Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

De fem häftigaste besluten under VM 2014

Peter Hyllman

Kvartsfinalerna är till ända i VM. Målproduktionen har sjunkit något när vi kommit längre i turneringen, men det går onekligen inte att klaga på spänningen i någon av matcherna. Inte heller går det att klaga på den återstående kvartetten i semifinalerna: Brasilien, Tyskland, Argentina och Holland.

Fyra matcher återstår av VM. Det har varit en strålande VM-turnering, kanske den bästa jag har upplevt, även om det naturligtvis alltid kommer finnas en större nostalgi runt de VM man upplevde som grabb. Men till skillnad från VM i Sydafrika för fyra år sedan så skulle jag säga att jag den här gången kommer känna viss saknad efter det att VM-finalen är avslutad.

Historien påverkas av beslut. Detta gäller också fotbolls-VM. Detta VM har påverkats av de beslut som har fattats på alla håll och kanter. Av FIFA, av domare, av spelare naturligtvis, av supportrar på plats på VM:s arenor, av politiker och mediafigurer i de deltagande länderna, och kanske inte minst av VM:s alla förbundskaptener.

Annons

Det är ett VM som kommer kommas ihåg till stor del på grund av FIFA:s beslut att stänga av Luis Suarez. Naturligtvis kommer några av domarinsatserna att diskuteras i efterhand. Men självklart är det ett VM som i första hand kommer att kommas ihåg för kvaliteten på fotbollen, och underhållningsvärdet i dess matcher.

VM kommer kanske också kommas ihåg för några av de större besluten som fattats av förbundskaptenerna inför och under detta VM. Det är ju dessa som fattar de avgörande taktiska besluten och kanske är det därför de mer än några andra som påverkar vad som faktiskt sker både ute på fotbollsplanen och hur vi därefter uppfattar detta.

Följande fem förbundskaptensbeslut menar jag är de som påverkat och karaktäriserat detta VM så här långt:

:::

(5) Den europeiska taktiska försiktigheten

The best games ever. Det är lätt att ryckas med i sådana tankar under varje VM, särskilt som de bara arrangeras vart fjärde år. Men det finns mycket med detta VM som faktiskt talar för att det kan vara bland de bästa VM som spelats. Det har varit en sprudlande anfallsfotboll, många mål och i grund och botten offensiva lag.

Annons

Kanske ligger det i mästerskapets natur då det arrangeras i Brasilien. Om på grund av kultur eller det klimat som råder i landet, som möjligen leder till ett mer öppet spel, så blir man på något sätt inte förvånad över att fotbollen blir på det viset när VM arrangeras just i Brasilien.

Vad som framgått är att de sydamerikanska och centralamerikanska länderna inte har haft några problem att förhålla sig till detta. För de flesta europeiska länderna har det dock varit en svår omställning, och i flera fall har de också åkt ur VM just för att de alldeles för länge har prioriterat att vara taktiskt organiserade fram till dess att det varit för sent att ändra sig.

Bara i kvartsfinalerna känns det som att Frankrike och Belgien led ett sådant öde. Och i gruppspelet skördades offren på rad i form av England, Italien, Portugal och Ryssland. Utan tvekan kan man säga att det har präglat utgången i detta VM.

Annons

(4) Alejandro Sabella om Leo Messi och 4-3-3

Inte något enormt beslut måhända men det krävs ändå lite cojones att ändra sitt taktiska tänkande mitt under en VM-turnering. Eller möjligen att släppa på den personliga prestige som det innebär att ändra ett taktiskt upplägg baserat på en spelares önskemål.

Sabella var dock inte blyg att göra detta. Det var efter Argentinas första match mot Bosnien som det framkom synpunkter på Argentinas taktiska uppställning, Leo Messi ville spela ett 4-3-3-spel likt det han är van vid från Barcelona och fick också sin vilja igenom.

Det vore kanske fel att säga att det har blivit en sprudlande succé, Argentina har fortfarande haft det svårt att offensivt dominera sina motståndare, men laget har sett mer samlat ut och visar upp tämligen god potential. Segrarna sitter möjligen långt inne men har heller hittills aldrig sett ut att vara riktigt hotade.

Annons

Argentina har naturligtvis goda erfarenheter från VM vad gäller att forma sin taktik runt en storstjärna. Skillnaden är möjligen att Diego Maradona var en bättre och mer mångsidig spelare än Leo Messi, men i slutänden kan det leda till samma resultat. Det vill säga att Argentina vinner VM-guld.

(3) Jürgen Klinsmann petar Landon Donovan

Vi har naturligtvis sett prov på andra och mer spektakulära beslut att ställa stjärnspelare utanför VM-truppen. Inte minst Frankrike och Didier Deschamps satte ju ned foten när beslutet meddelades att Samir Nasri inte skulle få följa med Frankrike till VM.

Det var emellertid på förhand mer givet och lättförståeligt. Jürgen Klinsmanns beslut att peta Landon Donovan var desto mer oförutsägbart, särskilt som Donovan varit en väldigt viktig spelare för USA i VM-kvalet och även särskilt som USA till skillnad från Frankrike inte precis samlar stjärnspelare på hög i övrigt.

Annons

Gränsen mellan genialitet och galenskap är hårfin och det är lätt att sitta i efterhand och konstruera en sanning. Men Klinsmanns beslut framstår som det rätta med facit på hand. USA tog sig till åttondelsfinal, blev hjältar på hemmaplan och gjorde fotbollen till folklig på ett sätt som vi aldrig tidigare sett i USA.

Det här åstadkoms med ett lag bestående av till stor del tämligen anonyma fotbollsarbetare, inga stjärnspelare. Frågan är om USA hade kunnat uppnå detta med en spelare som Landon Donovan i laget, då hade fokus kanske snarare varit på individer än på laget.

USA uppnådde kanske inget Miracle On Grass under detta VM, åtminstone inte rent sportsligt, men likheterna med det amerikanska OS-laget 1980 är ändå slående. En samling anonyma och djupt nederlagstippade grabbar som ger världsstjärnorna på käften.

Annons

(2) Louis van Gaal byter in Tim Krul

När SVT går över till sin studio inför straffläggningen mellan Holland och Costa Rica så drar programledaren den mycket vågade slutsatsen att Louis van Gaal bytt in Tim Krul i 120:e minuten just med tanke på straffläggningen. Varför han annars skulle byta in honom är en fråga som aldrig besvaras.

Det är självklart ett rätt kaxigt beslut. För det första är det ju minst sagt ovanligt att det görs och det känns ju inte helt intuitivt att det blir bättre att ta in en målvakt som hittills under lagets fem matcher i turneringen inte har stått en minut och alltså inte ens känt på bollen. För det andra så bygger det ju på att han väljer att inte tidigare under matchen använda ett av sina tre byten.

Man kan naturligtvis spekulera i att det beror på att Cillesen helt enkelt är dålig på straffar, men exakt hur dålig måste han då vara för att van Gaal ska känna sig tvingad till ett dylikt beslut? En möjlighet är att man på detta vis fick mer tillfälle att mentalt och taktiskt förbereda Tim Krul på straffar vid sidan av planen.

Annons

En del menar att det var ren egoism från Louis van Gaals sida, ett sätt att framhäva sig själv. ”Titta vad cool jag är som byter målvakt innan straffarna!”, typ. Visst är det ett beslut som lika gärna kan gå åt helvete som det kan bli succé, i alla fall som det känns, det är definitivt ett beslut som kommer utvärderas enbart utifrån om Holland vinner eller förlorar straffläggningen. Inget annat.

Men straffläggningar är till väldigt stor del ett psykologiskt spel. Och det är rimligtvis där man hittar den mest troliga förklaringen. Genom att byta målvakt så sätter man möjligen lite griller i Costa Rica-spelarnas huvuden, ”Oj, varför byter de in honom? Han måste vara bra på att ta straffar”. Man ändrar på en variabel och skapar på så vis osäkerhet.

Och givet att straffläggningar faktiskt är ett psykologiskt spel så har jag lite svårt att uppröras över Tim Kruls beteende vid straffsparkarna. Jag tycker det ingår i spelet och det är definitivt straffskyttarnas uppgift att kunna hantera dylika saker. Grejar man inte lite trashtalk så bör man hitta andra uppgifter här i livet.

Annons

Men jag upplever det här vara en diskussion som uppstått mest för att Holland mötte just Costa Rica. Jag har svårt att tänka mig att upprördheten varit lika stor om Krul agerat på detta vis mot exempelvis Tyskland, Frankrike, Italien eller Brasilien. Eller någon annan av VM:s större nationer.

(1) Luis Felipe Scolaris taktik mot Colombia

Det var verkligen stor fotbollsunderhållning att titta på kvartsfinalen mellan Brasilien och Colombia. Mitt intryck är möjligen att matchen var fotbollskvalitet på samma sätt som en Arnold Schwarzenegger-rulle är att betrakta som filmkvalitet. Action och underhållning, men knappast någon match som vinner några kritikerpriser.

Själv tycker jag Luis Felipe Scolari, denne buttra och argsinta karaktär, fattar två modiga beslut inför kvartsfinalen mot Colombia, ett som skulle visa sig lyckat och ett som skulle visa sig ödesdigert. Det första beslutet var att gå med på att göra matchen till en shoot-out med Colombia, till fullo i insikten att Colombia hade häftiga skjutvapen men Brasilien ännu fler och ännu bättre. Ändå modigt då många i en kvartsfinal skulle prioritera säkerhet.

Annons

Lika modigt, på sätt och vis, är i så fall det betydligt mer cyniska beslutet att flirta med det tillåtnas gräns och tillämpa ett mycket fysiskt och minst sagt småfult spel på Colombias offensiva spelare. Det är möjligt att Scolari visste att Colombias spelare gick att få ur balans på det viset. Det är också möjligt att Scolari kände till FIFA:s riktlinjer till domarna att så långt som möjligt hålla inne med de gula korten.

Smart naturligtvis, men också dyrbart. För den spanske domaren släppte verkligen allt, i en sådan utsträckning att jag bedömer hans insats till hemmalagets fördel som betydligt mer bestickande än den japanske domarens misstag i öppningsmatchen mot Kroatien. Brasilien tilläts således spela småfult och brutalt mot Colombia, och vann till stor del matchen på detta.

Men den spanske domaren tappade också fullständigt matchen. Och självklart blev Colombias spelare väldigt frustrerade av detta. Frågan är om Juan Zuñiga utan denna frustration, och om domaren tidigare stävjat det fula spelet på planen, hade gjort den knätackling i ryggen på Neymar som skadade honom tämligen allvarligt och håller honom borta från resten av VM. Tveksamt.

Annons

En väldigt stor del av Brasiliens offensiva spel den här turneringen har gått genom Neymar, som har visat sig kapabel att hantera den enorma press under vilken Brasilien spelar i detta VM. Nu tvingas Brasilien klara sig utan både Neymar och Thiago Silva mot Tyskland i semifinalen, och även utan Neymar i en högst eventuell final.

Scolaris beslut att spela fysiskt småfult mot Colombia vann dem kvartsfinalen, men kan ha förlorat dem turneringen.

:::

Be Champions!!

Publicerad 2014-07-07 06:00

Kommentarer

Visa kommentarer

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto