Vilket verkar vara det allra mest säkra och vattentäta sättet att få sparken som manager i Premier League?
Uppenbarligen måste det vara att leda sin klubb till vinst i eller uppflyttning från The Championship, kanske inte minst om det dessutom är något utav en överraskning, till Premier League, och därefter gör en fullt godkänd eller till och med bra start, men samtidigt råkar vara en manager utav brittisk nationalitet.
Det finns alltid någon nästan varje säsong. Om det så är Neil Warnock för två år sedan och Nigel Adkins för ett år sedan. Den här säsongen verkar det vara Cardiffs Malky Mackay som befinner sig i farozonen för att drabbas utav klubbens malaysiske ägares omvända variant av strukturell diskriminering.
Det är ju egentligen ofattbart. Inför säsongen var Cardiff likt alla nykomlingar tippade som deltagare i nedflyttningsstriden. Men inledningen på säsongen har varit bra och Cardiff har åtta poäng på sju matcher, vilket måste anses som fullt godkänt.
Särskilt imponerande är också hur Cardiff aktivt och medvetet har förstärkt sin spelartrupp under sommaren. Värvningarna av Steven Caulker, Gary Medel och Andreas Cornelius håller hög kaliber, inte bara för en nykomling i Premier League för övrigt.
:::
Det verkar samtidigt vara just dessa värvningar, för sammanlagt runt £30m, som skapat lite av problemen i klubben.
Vincent Tan, klubbens ägare, har enväldigt valt att suspendera Iain Moody, Malky Mackays rådgivare och ansvarig för spelarvärvningar i klubben, och ersätta denne med Alisher Apsalyamov, en 23-årig vän till familjen från Kazachstan.
Anledningen sägs vara att Moody ska ha övertrasserat klubbens transferbudget, vilket möjligen skulle kunna ses som någon form av trolöshet mot huvudman om man är på det mer juridiska humöret. Men den som skrivit under spelarkontrakten för klubbens räkning är snarare dess VD, Simon Lim.
Att få en av sina rådgivare är dock sällan något positivt tecken för en manager, det brukar vara en säker indikation på att klubbledningen eller klubbens ägare stegvis försöker underminera managerns auktoritet i klubben. En form av maktspel med andra ord.
:::
Vincent Tans beslut att suspendera Iain Moody kommer bara några dagar efter att Tan hamnat i bråk med spelartruppen och, får man förmoda, lagledningen över bonusutbetalningar mot slutet av säsongen. Ett bråk där Tan tvingades ge vika.
Att göra Moody till syndabock och fall-guy för spenderade transferpengar under sommaren kan på så vis likaväl ses som någon form utav hämnd, som ett sätt att hävda sin egen auktoritet i klubben. Det tyder i vilket fall som helst inte på något större förtroende mellan Vincent Tan, klubbens ägare, och Malky Mackay, klubbens manager.
Och när det saknas förtroende mellan klubbens ägare och manager så brukar det egentligen bara kunna sluta på ett enda sätt.
För Cardiff som fotbollslag bör detta oroa. Att sparka en manager och ersätta denne med den ny, särskilt mitt under säsongen, orsakar ofta turbulens och osäkerhet. Det gick bra för Southampton förra säsongen, men det beslutet framstår i efterhand som betydligt mer genomtänkt och välplanerat än det som Cardiff möjligen fattar nu.
Dessutom är de tillfällen då beslutet slår tillbaka negativt förmodligen fler. QPR är ett exempel på en annan nykomling där beslutet att sparka Neil Warnock blev i längden katastrofalt.
:::
Malky Mackay har alltså hamnat rätt högt upp på den här listan över Premier League-managers som riskerar sparken. The managerial sack race som det kallas i England.
Martin Jol och Ian Holloway bör vara två andra managers som just nu befinner sig på den så kallade prispallen i det avseendet. Framför allt Holloway kan jag tycka borde ligga rejält illa till.
:::
Jag har drabbats av det värsta en man alls kan drabbas av, en förkylning. En riktig man cold.
:::
Be Champions!!