Oacceptabelt!! dundrade Paolo Di Canio efter Sunderlands kapitulering borta mot Aston Villa för rätt exakt en vecka sedan.
Sunderland blev helt överkörda av Aston Villa, som var hetare på varenda boll över hela planen. Det kändes aldrig som om Sunderland var inne i matchen eller att de mäktade med den press som Aston Villa utsatte dem för. Illa var också effekten på lagets målskillnad.
I och med storförlusten så är Sunderlands positiva uppryckning efter att ha tillsatt Di Canio som ny manager bruten.
Ska man ändå se något ljus i mörkret för Sunderland så är det trots allt att de nu har en manager som inte skräder orden, som beskriver det som just oacceptabelt att förlora en fotbollsmatch på det viset. Intrycket innan Di Canio var snarare att dåliga prestationer togs emot med en axelryckning.
Alla klubbar drabbas av resultat som slår luften ur dem. Det som definierar i längden framgångsrika klubbar är hur de reser sig efter sådana slag.
:::
Sunderlands får en omedelbar chans till upprättelse i kvällens viktiga match hemma mot Stoke.
Stoke har två segrar i rad och har med all säkerhet därmed garanterat att de får spela kvar i Premier League ännu än säsong. Jag skulle påstå att Sunderland ikväll har möjlighet att göra detsamma.
För att göra det måste de dock göra mål. Händelsevis möts ikväll de två lag i Premier League som skapat överlägset lägst antal mål och målchanser. En match för puritaner med andra ord.
Motivationen bör alltså finnas där. Det stöd från läktarna som drev Aston Villa framåt förra måndagen bör den här gången blåsa med snarare än mot Sunderlands riktning.
Dessutom brinner det ju numer också på Sunderlands bänk från managern.
:::
Det finns en teori när det gäller rekrytering, tillsättning och val av personer på chefs- och förtroendepositioner. Den brukar ofta kallas för kontrastteorin.
Den går ut på att beslutsfattarna tenderar att i grova drag välja den kandidat som i något avseende är företrädarens raka motsats. Det är inte alla gånger medvetet utan sker ibland utan att det tänks på.
Det går att se hur Ellis Short, Sunderlands ägare, trots allt tänkte, eller möjligen intuitivt anade, när han med sju matcher kvar av säsongen beslutade sig att ersätta Martin O’Neill med Paolo Di Canio.
I O’Neill hade han en manager som verkade ha tappat sugen och saknade den rätta motivationen, varmed han naturligtvis fick det väldigt svårt att motivera sina spelare. Di Canio å andra sidan drivs av en brinnande motivation att nå framgång.
Sett till personlighet varandras raka motsats således, åtminstone som läget var just där och då. Läget just där och då var dessutom att Sunderland med bara någon månad kvar av säsongen stod inför ett högst påtagligt hot om nedflyttning.
Det kan ha varit ett så kallat inspirerat beslut.
:::
Det som är särskilt uppmuntrande för Sunderlands räkning, utöver att de verkar ha återfunnit glöd och självförtroende, är att det nu verkar finnas en idé i klubben, en vision om framtiden.
Om Sunderland under Martin O’Neill var en klubb som, möjligen med undantag för inledningen, gav intryck av att ”ta dagen som den kommer”, så finns där nu en idé om ett sätt att spela fotboll, en idé om spelarnas fysiska förberedelser, och en idé om vad laget ska uppnå på lite sikt.
En vinst ikväll mot Stoke och Sunderland kan ha säkrat spel i Premier League också nästa säsong. Därmed skulle de ha gjort sin längsta sejour i den engelska högstadivisionen sedan de för första gången åkte ur den 1958.
Inte så illa av ett gammalt jojo-lag.
:::
Be Champions!!