Tio matchers avstängning blev det alltså för Luis Suarez efter att han bitit Branislav Ivanovic i förra helgens möte med Chelsea. Det kändes på många sätt som ett hårt straff. Ett straff som till lika stora delades ut för att statuera exempel och för att Suarez själv är en spelare med hög profil, en stjärna. Av de skälen är det dock svårt att bli förvånad över straffet, att det gått politik i frågan var tydligt från första början.
Det finns så klart de som hävdar att straffet är alldeles för hårt. De hänvisar vanligtvis till att liknande incidenter inte bestraffats lika hårt förut, eller att andra fast farligare regelbrott bestraffats mildare. Samtidigt är det en suspekt logik att bara för att en spelare inte bestraffats förut så ska ingen spelare heller bestraffas nu. Det skulle i förlängningen leda till att ingen spelare kan bestraffas alls. Ett dåligt beslut blir inte bättre bara för att man upprepar det.
Det finns å andra sidan de som menar att straffet istället är för klent. De väljer att jämföra med exempelvis Eric Cantonas avstängning om åtta månader för att ha sparkat en provokativ åskådare i magtrakten. Andra motsvarande exempel nämns även de. Men samtidigt finns det en klar gränslinje mellan vad, som i Suarez fall, faktiskt sker i stundens hetta på fotbollsplanen, och på Eric Cantona och exempelvis Roy Keane som bryter kayfabe och riktar sina förseelser mot publik, fotbollens funktionärer eller bara fotbollen i stort.
Beslutet att stänga av Luis Suarez i tio matcher kan naturligtvis påverka hans framtid i klubben. Önskvärt för Liverpool vore naturligtvis att kunna behålla den extremt begåvade anfallaren, under förutsättning att det går att hålla hans beteende under kontroll. Men en avstängning om tio matcher, varav sex matcher in på nästa säsong, tillsammans med en känsla av att vara orättvist behandlad, kan så klart göra Suarez än mer sugen att hitta en ny klubb utanför England.
Det kan så klart också vara ett läge där Liverpool själva kan besluta för att det ligger i deras bästa intresse att casha in på Suarez. Mer värd än vad han är efter den här säsongen lär han inte rimligtvis kunna bli igen. Vid sidan av honom finns en annan anfallare i spelartruppen, det vill säga Andy Carroll, som Brendan Rodgers inte verkar vilja se någon särskild användning för i sitt nya lagbygge.
Både Luis Suarez och Andy Carroll värvades i januari 2011. De var en lösning på Liverpools då uppstådda anfallsproblem, i och med att Fernando Torres ville lämna klubben och sedemera skrev på för Chelsea. I det avseendet är alltså Suarez och Carroll en ”gammal lösning” på ett tidigare problem. Nu finns där även Daniel Sturridge, en synnerligen lovande spelare. Om vi då tänker oss hypotetiskt att Liverpool kommer fram till att de vill hitta en ”ny lösning”, som inte inkluderar Suarez eller Carroll, hur skulle då en sådan se ut?
Om Liverpool skulle besluta sig för att sälja Luis Suarez och Andy Carroll så kan man tänka sig att de därmed skulle kunna dra in en total försäljningssumma om i runda slängar £40m. Den summan, tillsammans med Liverpools allmänna transferbudget, skulle kunna användas i tre steg för att utveckla och förstärka Liverpools spelartrupp inför nästa säsong.
:::
Steg 1 – Ersätt Luis Suarez
Suarez som sådan är naturligtvis svår för att inte säga omöjlig att ersätta. Det handlar emellertid inte nödvändigtvis om att hitta en exakt kopia till ersättare, utan en spelare som tillsammans med övriga spelare i truppen kan spela en liknande roll för laget.
Ett naturligt förstasteg här vore Michu, Swanseas succéanfallare. Med sina framgångar i Swansea så har han goda förutsättningar att passa in i Liverpools spelsystem, då de båda lagen spelar utifrån liknande idéer. Michu är dessutom van vid Premier League. Någon längre inkörningsperiod är alltså inte aktuell.
Michu värvades dessutom för småpengar i sammanhanget. Budet behöver alltså inte bli fasligt högt sett till att Swansea tämligen snabbt gör en för dem mycket god ekonomisk vinst på spelaren. Att lägga ett bud som Swansea får svårt att säga nej till behöver inte innebära något jättebud.
Rent konkurrensmässigt bör Liverpool också ligga rätt bra till. Michu har något för svag profil i Chelsea och Man City, och i Man Utd vore han överflödig. De tre klubbarnas intresse lär alltså vara svalt. Arsenal och Tottenham kan tänkas vara intresserade, men i den konkurrensen, särskilt lönemässigt, står sig Liverpool tämligen väl.
Steg 2 – Komplettera anfallsbesättningen
Enbart Michu och Daniel Sturridge i anfallet är dock lite tungt. Liverpool skulle tjäna på att komplettera anfallsbesättningen. En anfallare med hög potential och som visat att han håller måttet i Premier League är Newcastles Papiss Demba Cissé, i mina ögon en bättre anfallare än Demba Ba.
Cissé är kraftfull och målfarlig, ett intressant komplement till såväl Daniel Sturridge som Michu. En möjlig fördel med en sådan affär är att Newcastle samtidigt är intresserade av att köpa tillbaka Andy Carroll från Liverpool, och någon form av bytesdeal vore kanske inte helt uteslutet.
Steg 3 – Förstärk försvaret
Mittfältet i Liverpool känns i allmänhet både starkt och välbesatt. Inte så märkligt, Liverpool har ju ägnat de senaste åren åt att nästan enbart köpa in mittfältare. Snarare är det försvaret som är lite av ett problemområde för Liverpool, särskilt som Jamie Carragher slutar efter den här säsongen.
Problemet är att Liverpools spelstil under Brendan Rodgers ställer krav på backar som klarar av att spela boll konstruktivt under press. När Carragher försvinner så uppstår också ett underskott av ledarskap i Liverpools backlinje. En idé vore alltså att försöka åtgärda detta i en enda smäll.
Varför inte tänka stort i det avseendet? John Terry har länge varit Chelseas absoluta förgrundsgestalt, men hans plats i laget har blivit allt mindre självskriven den här säsongen. Såväl David Luiz som Gary Cahill ligger troligtvis före honom i hackordningen. Till det kommer att Chelseas klubbledning ger intryck av att kunna tänka sig att släppa såväl Terry som Frank Lampard.
Någon större fientlighet till transfern ser jag inte riktigt, åtminstone inte i den riktningen. John Terry själv å sin sida skulle förmodligen inte ha något emot att behålla en form utav ledande backroll, därtill på hög nivå i Premier League. Om inte det erbjuds i Chelsea så kan Liverpool vara ett tänkbart alternativ.
:::
Det kommer naturligtvis finnas ett massivt instinktivt motstånd i Liverpool mot att sälja Luis Suarez. Naturligtvis, det bär alltid emot att sälja lagets bästa spelare och stjärna. Resonemanget i den här bloggen är naturligtvis högst hypotetiskt.
Samtidigt måste också Liverpool inse sin egen position. De kan inte erbjuda Champions League-fotboll. De måste tänka långsiktigt för att kunna bygga upp sig steg för steg för att återigen kunna kvalificera sig för Champions League och därefter börja utmana om ligatitlar.
Att envist hålla fast i Luis Suarez kan vara en kortsiktig fördel, under förutsättning att det över huvud taget är möjligt sett till vad spelaren själv vill. Men på lång sikt så kan det vara vettigare att ta ett steg tillbaka för att på så vis kunna ta tre steg framåt.
:::
Dagens matcher: Man City vs West Ham (13:45), Everton vs Fulham, Southampton vs West Brom, Stoke vs Norwich, Wigan vs Tottenham, samt Newcastle vs Liverpool (18:30).
Den här dagen är det ju inte överdrivet många matcher med något konkret tabellintresse. Stoke har naturligtvis en mycket viktig hemmamatch mot Norwich. Vinst där och jag är rätt övertygad om att Stoke har säkrat Premier League-spel nästa säsong.
Matchen mellan Wigan och Tottenham har naturligtvis en väldig betydelse i båda ändar av tabellen. Wigan har näppeligen råd att tappa så många fler poäng och det här är en sådan match som laget överraskande vunnit tidigare säsonger och därmed kunnat hålla sig kvar. För Tottenham handlar det om att sätta rejäl press på framför allt Arsenal inför deras möte på söndagen med Man Utd.
:::
Be Champions!!