Tabellmatematiken är nu ytterst konkret i all sin obehaglighet.
Chelsea måste naturligtvis vinna sista matchen mot Nordsjaelland. Samtidigt innebär allt annat än en vinst för redan klara Shakhtar hemma mot Juventus att det redan innan jul är färdigspelat i Champions League för de regerande mästarna Chelsea, vilket i så fall inträffar för den allra första gången.
Mycket hänger på hur sugna Juventus egentligen är på förstaplatsen i gruppen. Samt möjligen Shakhtars känsla för vett och etikett inom den europeiska cupfotbollen, om de fattar att det “gentlemannamässiga” är att spela på resultat. Deras beteende ikväll gällande just detta borde ju ingjuta visst hopp i Chelsea.
:::
Inför matchen bloggade jag om behovet av ledarskap i Chelsea, för att de skulle kunna navigera kvällens match framgångsrikt.
Matchen illustrerade behovet alldeles utmärkt. Det var vilset och det var tamt. Framför allt i samband med att Juventus väl tagit ledningen i matchen, och då inte minst under den andra halvleken. Försvaret var långt ifrån stenstabilt, och framåt saknades en samlande kraft. Mot slutet fick man inte ens intrycket av att Chelseas spelare riktigt försökte.
Mod ska dock alltid respekteras, och visst var det modigt av Roberto Di Matteo att bänka Fernando Torres, en spelare helt ur form och som helt enkelt inte lever upp till ens rimliga krav på prestation, och som förmodligen alltför länge har skyddats av sin prislapp gällande sin plats i laget.
Men en högst trolig exit ur Champions League redan i gruppspelet, och en minst sagt vacklande ligaform. Roman Abramovich har framstått som skeptisk till Di Matteo som permanent lösning rätt länge, och den senaste tidens resultat stärker inte hans aktier. Jag tror inte Abramovich värderar mod på riktigt samma sätt som jag gör det.
:::
Det var omöjligtvis så här som Chelsea, klubbledningen såväl som supportrar, tänkte sig säsongen.
De hade ju uppnått drömmen, att vinna Champions League. De visste vad de var, europeiska mästare, var vad de var. Och från den plattformen föresatte de sig att värva ihop en ny generation storspelare. De tappade förvisso en ledargestalt i form utav Didier Drogba, men detta skulle kompenseras av spektakulära förvärv av unga och dokumenterat tekniskt lysande spelare. Inte minst Eden Hazard och Oscar.
Men teknisk briljans är inte ledarskap, och i dessa sammanhang behövs båda egenskaperna. Det kan mycket väl komma med åren, men just nu råder ett underskott. Ikväll syntes det att Chelsea till stor del bestod av unga pojkar, och de agerade på planen som unga pojkar ibland gör inför äldre damer.
Vad anser månne Eden Hazard om Chelseas “projekt” nu?
:::
Om något så visar den här säsongens Champions League-resultat hur ytterst vanskligt det kan vara att dra slutsatser endast baserade på ett lags prestationer i ett enda begränsat gruppspel. Det gäller att tänka större än så.
:::
Be Champions!!