Klockan 11:30 svensk tid idag möts Chelsea och Monterrey, från Mexiko, i semifinalen.
Som så ofta när nya initiativ tas från de båda övernationella förbunden, UEFA och FIFA, så tolkas dessa av konservativa krafter som endast girigt och negativt och inget annat. Naturligtvis betraktas FIFA:s VM för klubblag endast som ett kommersiellt jippo, inget mer.
Men naturligtvis är det mer. Tittar vi på turneringen rent fotbollsmässigt så är det trots allt den enda turneringen där klubblag från hela världen faktiskt kan stöta på varandra. Det är inte på något sätt någon perfekt turnering, men i det avseendet är det ändå en god turnering.
Och skulle jag våga mig på en gissning så är troligtvis de som fnyser allra mest på näsan åt turneringen tillhörande eller sympatiserande med klubbar som aldrig deltagit eller heller har några större prospekt på att få delta i turneringen.
Och att låta det perfekta bli det godas fiende är sällan en särskilt bra idé.
:::
Till viss del förtjänar turneringen kritik på grund av sin form.
Den har ingen egen tid i matchkalendern, utan den ligger parallellt med ordinarie liga- och cupomgångar i de olika länderna. Vilket gör att den dels inte ges den uppmärksamhet som den kanske förtjänar, dels komplicerar spelschemat för deltagande klubbar.
Och visst skulle det gå att göra turneringen häftigare, bland annat genom att göra den större, mer omfattande, och genom att lägga den på en tid vid sidan av det ordinarie spelschemat.
En möjlighet är så klart att låta VM för klubblag spelas varannat år under en del av sommaren. Och i så fall lägga den på de år som är fria från de två allra största internationella mästerskapen, VM och EM. Det vill säga udda år, exempelvis från och med 2013, 2015 och så vidare.
Då blir turneringen inte ett avbrott i den ordinarie säsongen, utan ett exotiskt komplement till densamma.
Naturligtvis gör det också turneringen större. Dubbelt så stor inledningsvis, då det är två säsongers kontinentala mästare som deltar. Blir turneringen större så blir den också svårare att vinna (i sig självt), det blir fler stora matcher, och därmed ökar turneringens prestige. Från Europa skulle med andra ord Chelsea och den här säsongen Champions League-vinnare delta till sommaren.
FIFA borde så klart också kunna se marknadspotentialen i ett sådant förslag. Dumma på så vis är de ju nämligen inte.
Det går att utöka formatet ytterligare. Europa och Sydamerika står naturligtvis i viss särställning vad avser kvalitet på lagen. Båda dessa kontinenter har därtill sekundära turneringar, såsom Copa Sudamericana och Europa League. Det går att ta med vinnarna därifrån också, och på så vis dubbla deltagandet från dessa båda mäktiga kontinenter.
På så vis har en turnering byggts upp om på ett ungefär 16 deltagande klubbar, plus eller minus hit och dit. Det går att justera. Men fyra grupper med fyra lag, och därefter slutspel. Det är ett välkänt och framgångsrikt format.
Andra format går så klart att tänka sig. Exempelvis att från Europa och Sydamerika ta med fler lag än bara vinnarna, men om det kan man ju ha principiella synpunkter. Eller att spela turneringen utslaget över hela säsongen i rent cupformat, likt gamla Cupvinnarcupen. Men kanske är det opraktiskt, sett till resavstånd och så vidare.
Det viktiga tycker jag ändå är att inte bara fnysa på idén åt en global klubbturnering av det här slaget, utan att faktiskt ha lite konstruktiva idéer om hur turneringen skulle bli bättre. För ett värde har den absolut, inte minst för de kontinenter som vi nu betraktar som svagare.
:::
Vad med att det är den svåraste turneringen som finns att vinna? Det är ju bara två matcher för en europeisk klubb, och därtill mot rent generellt svagare motstånd, så det där bör ju den europeiska Champions League-vinnaren ta hem hur lätt som helst. Brukar det hävdas.
För det första vet jag inte riktigt om det stämmer. De tre första upplagorna vanns av brasilianska klubbar, det vill säga de sydamerikanska mästarna. Därefter har det i och för sig fem år i rad varit europeiska vinnare, men det har heller inte varit vilka lag som helst det handlat om. Sydamerikanska klubbar har hur som helst ett närmare 40%-igt vinstfacit.
Sedan är det ju också så att den här finansiella utjämningen mellan klubbar inte bara sker inom Europa. Sydamerikanska klubbar i allmänhet, och då i synnerhet brasilianska klubbar, har skaffat sig finansiella muskler de inte hade tidigare, och därmed ökar deras chanser att konkurrera med de europeiska klubbarna på något som i alla fall börjar likna lika villkor.
(Vem vet, kanske skriver Fredrik Sanz på Sydamerikabloggen något om just detta framöver. Jag tycker i alla fall det är en spännande utveckling, som lite speglar vad som sker med exempelvis Ryssland och Ukraina i Europa.)
Men det är ju också så att för att över huvud taget få delta i VM för klubblag, som en europeisk klubb, så måste du först vinna Champions League. Och det är ju liksom inte något man gör i en handvändning. Lättare att vinna VM för klubblag kan det alltså inte vara, oavsett hur okomplicerade man nu rätt eller fel anser de två matcherna som krävs vara.
:::
Alex Ferguson kommenterade det ju tidigare. Och visst är det en rätt god portion humor att Rafa Benitez nu faktiskt har chansen att vinna sin andra titel i VM för klubblag, utan att med någon av dessa båda klubbar faktiskt ha vunnit Champions League säsongen innan.
Hur står sig då Chelsea? Ja, mot Monterrey bör de naturligtvis vinna, även om det inte är ett motstånd som ska underskattas. Men mot Corinthians i en eventuell final kommer de få det rejält tufft. Definitivt ingen gimme-match, och jag betvivlar inte för en sekund det brasilianska lagets kapacitet både att hålla Chelseas offensiv stången och kanske framför allt att ställa till problem för deras försvarslinje.
Vad betyder då titeln för en klubb som Chelsea? Absolut ingenting skulle kanske en del säga. Samtidigt ska aldrig värdet av att vinna någonting tillsammans för ett lag, underskattas särskilt då kanske inte för ett lag i något utav gungning som Chelsea ändå för tillfället är. Vinn den här turneringen, och de kan få värdefull energi för återstoden av säsongen.
Den enda tillgängliga engelska erfarenheten är i det avseendet Man Utd. Som 2000 hade stor nytta av ett soluppehåll i Brasilien innan de därefter vann Premier League med 18 poängs marginal. Och som 2008 vann VM för klubblag och därefter hade det som språngbräda för att äta upp Liverpools och Chelseas försprång i ligan.
A pot worth winning?
:::
Hur som helst. Det är ju ändå lite speciellt som supporter att få sitta på lunchtid på jobbet eller skolan eller var som helst och kika på fotboll. Det måste man trots allt säga. På Lucia dessutom. Eller vad säger Chelseafansen?
:::
Be Champions!!