:::
Bubblare:
Adam Federici, Reading
Phil Jagielka, Everton
Jamie Vardy, Leicester
Charlie Adam, Stoke
Morgan Schneiderlin, Southampton
Eden Hazard, Chelsea
Mame Biram Diouf, Stoke
:::
VECKANS VINNARE:
Leicester. Heligasötejesus, Leicester är på väg att göra en great escape som vore lika storslagen som oväntad. Laget såg ut att vara helt avhängt och det fanns inget i spelet som tydde på att det skulle vända. Nu har Leicester vunnit sina tre senaste matcher, har lämnat jumboplatsen och är för tillfället bara målskillnad från att hålla sig kvar i Premier League. Nigel Adkins har kastat säkerhetslinorna överbord och det har gett utdelning i elfte timmen. Skönast igår när Leonardo Ulloa efter 1-0-målet gör den klassiska ”håll er borta från mig”-målgesten à la Filippo Inzaghi.
Aston Villa. Avdelningen att slänga säkerhetslinorna överbord så har Tim Sherwood onekligen gjort detsamma med Aston Villa, som under Paul Lambert kom till skott lika sällan som en Trekkie på klassfest. En säsong som såg ut att gå åt helvete i en handväska har nu vänts till ett hyfsat avstånd ned till strecket samt en stundande FA-cupfinal. Och ett pånyttfött Aston Villa, med Christian Benteke i storform, är inte på långa vägar chanslösa där.
Chelsea. Vissa stör sig på José Mourinho. Hans något nöjda påstående efter matchen mot Man Utd att Chelsea vunnit även om Man Utd hade haft 99% bollinnehav hade helt säkert retat gallfeber på många. Men inte på mig. Jag gillar ett visst mått av kaxighet och Chelsea har alla skäl att vara kaxiga. De är det enda laget den här säsongen som har visat upp vettiga mästarkvaliteter och är fullt förtjänta av att defilera hem ligatiteln med sex omgångar kvar.
:::
VECKANS CLIFF BARNES:
Liverpool. Stundtals under matchen satt jag och vägde mellan om jag skulle se Brendan Rodgers flipprande antingen som berömvärd taktisk anpasslighet eller blott och enbart som taktisk obeslutsamhet. Det landar i det senare, och det känns konstigt att behöva konstatera att en taktisk ”darling” som Rodgers i den här matchen faktiskt blev taktiskt utmanövrerad av Tim Sherwood. FA-cupen var Liverpools sista hopp att rädda säsongen, men den förhoppningen dog på Wembley.
:::
Tankar och slutsatser:
Steven Gerrard var kapten för Liverpool på Wembley. Det stod liksom skrivet i stjärnorna.
Så övertygade om något slags manifesterat FA-cupöde var Liverpool att de innan matchen hade förprogrammerat sitt officiella twitterkonto att meddela om förköp av biljetter till FA-cupfinalen för att kunna närvara vid Gerrards (eller ”HIS”) födelsedag och sista match för Liverpool.
Det hade naturligtvis varit omöjligt för Brendan Rodgers att inte ge Gerrard armbandet och en plats på planen.
Det var knappast till Liverpools fördel här. Gerrard hittade aldrig in i matchen och gjorde en vilsen figur på planen. Ringrostig, möjligen något tagen av stundens allvar, en belastning snarare än en tillgång.
Ett tråkigt avslut.
:::
För övrigt:
Harry Kane gick upp på 30 mål för säsongen mot Newcastle, och är därmed den förste att klara av det för Tottenham sedan Gary Lineker 1991-92.
Har jag lite svårt att se hur engelska supportergrupper tror sig kunna styra fotbollsklubbar när de inte ens kan organisera en vettig bojkott.
Aston Villa måste vinna FA-cupen för att kvalificera sig till Europa League.