Det brukar sägas att fotbollen speglar samhället. Vissa går till och med så långt att de ser fotbollen som en metafor för samhället och livet i stort. Andra försöker göra politiska kopplingar till fotbollen eller betraktar fotbollen med ett samhällsanalytiskt perspektiv.
Vad som händer i samhället bör alltså avspegla sig i fotbollen. Omvänt kan man kanske tänka att det inom den mer konkreta nivå som fotbollen rör sig på tidigt kan ses mönster av genomgripande samhällstrender.
Det politiska nätverket World Economic Forum har nyligen gjort ett stort jobb med att identifiera vad de ser som världens tio främsta trender nu när vi börjar närma oss 2014. De här trenderna tar naturligtvis fasta på politiska och ekonomiska faktorer, men sedda ur ett fotbollsperspektiv så utgör de också en närmast kusligt exakt beskrivning av den moderna fotbollens mest framträdande tendenser.
Kanske ligger det med andra ord en viss sanning i att fotbollen speglar samhället. Inte onaturligt måhända med tanke på att fotbollen trots allt är en del av samhället.
:::
(10) Växande sociala konflikter i Mellanöstern och Afrika
Inom fotbollen ser vi tydliga mönster av detta. Beslutet att förlägga VM i Qatar 2022 har lett till ett ökat fokus på arbetarförhållanden och mänskliga rättigheter i hela arabvärlden, och FIFA har fått skarp kritik för sitt beslut att lägga turneringen där. Fotbollen i Afrika förblir underutvecklad och för de stora klubbarna är det en kontinent som snarare exploateras än ses som en särskilt betydelsefull marknad.
(9) Ökade ekonomiska klyftor
Extremt tydligt inom den moderna fotbollen. Oavsett om det är Champions League eller nya TV-avtal i Premier League så är det en utveckling som i samtliga fall leder till att de som redan har mycket får ännu mer. Likt all kapitalism så leder den moderna fotbollskapitalismen till att en allt högre andel av alla resurser koncentreras till ett färre antal klubbar. Samtidigt drabbas klubbar längre ned i systemet allt oftare av ekonomiska problem.
(8) Ihärdig arbetslöshet
Det är förvisso ett tillstånd som i de flesta fall är snabbt övergånget, men i alla fall den tillfälliga arbetslösheten har stigit rejält inom fotbollen under senare år, i takt med att det har blivit allt vanligare att sparka sina managers, och allt mindre vanligt att de stannar kvar på sin post under någon längre tid. För en manager handlar det alltså inte längre bara om att vara bra på sitt jobb, utan lika mycket att kunna hantera de perioder när han inte har något jobb.
(7) Intensifierade cyberhot
Intrången i stjärnornas privatliv har blivit alltmer extrema. Tabloider har fällts för att olagligen ha avlyssnat både spelares och managers telefoner, en minst sagt grov förseelse i ett samhälle baserat på principer om demokrati, rättssäkerhet och individuell integritet. Likaså tvingas klubbar ägna mycket tid och energi åt att säkra sina system från intrång både från vanliga marodörer och från industriellt spionage.
(6) Handlingsförlamning gällande miljöförändring
Ett tämligen vanligt fenomen inom alla etablerade organisationer och klubbar är svårigheten att anpassa sig till förändringar i omvärlden, nyheter och andra innovationer. Ett typiskt sådant exempel inom engelsk fotboll är förhållandet till supportrarna på arenan, där klubbarna och förbunden biter sig fast vid en 25 år gammal på rädsla baserad syn. Andra länder och ligor som Bundesliga visar på möjligheterna med ett annat förhållningssätt, men till detta förhåller sig engelsk fotboll blind.
(5) Förlorat förtroende för ekonomiska regler och beslut
Desillusionen inom den moderna och engelska fotbollen blir allt större från såväl supportrar som så kallade experter. Klubbägare fattar ekonomiska beslut i sina klubbar utifrån vad som huvudsakligen är ett företagsekonomiskt eller finansiellt perspektiv, och det är sällan som detta sammanfaller med vad som anses ligga i klubbens fotbollsmässiga intressen. Privata vinstintressen har getts överhanden gentemot det kollektiva intresset.
(4) Brist på värderingar i ledarskapet
I takt med att fotbollen har blivit alltmer kortsiktig, inte minst i sin syn på lojalitet med spelare och manager från klubbens sida, så har även dessa blivit alltmer pragmatiska i sitt förhållningssätt till klubben. Som supporter är det ofta svårt att visa förståelse för detta. Ofta leder det dock till situationer där både spelare och ledare ser på sin anställning i klubben som ett som vilket som helst annat. Relationen blir kalkulativ snarare än genuin.
(3) En växande medelklass i Asien
Den moderna fotbollsmarknaden i Asien bara växer och är nu en provins inte bara för de allra största klubbarna, utan också för klubbarna på nivån strax under. Det kan handla om kommersiella avtal eller ett sätt att hitta nya ägare och investerare i klubben. Oavsett vilket leder det till ett möjligt kapitalinflöde inom inte minst engelsk fotboll som ger fler klubbar möjlighet att konkurrera på en hög nivå.
(2) Ökad betydelse för storstäderna
Byt ut storstäder mot storklubbar och vi har exakt vad vi under många år har sett med fotbollen. Den globala fotbollen har centrerats alltmer runt ett fåtal globala superklubbar. Real Madrid och Barcelona från Spanien, Milan och Juventus från Italien, Bayern München från Tyskland, Man Utd, Arsenal, Chelsea, Man City och Liverpool från England med några fler. Det är dessa klubbar som i någon mening styr dagordningen inom den europeiska fotbollen och därmed också världsfotbollen.
(1) Snabb spridning av felaktig information online
Det som började med internet har ökat exponentiellt i och med lanseringen av twitter och liknande sociala media. Mängden av så kallad information har växt lavinartat men samtidigt som mängden har ökat så har möjligheten till källkontroll sjunkit drastiskt. Konsekvensen har blivit till en form av ryktesspridning där hållandet av felaktig information för sanning i vissa stunder närmast postmodernt riskerar skapa just den sanning som den felaktiga informationen påstår sig beskriva.
:::
Det kan vara vanskligt med alltför lättsinniga bloggar, som exempelvis den jag skrev i fredags om Walt Disney i Premier League. Där uttryckte jag mig klantigt om än utan elakt uppsåt om sanningshalten i José Mourinhos affektiva utfall mot Jonas Olsson som en så kallad Musse Pigg-spelare.
Det var en tämligen billig poäng att göra i humoristiskt syfte. Inte minst eftersom jag absolut inte hade någon anledning att göra den. Vem fan är jag att säga något som sådant om en spelare som spelar både i landslag och i en av världens absolut bästa ligor till vardags?!
För det vill jag faktiskt be om ursäkt. Och försöker bära med mig insikten hur lätt det är att göra billiga poänger på någons bekostnad bara för att personen är känd, och att inbilla sig att eftersom han eller hon är känd, eller för mig ”anonym”, så är det därför mindre sårande för den personen.
:::
Be Champions!!