Andra säsongen är den svåraste brukar det heta, vilket Roberto Martinez fick erfara i praktiken. Borta var förra säsongens stabila försvarsspel och Everton fick uppleva svårigheterna med europeiskt cupspel utan att samtidigt i någon större utsträckning förstärka sin spelartrupp. Från topplag till mittenlag i Premier League, men i Europa League hävdade sig Everton väl.
Det var en försäsong med stora förväntningar för Everton. Deras första säsong med Roberto Martinez hade varit strålande, där man länge utmanade framför allt Arsenal om fjärdeplatsen men till sist slutade femma, före klubbar som Tottenham och Man Utd. Martinez hade till synes lyckats kombinera Evertons traditionellt stabila defensiv med ett flödande och kreativt anfallsspel, glädjen i laget gick inte att ta miste på.
Everton gjorde onekligen sitt bästa att agera utifrån dessa förväntningar. Man köpte loss Gareth Barry från Man City och spenderade samtidigt en rekordsumma för klubben på att likaså permanenta köpet av Romelu Lukaku från Chelsea. Ambitionen gick inte att ta miste på, även om inget av köpen i sig gjorde att Everton förstärkte med nya spelare jämfört med säsongen innan. En viktig skillnad var emellertid att Everton den här säsongen dessutom skulle spela i Europa League.
Ligaspelet skulle snart visa att Everton inte var riktigt samma lag den här säsongen. På de första tio matcherna lyckas Everton bara vinna tre matcher, lika många som man förlorar. Everton placerar sig runt mitten av tabellen vilket är en tabellposition de kommer att behålla resten av säsongen. Framför allt mitten av säsongen är Evertons lågvattenmärke, där de mellan december och februri bara lyckas vinna två av 16 matcher, och förlora nio. Everton avslutar dock säsongen starkt, med sex vinster på sina sista tio matcher.
Om ligaspelet var en missräkning, förväntningarna var betydligt högre än den slutliga elfteplatsen, så var Europa League en anledning till glädje för Evertons supportrar. Som femma i ligan gick Everton direkt in i gruppspelet, där man ställdes mot Wolfsburg, Krasnodar och Lille. Everton vinner gruppen där framför allt de båda vinsterna mot Wolfsburg imponerar. Everton tar sig också som enda engelska lag förbi 16-delsfinalen efter storseger mot Young Boys samt vinner den första åttondelsfinalen mot Dynamo Kiev. Men i returmötet visar Everton upp ett för säsongen karaktäristiskt svagt försvarsspel, till stor del tack vare en märklig laguttagning av Martinez, och blir utslagna.
Det inhemska cupspelet vill Everton snabbt glömma. Både i Ligacupen och i FA-cupen blir man utslagna direkt. I Ligacupen efter storförlust mot Swansea i tredje omgången, och i FA-cupen även där i tredje omgången mot West Ham, efter omspel och straffar.
ÄGARE OCH LEDNING (++)
Kanske är det inte någon tillfällighet när Everton värvar Romelu Lukaku för £28m att Roberto Martinez väljer att kalla det för en ”significant day in the history of this football club.” Helt klart representerade köpet en helt ny typ av satsning från Evertons klubbledning, något som gjordes möjlig först och främst tack vare de nya TV-avtalen. Evertons klubbledning kämpar i övrigt i uppförsbacke, med att hantera klubbens finansiella situation, att hitta nya alternativ till ett omodernt och utslitet Goodison Park, och kanske inte minst med att hitta en ny köpare till klubben. Förutsättningarna är inte helt enkla för Everton, men klubben ser samtidigt ut att sakna en strategi för att hantera dessa förväntningar.
MANAGER (++)
Roberto Martinez är en både blygsam och sympatisk manager i en liga som inte alltid fostrar de mest blygsamma och sympatiska karaktärerna. Förmodligen var detta en stor anledning att han hyllades så utförligt förra säsongen och att han i stor utsträckning har undsluppit alltför frän kritik den här säsongen. De farhågor som fanns om Martinez defensiva svagheter började under säsongen att realiseras, på samma gång som Martinez tålmodiga passningsbaserade taktik började avslöjas i sådan utsträckning att spelarna själva fick protestera och forcera fram en förändring. Till Martinez försvar ska sägas att han var öppen för förändring, och att han mot slutet av säsongen faktiskt började hitta en lösning på lagets problem och att trenden så sakteliga började vända uppåt igen, och det är alltid ett styrketecken att kunna stå fast i motvind och till slut få vinden att vända.
FÖRSVAR (++)
Everton har varit förhållandevis svaga defensivt under året. Det betyder inte att de har varit i bottenklass i ligan, men de presterar strax sämre än ligans genomsnitt både vad avser antal tillsläppta målchanser och vad avser hur man hanterar dessa målchanser. Förklaringen till att Everton halkar neråt i tabellen den här säsongen går till stor del att finna här. Med spelare som Phil Jagielka, Leighton Baines och Seamus Coleman, och John Stones alltmer säkrandes sin plats i backlinjen på Sylvain Distins bekostnad, så beror Evertons problem inte på dåliga spelare rent individuellt, utan bör vara ett mer kollektivt problem.
MITTFÄLT (+++)
Gareth Barry och James McCarthy har varit permanenta gestalter på Evertons mittfält och har gjort det bra. Barry framför allt har dock haft svårt att upprepa formen från förra säsongen, kanske i ett tydligt tecken på att åldern har börjat ta ut sin rätt på den stabile mittfältaren. Framför allt har Everton haft svårt att hitta rätt i sina offensiva lösningar på mittfältet, där ingen av vare sig Ross Barkley, Muhamed Besic eller Leon Osman har lyckats skina mer än vid enskilda tillfällen under säsongen. Det var först med lånet av Aaron Lennon i januari som Everton började få ordentlig fart i sitt mittfältsspel.
ANFALL (+++)
Helt lätt har inte Everton haft det med sitt anfallsspel trots att man alltså köpte Romelu Lukaku för stora pengar. Nu vore det småaktigt att kalla honom för ett misslyckande, då han trots allt med 20 gjorda mål med bred marginal är Evertons främste målskytt under säsongen. Lukaku visade sig dock betydligt mer produktiv i europeiskt cupspel, där han gjorde närmare hälften av målen, i ligaspelet blev det dock bara tio mål vilket kanske var något för få. Kevin Mirallas och Steven Naismith bidrog också med mål men Everton brottades med en oförmåga att skapa chanser i tillräcklig utsträckning.
HÖJDPUNKT: Man Utd (h) 3-0
Att besegra Man Utd på hemmaplan är alltid en höjdpunkt för Everton eller egentligen vilket som helst annat lag, och för Everton var det här bland det bästa som stod att finna i en för övrigt blek ligasäsong. Glädjande men samtidigt troligtvis frustrerande där resultatet visade vad Everton klarar av i sina bästa stunder, men där dessa bästa stunder lyste med sin frånvaro under säsongen.
ÅRETS SPELARE: Phil Jagielka
Mastodontsäsong för den stabile och rutinerade mittbacken som spelade nästan varenda match för Everton i ligan, i Europa League och i de båda cuperna. Evertons backlinje hade sina problem under säsongen men Jagielka såg hela tiden till att den hela tiden höll en dräglig nivå. Evertons mest konsekvent presterande spelare under säsongen.
HÅLL ÖGONEN PÅ: Luke Garbutt
Ung och talangfull vänsterback i Everton som gjorde ett antal matcher under säsongen och som borde kunna börja se mer speltid då Leighton Baines kan behöva börja användas mer sparsamt. Everton saknar inte unga talanger, utöver Garbutt finns även Tyias Browning, Brendan Galloway, Ryan Ledson och Sam Byrne, så Roberto Martinez har ett spännande gäng att arbeta med.
ATT GÖRA
(1) Ungdomar. Det kommer finnas ett tryck på Everton att återigen spendera pengar på nya spelare, precis som man gjorde förra sommaren. Det kan behövas till viss del men Evertons och Martinez huvudsakliga prioritet bör snarare vara att skapa plats för den talangfulla generation unga spelare som är på väg upp från akademin.
(2) Fräscha till mittfältet. Everton kan behöva en ny inspirationskraft på mittfältet, i synnerhet med kreativa och offensiva egenskaper. Vad säsongen också visade var att Everton behöver mer fart i sitt spel på mittfältet, något som lånet av Aaron Lennon visade värdet med. En värvning och en taktisk anpassning är vad Everton och Martinez behöver arbeta med under sommaren.
(3) Behåll spelare. Det kan visa sig bli ett problem att Everton nästa säsong inte spelar i Europa League, något som kan få flera av lagets viktigaste spelare att överväga att lämna klubben. Everton bör kämpa för att få behålla spelare som Seamus Coleman och Romelu Lukaku, spelare runt vilka Everton kan bygga ännu en framgångsrik säsong.
NIVÅ: 75%
Om Everton låg mycket nära 100% förra säsongen så var de betydligt mer beskedliga i sitt kapacitetsutnyttjande den här säsongen. Att kapaciteten fanns där visade man vid ett par tillfällen i ligan, inte minst under våren, men även i Europa League där tyska ligatvåan och cupmästarna Wolfsburg fick på nöten inte bara en gång utan två gånger.
MÅLSÄTTNINGAR 2015-16
Europa. Säsongen visade att Everton hör hemma i europeiskt cupspel och att det måste vara den rimliga ambitionen för Everton att ta sig tillbaka tid. Visst kan Champions League vara ett steg alldeles för långt i nuläget, men att ta sig till Europa League ska inte vara någon omöjlighet för Everton.
Cuptitel. Utan europeiskt cupspel under 2015-16 så har Everton bättre och större möjlighet att lägga fokus på de inhemska cuperna. Och visst börjar det bli dags för Everton att göra slut på sin nu 20 år långa cuptiteltorka. Everton är ett lag med kompetens och kapacitet att vinna en av de engelska cuperna, och det börjar bli dags att visa det.
GAME OF THRONES: House Tully
Gammalt och anrikt hus i Westeros som sedan lång tid tillbaka har varit underordnade andra stora hus från norr såsom Starks och Baratheon, på samma sätt som Everton har fått spela andrafiolen till större och starkare klubbar som Liverpool och Man Utd. Krigets vindar har försatt Tullys i exil på samma sätt som Everton en gång befann sig i europeisk exil på grund av andra klubbars konflikter och misstag.
BETYG: Godkänd (++)