunderland spelade bra senast mot Everton, men förlorade. Kan de visa sig starkare idag?
:::
Be Champions!!