Oviktig fakta är också att marmite (konstigt klet man har på bröd) uppfanns i Burton då det är en biprodukt av ölproduktionen och likaså kommer också den säregna fotbollsarenadrycken Bovril (“beef tea”) från Burton. Till sist, innan jag återgår helt till att faktiskt prata om fotboll, är det noterbart att Ligacupen sponsrades mellan 1998 till 2012 av två olika ölmärken från Burton: Worthington och Carling.
Burton har dock på senare år försökt att sätta avtryck på den engelska fotbollen genom att hävda sig på planen; istället för att häva i baren. I Burton finns nu, sedan 2012, St. George’s Park som är det engelska fotbollsförbundets “nationella fotbollscenter” där alla engelska landslag tränar inför hemmamatcher , där man håller tränarkurser, och där engelska barn av alla åldrar tränas i att missa kvartsfinal-straffar. Dessutom tränar Burton Albion där.
Ett litet före detta amatörlag har en av landets bästa träningsanläggningar till sitt förfogande. Ett litet före detta amatörlag som låg på nedre halvan av League Two innan St. George’s Park öppnade och som nu leder League One. Kanske är det en tillfällighet och det är säkerligen underminerande av deras fina klubb att berömma en träningsanläggning för deras framgång. Men flera gånger om har nya Burtonspelare nämnt St. George’s Park som en anledning till varför Burton av alla ställen var lockande.
Denna säsongen leder nykomlingarna Burton League One under Jimmy Floyd Hasselbaink. Dessvärre för Burtonfansen har Hasselbaink valt att flytta vidare upp i ligapyramiden till QPR. Vilket följer en oroande managertrend i Burton. Burton har nämligen tagit över rollen från Wycombe (Martin O’Neill, Lawrie Sanchez, Paul Lambert, Tony Adams, och John Gregory) som den främsta lilla klubben som producerar managers för en högre nivå.
Gary Rowett lämnade Burton förra säsongen när de låg trea i League Two för att ta över Birmingham. Birmingham var då ligans näst sämsta lag, enbart räddade av kadavret Blackpool, men under Rowett steg man först upp till övre halvan ifjol innan man denna säsongen är en av de främsta playoff-kandidaterna. Det som talar för Burton är att man trots tappade managers lyckats fullfölja dessa säsonger med en uppflyttning under nästa manager. Burton har dessutom varit snabba på att hitta en efterträdare till Hasselbaink i form av Nigel Clough.
Clough som förstås är son till Brian Clough började sin managerkarriär i Burton, vilket är varifrån hans ofrekventa öknamn “Non-League Nige” kommer ifrån. Han var i Burton i elva år, varav flera tidiga år som spelande manager, där han ledde dem till en uppflyttning till The Conference och han var den första Burtonprodukten som lämnade Burton för en större klubb när han gick till Derby några månader innan Burton blev klara för League Two.
Att Burton och Clough återförenats säger delvis något som hur Burton snabbt gått ifrån ett litet ex-amatörlag i League Two till potentiellt Championship-lag, men att Clough var tillgänglig beror också på att han haft en tyngre period. En oförtjänt tung period kan jag tycka. Han lyckades förstås aldrig ta Derby tillbaka till Premier League och de slutade aldrig bättre än på en tiondeplats men han ska ha uppskattning för att han lyfte fram och värvade in flera av de spelare som idag är tongivande för det Derby som är etablerade i toppen av Championship. Samtidigt kan man förstå Derby som sedan tog in Steve McClaren och Paul Clement som tog Derby ett steg vidare.
Likaså var inte hans tid i Sheffield United katastrofal. Han tog över dem när de låg på nerflyttningsplats i League One, efter en katastrofal tid med David Weir som manager, och tog dem till övre halvan och dessutom gick man ända till semifinal i FA-cupen. Under hans andra säsong, 2014-15, gick man till semifinal i Ligacupen istället, och till playoff där man åkte ut mot Swindon.
Clough fick sedan sparken av svårförklarliga skäl. Visst för att Clough hade ett udda problem med tatueringar då han bland annat tvingade Terry Kennedy att spela i långärmat (vilket jag kan förstå utifrån att det är fult men inte varför det spelar roll) men de flesta som tar ett lag från nedflyttningsplats till playoff och två cupsemifinaler brukar vara svåra att behålla. Sheffield United ligger denna säsongen tolva med Nigel Adkins som manager.
Burton kan bli Nigel Cloughs chans för revansch och chans för att ta sig tillbaka till The Championship. Jag är däremot inte helt övertygad att han har spelarmaterialet för det. Vilket visserligen är nästan samma sak jag sa gällande Burtons chans att hålla sig kvar i League One. Jag är dock tveksam eftersom Burton består till mestadels av vana men inte alltför imponerande League Two- och League One-spelare. Repliken till det kan vara att Burton gör dem bättre eller att de har spelare som fortfarande är ofärdiga och kan bli Championship eller till och med skotska Premier League spelare.
Förutom veteraner som John Mousinho (den mest formstarka Mou för tillfället), Phil Edwards, Shane Cansdell-Sheriff, och Stuart Beavon har man flera bra lånespelare. Mark Duffy, som leder Burtons assistliga med tre assist, är inlånad från Rowetts Birmingham och likt i tidigare klubbar är han en lysande ytter på League One-nivå. Jerome Binnom-Williams från Crystal Palace är en snabb vänsterback som också spelat en del som ytter. Zeli Ismail, med två assist hittills, från Wolves gör sin andra lånesejour i klubben och varje gång jag sett han spela har han varit en fröjd.
Noterbart i Burton är dock att de bara har gjort 24 mål på 20 matcher. Åtta av Hasselbainkvärvningen El-Khayati och fem av tidigare League One-skyttekungen Stuart Beavon. Bara sju andra League One-lag har gjort färre mål. Burton har dock släppt in minst mål i divisionen. Även om de kanske inte har tillräckligt med offensiv kraft att hålla sig kvar i den absoluta toppen talar åtminstone deras defensiva stabilitet för att man inte bara är en fluga.
:::
ÖVRIGT – Thunderbolton & Lightfoot of the table
Bolton ligger sist i The Championship blott några år sedan deras nedflyttning från Premier League. Deras rika ägare Eddie Davies sägs inte vara intresserad att finansiera dem längre och chansen är god att Bolton försätts i förvaltning. Mer om den situationen lär följa.
Yeovil är ett annat lag med problem sedan de nu ligger i alfabetisk ordning i botten av League Two efter att ha spelat i The Championship för två säsonger sedan. Det är faktiskt så att det inte ens är två år sedan de spelade oavgjort mot Leicester i ligan.
Obesegrade Brighton leder just nu The Championship på 41 poäng och ifall de vinner nästkommande två matcher skulle man redan efter halva denna säsongen ha lika många poäng som man tog på hela förra säsongen. Mer om Brightons säsong kommer i mellandagarna.
Max Power har sagt att han varit orolig över möjligheten att han var döpt efter Homer Simpson som i ett avsnitt, som sändes när Power var sex år gammal, byter namn till Max Power (“A name you’d love to touch!”) för att en klantig polis i en ny tv-serie också heter Homer Simpson. Nu väntar jag bara på sanningen om han är släkt med den gamla Man City-vänsterbacken Paul Power eller ifall han tror familjen tog sitt efternamn efter Kanye West-låten “Power” från det fantastiska albumet “My Dark Twisted Fantasy”.
Att Cardiff klagade på namnbytet till English Football League känns lite sent påkommet, kanske skulle man tänkt på det innan man gick med i det engelska ligasystemet? Det finns ett helt walesiskt ligasystem för de som verkligen inte vill misstas för engelska lag.
För lite extra nördig statistikläsning kan jag rekommendera Experimental 3-6-1’s grafer om snitt-tiden en manager behåller sitt jobb och hur den snitt-tiden förändrats de senaste 50 åren. Alla divisioner från Premier League till League Two är inkluderade.
:::
MANAGERNYTT
Nyblivna Blackburnmanagern Paul Lambert säger att hans tid som icke-manager var den bästa perioden av hans liv.
David Wagner har enligt sin intervju i The Guardian känt Jürgen Klopp längre än han känt sin fru, vilket kan förklara varför han följde efter Klopp till England.
Steve Clarke fick sparken. Relativ deprivation är problemet. Han leder sina lag till tidiga framgångar vilket höjer förväntningar som sedan är svåra att uppfylla. FA-cupsemifinal förra säsongen och denna säsongen ledde de ligan i november. Reading skulle antagligen vara nöjda med en plats nära playoff-zonen ifall de inte inlett för bra. Nu ser det ut som att Brian McDermott ska återvända till Reading, vilket är fint, men Clarke förtjänade inte sparken. Det bör också nämnas att ryktena om att han skulle lämna klubben och ta över Fulham, och att han faktiskt verkar ha tagit möten med Fulham, verkar ha spelat in i situationen. Fulham saknar fortfarande en manager och Steve Clarke vore ett bra val.
Det säger något om The Championship att Paulo Sousa inte kunde ta Leicester eller Swansea till playoff men han kan ta Fiorentina till Serie A-ledning. Jag vet inte vad men det känns som något man ska säga i det här fallet.
Dean Smith har valt att lämna Walsall och tagit över Brentford. Vilket är mycket spännande. Man förväntade sig att Brentford sökte något mer etablerat namn men som ett stort fan av Dean Smith blir det intressant att se vad han kan göra med Brentfords resurser och med deras metoder. Trist för Walsall men så länge de inte relapsar med Chris Hutchings är de i gott skick.
Dean “Of Relegation” Saunders fick sparken från Chesterfield. Vilket inte var oväntat då Saunders fortsatt fått jobb trots att han bara kan leda lag till nedflyttning. Chesterfield har dessutom förlorat flera nyckelspelare från förra säsongens playoff-semifinalist. Myndigheterna är oroliga att Saunders nu ska ta över en annan försvarslös klubb under våren för att uppnå sin fjärde nedflyttning sedan han lämnade Wrexham.
Darren Kelly fick tidigare den här säsongen, i september, sparken från Oldham efter blott nio matcher; Senare fick samma Darren Kelly i november sparken från Halifax efter blott tio matcher.
Jackie McNamara ny manager i York och han skapade en sitcom med sin bror. Säger det något om skotsk fotboll att han inte kunde få ett bättre jobb?
Martin “Tinga” Ling är ny manager i Swindon. Det är fint att se honom tillbaka då han är en bra manager och då han sedan tidigare förklarat att hans depression var en stor anledning till varför han lämnade Torquay och hållit sig borta från fotbollsvärlden i två år.
/Peter A. Linhem, @Linhem på twitter