League Two är oftast omnämnd som källardivisionen på grund av att det är Football Leagues lägsta division och gränsen mellan professionell och amatörfotboll. En gräns som suddats ut i och med att en högre grad av professionalism har sipprat ner i ligasystemet och sedan de lagen uppflyttade från Conference visat sig vara landets i särklass bästa nykomlingar.
Men som flera klubbar bevisat är det svårt att ens fortsätta existera efter man trillat ur League Two (R.I.P. Hereford, Maidstone, Scarborough, Chester, Darlington, och Rushden & Diamonds) vilket höjer insatserna för stora klubbar i League Two. Plymouth och Portsmouth var inte många snedsteg från att åtminstone följa med Stockport ner i The Conference.
Som den lägsta divisionen har också League Two varit startpunkten för moderna fotbollslegender som Swanseas resa upp till Premier League, Hulls resa till Premier League, och allra senast Bournemouth som för ganska exakt sju år sedan befann sig i limbo väntandes på Football Leagues beslut huruvida Bournemouth skulle bli tvångsnedflyttade eller inte.
Inget av dessa lagen är i riskzonen för att bli tvångsnedflyttade förstås men flera av de här lagen anses av andra och sig själva hör hemma högre upp och framgång här kan vara början på större framgångar. Plymouth har spelat i andradivisionen/The Championship under merparten av dess historia är som känt den största engelska staden som aldrig haft ett lag i högstadivisionen. Southend är inte långt bakom vad det gäller de största städerna utan Premier League-representation och rimligen borde de spela till vardags i samma division som deras rivaler Colchester.
Nämnvärt inför playoffspelet är också att League Two likt Championship hade en väldigt händelserik sista omgång som förändrade playoff-bilden signifikativt. Inför sista omgången hade Southend den tredje uppflyttningsplatsen i sina egna händer men förlorade räkderbyt mot Morecambe med 3-1 på bortaplan vilket gjorde att Bury i och med deras 1-0 seger mot redan nerflyttade Tranmere tog den tredje uppflyttningsplatsen. Och som en hård klapp på Phil Browns redan brända axlar blev de också passerade av Wycombe efter att de gjort ett sent 3-2 mål.
PLYMOUTH ARGYLE (7) v WYCOMBE WANDERERS (4)
Lördag 9 maj 19:35 – Home Park, Plymouth
Torsdag 14 maj 20:45 – Adams Park, Wycombe
Taktik
I oktober bytte de efter en tuff start till en trebackslinje och den extra defensiva tryggheten är något man har byggt sin framgångsrika säsong på. Carl McHugh passer i min mening bättre som en av tre mittbackar än vänsterback och inledningsvis öppnade det också för att spela Andy Kellett som wingback innan kallades tillbaka från sitt lån. De har dessutom ganska gott om centrala mittfältare och Bobby Reid har presterat nio assist från sin friare mittfältsroll.
Wycombe med rockstjärnan Gareth Ainsworth som manager har förvånande kvickt lyckats vända från ett lag kämpandes i botten – höll sig uppe på målskillnad ifjol – till ett bona fide topplag. Deras mittbackspar Mawson-Pierre är både från Brentford och det märks på hur de spelar tillsammans. Innan hans skada var också Joe Jacobson en av divisionens främsta ytterbackar. Deras mittfält har plundrats av både Paris Cowan-Hall (Millwall) och Josh Scowen (Barnsley) vilket lett till en del turbulens och spelare i ovana positioner. Deras anfall omnämns bland nyckelspelarna men det är nämnvärt att deras målskytte varit utspritt på många spelare från alla olika positioner med nästan lika många mål ifrån mittfältet som anfallet, beroende på hur man kategoriserar vissa yttrar.
Nyckelspelare
Reuben Reid, Plymouth
Det är nästan tio år sedan Reuben Reid debuterade för Plymouth säsongen 2005-06 som 17-åring men vissa attitydproblem (hemskickad tidigt från två olika utlåningar) och begränsad speltid ledde att han sökte sig vidare längre ner i seriesystemet. Han fastnade hos Rotherham i League Two där han gjorde 18 ligamål på en säsong fortfarande blott 20 år vilket ledde till att flera Championship-klubbar budade på honom innan han till slut skrev på för Premier League-jagande WBA. Konkurrensen var för tuff och kanske nivån för hög och sedan dess har Reuben Reid spelat för en handfull League One-klubbar utan fler än fem-sex mål per säsong. Men så lånades han ut förra säsongen till Plymouth och gjorde 17 ligamål vilket fick Plymouth att värva honom permanent och denna säsongen har han gjort 18 ligamål.
Alfie Mawson, Wycombe
Mawson var onekligen Wycombes bästa spelare denna säsongen. Den unga mittbacken inlånad från Brentford framröstades till årets spelare av både spelare och Wycombe supportrar och slutade trea i röstningen om årets spelare i League Two. Han gjorde sex mål denna säsongen, fem av dem kom i säsongens tio sista matcher, och det viktigaste av dem var det avgörande 3-2-målet i 97e minuten i sista omgången. En bra huvudspelare uppenbarligen men det som kanske imponerat mest är att han är en spelande mittback som också kan följa med upp i offensiven. Bara nyligen 21 fyllda och om inte Brentford spelar han nästa säsong lär det finnas gott om uppvaktning.
Paul Hayes, Wycombe
Lagets bästa målskytt på blott tolv mål, varav sex straffar, men rutinerade Hayes har också bistått med tio assists. Framför allt har han fått ett rykte om sig att föra uppflyttning med sig då han redan blivit uppflyttad fyra gånger med tre olika klubbar i sin karriär. Då Wycombe gärna spelar med en ensam central anfallare är Hayes med sin rutin och hyfsade storlek antagligen deras viktigaste spelare även om han inte är lika flärdfull som Fred Onyedinma eller Cowan-Hall.
Curtis Nelson-Peter Hartley-Carl McHugh, Plymouth
Det är svårt att välja en enskild försvarare men tveklöst är de en stark backlinje. Bara Shrewsbury släppte in färre mål än Plymouth i L2 denna säsongen. McHugh slutade trea när supportrarna röstade om årets spelare – vann gjorde målvakten Luke McCormick – men å andra sidan hade rutinerade Peter Hartley en stark säsong där han dessutom gjorde fyra mål, och ovan på det är unge Curtis Nelson lagkapten och en väldigt bra mittback av det jag sett. Nelson har redan spelat nästan 200 matcher vid snart 22 års ålder och ifall Plymouth ska få behålla honom längre kanske man behöver en uppflyttning inom en nära framtid.
Fred Onyedinma, Wycombe
Inbakat i Millwalls värvning av Paris Cowan-Hall åkte Onyedinma motsatt väg till Wycombe och trots sina blott 18 år har han verkligen imponerat med sju mål på sina elva första matcher från start. Har dock sedan dess svalnat något och inte gjort ett mål sedan mars men en Onyedinma i god form är en svårstoppad dribbler som kan göra mål på egen hand. Påminner lite om före detta Wycombe-yttern Jordon Ibe.
Tidigare playoff-erfarenhet
Plymouth har trots sina många upp- och nedflyttningar bara deltagit i två playoffs. I League One säsongen 1993-94 då man förlorade redan i semi mot de kommande segrarna Burnley och säsongen 1995-96 då man vann uppflyttning till League One via playoff.
Carl McHugh spelade för Bradford när de vann uppflyttning från League Two och Dominic Blizzard har vunnit två playoff med Stockport respektive Yeovil.
Det är oklart ifall Wycombe någonsin varit i playoff trots sin historia som en jojo-klubb mellan League One och League Two då klubben mest är stolta över sin cupframträdanden och “jättedödande”. Men i Paul Hayes har de en spelare som deltagit i hela fyra playoffs med tre olika klubbar. Han har förlorat två playoffs med Scunthorpe och Brentford men vunnit två med Scunthorpe i en andra sejour och med Barnsley.
Tips
Plymouth vinner överraskande efter ett hattrick över två matcher av Reuben Reid. Hayes spelar fram sig själv till ett mål och Bloomfields BBC-artiklar under sommaren är mestadels dålig och sorgsen poesi.