Nästa steg i det här rankningsprojektet blir att ta en närmare titt på de så kallade offensiva mittfältarna. Nu är förvisso det också ett inte alldeles perfekt begrepp i och med att jag i förra listan rankade yttermittfältarna, och de är ju minsann också offensiva.
Kort och gott håller jag mig alltså här till centrala mittfältare, men borträknat de spelare som jag alltså anser ha mer defensiva uppgifter. Jag gör också en avgränsning åt det andra hållet så att säga. På den kommande listan över anfallare kommer jag endast ha med spelare som jag bedömer vara renodlade strikers. Ett antal spelare som en del alltså hellre skulle se som anfallare kommer därför med på den här listan.
Naturligtvis är inga sådana här definitioner och avgränsningar perfekta. Man kan fundera över vad som då är det mest konstruktiva sättet att förhålla sig till dessa. Är det att ödsla tid och energi på att klaga på att den och den spelaren inte tas med? Eller är det att bara gilla läget och köra på den uppdelning som nu faktiskt gjorts?
Kort om min metod. Jag säger mig ju vilja ranka de bästa spelarna just nu. Det betyder inte att jag bara tittar på den här säsongen enskilt. Det betyder dock inte heller att jag värderar en spelares karriär i sin helhet. Jag strävar efter jämviktsläget där jag värderar en spelares kvalitet och förmåga i nuet, både utifrån hur han presterat tidigare och hur jag bedömer att han kommer att prestera framgent. Men ju längre i tid vi förflyttar oss från nuet, desto mindre vikt ger jag detta.
Detta faller sig för mig naturligt. En spelare kan naturligtvis ha många kvaliteter även om dessa inte tagit sig sina främsta uttryck just under den här säsongens första månader. Likaväl måste man kunna tänka sig att den som faktiskt har varit fantastisk under hösten kanske inte nödvändigtvis är kapabel att hålla den nivån över tid.
Här är min sammanställning.
:::
(10) Yohan Cabaye, Newcastle
En viktig kugge på Newcastles mittfält förra säsongen och tillika en kugge som saknats den här säsongen. Skicklig offensiv spelfördelare och defensivt utgör han också en viktig avlastning för lagets defensiva mittfält. Det var först och främst genom Cabaye som Newcastle förra säsongen höll uppe spelet och satte motståndet under press.
(9) Eden Hazard, Chelsea
Att Hazard kommer att avancera på sådana här listor med tiden betvivlar jag inte, så bra är spelaren även om alltför många rankar namnet. Hittills har dock Hazard bara haft en halv säsong i Premier League, och även om det har varit en bra höst så har den knappast varit så formidabel som många trott och fler hoppats. Har mattats av vad säsongen lidit och stundtals glidit ur matchbilden.
(8) Tom Cleverley, Man Utd
Likt Hazard är Cleverley något svag i det defensiva spelet, men också accentuerat då Alex Ferguson valt att spela honom i en mer tillbakadragen position. Men det finns mycket i Cleverley som under en tid saknats på Man Utds centrala mittfält, ett rappt och kreativt passningsspel, ett bra skott och ett mod till offensiva genombrott. Har hittat ett bra kombinationsspel tillsammans med Michael Carrick.
(7) Steven Pienaar, Everton
Har under säsongen så här långt stundtals visat världsklass i Everton och dominerat ett av ligans allra mest täta och sammanhållna mittfält. Snabb och teknisk, passningssäker och innovativ, formerar tillsammans med Leighton Baines ligans kanske farligaste vänsterkant. David Moyes är tveklöst lycklig att Pienaar tackat nej till fortsatt landslagsspel med Sydafrika.
(6) Steven Gerrard, Liverpool
Inför säsongen hade jag sett det som osannolikt att Gerrard skulle hamna så särskilt högt upp på en lista av det här slaget. Men i ett Liverpool som haft svårt att få spelet att stämma så har Gerrard varit en ständigt tickande maskin, och har återfunnit en anmärkningsvärd träffsäkerhet med sina långa passningar, vilket gör Gerrard till navet i Liverpools spel.
(5) Santi Cazorla, Arsenal
En stundtals lysande spelare under säsongen, svävandes fritt mellan motståndarnas mittfält och försvar. Ur den positionen åstadkommer han frekvent mycket av värde för Arsenals spel. Ett intelligent passnings- och fördelningsspel kombinerar han med ett bra skott och disciplinerat arbete. Jag inleder med att säga stundtals eftersom han vid några tillfällen också försvunnit ur matchbilden när laget behövt honom som mest.
(4) Marouane Fellaini, Everton
Inledde säsongen hårresande bra när Everton för en gångs skull faktiskt lyckades arbeta till sig en bra höstsäsong. Fellaini tillfogar den nödvändiga kraften på Evertons mittfält och kompletterar därmed den fart och teknik som övriga spelare bidrar med, utan att för den sakens skull själv sakna vare sig fart eller teknik. Troligtvis inte den mest populäre belgaren i Premier League, men enligt mig den bäste.
(3) Frank Lampard, Chelsea
Det är ett mysterium hur Chelsea kan överväga att göra sig av med Lampard, som utöver att vara en spelare av stort mått också är en av lagets främsta symboler och ledargestalter. Lampard har ett väldigt stort register på planen, vilket demonstreras i såväl passningsspel som i hans genomgående höga målproduktion. Under tiden som kontraktkontroversen har rasat under hösten så har Lampard varit formidabel.
(2) David Silva, Man City
Ett diminutivt spelgeni som genomgående varit det offensiva navet i Roberto Mancinis spelidé, länken mellan Man Citys defensiv och deras fritt rörliga anfallslinje. Silvas förmåga att hitta målchanser och öppnande passningar är ett bra bevis på hans spelförståelse, vilken han kombinerar med en synnerligen väl utvecklad beslutsförmåga. Det är sällan Silva väljer fel på planen. En av flera nyckelspelare i Man City.
(1) Juan Mata, Chelsea
Det finns en påtaglig skillnad i att se Chelsea spela utan Mata och att se Chelsea spela med Mata. Vid ett tillfälle när han byttes in så kunde man nästan påtagligt se hur det gick som en elektrisk stöt genom hela Chelsea som omedelbart fick en helt annan energi, en annan grad av direkt målmedvetenhet och en helt annan precision i sitt spel. Det är den effekt som bara en världsspelare kan ha på ett topplag, och i mina ögon är Mata just nu en av ligans absolut bästa spelare.
:::
Bubblare:
» Hatem Ben Arfa, Newcastle
» Clint Dempsey, Tottenham
» Shinji Kagawa, Man Utd
» Leon Osman, Everton
» Jonathan de Guzman, Swansea
» Oscar, Chelsea
» Wes Hoolahan, Norwich
:::
Betydligt större dominans av storklubbarna på den här listan än på tidigare listor. En teori är att detta beror på att det är den här positionen som ofta är avgörande på planen, och att det därför alls inte är någon tillfällighet att storklubbarna köper på sig och tar fram högsta kvalitet just här. Spelartypens värde inflaterar också deras köpesummor, vilket gör de bästa spelarna svårtillgängliga för de mindre klubbarna.
Tre spanjorer bland de fem främsta.
:::
Be Champions!!