Ibland väljer jag att låta mig irriteras av till synes små saker. Lite grann känner jag mig som Fabrikör Hasse Alfredsson: ”Månsson ska inte tro att det är pengarna, det är principen!”
Sista omgången av The Football League spelades under lördagen. Vilket så klart inkluderar sista omgången av The Championship. Leicester och Burnley är ju redan klara. Om den tredje uppflyttningsplatsen ska det kvalspelas.
Trea kommer Derby County med 85 poäng. Nästa lag på fjärde plats landar på fem poäng mindre än dem. Det fjärde och sista kvallaget, det sjätteplacerade Brighton & Hove, har med sina 72 poäng alltså tagit 13 poäng mindre än Derby under hela säsongen.
Ändå ska det nu behöva avgöras vilket av dessa båda lag, tillsammans med QPR och Wigan, som faktiskt ska få den där sista ack så viktiga platsen i Premier League. Och alla lag har fortfarande i princip lika stor chans.
Jag kan tycka att det är orättvist mot Derby County och jag kan tycka att det på något sätt strider mot hela ligaspelets grundidé, det vill säga tanken att det är prestationer över en hel säsong som betyder något. Inte som i cupspel där allt hänger på en enda match.
Visst, kvalspelet erbjuder ofta en stor dramatik och man sitter ofta fångad framför matcherna med andan i halsgropen. Det är på sitt sätt fotboll när den är som störst.
Men känslan av att det är något som är inte riktigt rätt lever kvar.
:::
Evertons förlust mot Man City under lördagskvällen gör så klart att matchen på Emirates blir på samma gång avslagen och mer lugn. Arsenal är matematiskt klara för nästa säsongs Champions League.
Även matchen på Stamford Bridge känns lite avslagen, men av lite andra skäl. Både Chelsea och Norwich har i teorin väldigt mycket att spela om, och båda lagen måste nog vinna.
Men även vid vinst för något av lagen så är det ändå ytterst osannolikt att något av dem når sina målsättningar. Chelsea ligger väldigt illa till i titelstriden, och Norwich lever på konstgjord andning i nedflyttningsstriden.
Norwich kan känna sig något brända av Man Utd. Först blir de själva mosade på Old Trafford förra helgen. Därefter får Man Utd ett återfall och förlorar på hemmaplan mot Sunderland, vilket gjort situationen näst intill omöjlig för Norwich.
Men vilken upphämtning på slutet av säsongen av Gus Poyet och Sunderland.
:::
Cardiff och Fulham blev båda klara för The Championship.
Både Ole-Gunnar Solskjaer och Felix Magath yttrade de rätta fraserna efter matcherna. De ska kämpa för att ta sina respektive lag direkt tillbaka till Premier League.
Ändå har jag lite svårt att se både Solskjaer och Magath följa med sina klubbar ned till The Championship. Ens om de skulle få chansen.
:::
Edin Dzeko. Mitt intryck är att han har gjort många väldigt betydelsefulla mål för Man City den här säsongen. Har jag rätt eller fel?
Otroligt viktigt att ha sådana spelare för ett möjligt mästarlag.
Tänk om Man City vinner ligan på målskillnad. Igen! De är nu två vinster på hemmaplan från att göra det. Först mot Aston Villa på onsdag och därefter på söndag mot West Ham.
Nu är det så klart inte bara att gå in och vinna sådana där matcher. Det vet Man City bättre än några andra efter deras ångestmatch mot QPR 2011-12.
Men skillnaden nu är så klart också att vare sig Aston Villa eller West Ham egentligen har något att spela för. QPR den säsongen hade sin plats i Premier League att spela för. Åtminstone i 90 minuter.
:::
Jag kommer inte ifrån känslan att det förmodligen var lite nyttigt för Man Utd att förlora mot Sunderland.
Det borde kunna ta död på vissa illusioner att Ryan Giggs är någon form av schaman och magisk quick fix på Man Utds problem den här säsongen.
:::
Peterborough i League One, som tog den sista playoffplatsen, ligger 11-12 poäng bakom övriga tre lag – Leyton Orient, Rotherham och Preston. I League Two är tabellen jämnare.
Kanske vore ett alternativ att säga att bara de lag, dock max tre stycken, som placerar sig inom till exempel 3-5 poäng från det tredjeplacerade laget, har lyckats kvalificera sig för playoff.
:::
Be Champions!!