Omgång 33 i Premier League står för dörren. Intressant nog är just det här en omgång som direkt fast spegelvänt motsvarar den allra första omgången den här säsongen.
Det är naturligtvis inte särskilt länge sedan säsongen faktiskt började, men det är något med hur den här säsongen har utspelat som får det att känna som en helt annan tidsålder. Det har varit en märklig säsong på alla sätt och vis och det var absolut inget som var möjligt att förutse där i början av augusti.
Iain Macintosh gjorde något liknande, så varför inte göra samma sak här, vandra tillbaka längs Minnesstigen och De Brustna Drömmarnas Boulevard och erinra oss hur vi då betraktade resultaten i premiäromgången, och hur detta stämde överens med vad som sedan skedde.
Man Utd 1-0 Tottenham. Tre poäng på banken för Man Utd även om spelet inte såg särskilt övertygande ut. Tottenham gjorde en bra match men räckte inte riktigt till framåt. Ett resultat som ger Man Utd en bra start i titelstriden samtidigt som Tottenham får kämpa om en eventuell fjärdeplats. Utfallet blev det precis omvända, en blipp för Tottenham i titelstriden och för Man Utd blev det där med att spelet inte såg särskilt övertygande ut the soundtrack of this season.
Bournemouth 0-1 Aston Villa. Det är inte lätt att vara nykomling i Premier League. Visst spelade Bournemouth fint men det räcker ju inte mot etablerade Premier League-lag som Aston Villa. Storyn var liksom satt när Rudy Gestede nickade in matchens enda mål och gav Tim Sherwood en bra start på säsongen. Det skulle visa sig bli Aston Villas hittills enda vinst på bortaplan och det blev Aston Villa som fick säga tack och hej till Premier League.
Norwich 1-3 Crystal Palace. Tuff inledning på säsongen för Norwich och det skulle visa sig bli fortsatt tufft. Många trodde dock på mer för Crystal Palace som tippades på tabellens övre halva och det här var ett resultat som bekräftade dessa förhoppningar. Men med sex omgångar kvar av ligan slåss just de här båda lagen för att undvika nedflyttning.
Stoke 0-1 Liverpool. Återkomsten till mordplatsen. Brendan Rodgers återvände till Stoke där Liverpool avslutade förra säsongen med att bli förnedrade. Men det blev en positiv start för Liverpool här och optimismen började spira igen. Stoke såg samtidigt ganska kladdiga ut. Några månader senare och Rodgers var inte längre manager för Liverpool, och Stoke ligger före dem i tabellen.
West Brom 0-3 Man City. Ett tidigt choke hold på ligatiteln. Alla farhågor om Man Citys veka ryggrad slogs i spillror redan i premiäromgången och det var helt uppenbart att Man City var en helt annan proposition den här säsongen än vad man visade den förra. 3-0 på West Brom var i underkant, Yaya Touré och Vincent Kompany var majestätiska. Then we all woke up, when September ended.
Newcastle 2-2 Southampton. Synd att det inte blev vinst för Newcastle men äntligen lite positiva stämningar i Newcastle, med fansen på lagets och tränarens sida och ett lag som visar energi och kvalitet. Jo, men tjena. Sällan har väl innehållet i burken stämts så illa överens med beskrivningen i innehållsförteckningen, Newcastle blev om möjligt ännu sämre. Southampton å sin sida lyckades med ännu en förnyelse av sin spelartrupp.
Leicester 4-2 Sunderland. Vilken virvelvindinledning av Leicester som ledde med 3-0 efter blott en halvtimme spelad. Visst, kanske de har chans att hålla sig kvar i Premier League ändå, men man ska också komma ihåg att de mötte ett defensivt odugligt Sunderland. “Men vi ska komma ihåg…” blev melodin för Leicesters hela höstsäsong innan den så sakteliga kom att ändras, Sunderland å andra sidan har fortsatta problem även om Sam Allardyce har gjort dem bättre.
Everton 2-2 Watford. Vad i hela friden hände här? Everton spelade snyggt och dominerade tillställningen mer eller mindre totalt, men fick ändå till sist rädda en poäng. Det skulle visa sig vara allt annat än en tillfällighet för Everton som under säsongen har gjort en sport av att förvisso spela bra och göra mål men kasta bort poäng och ledningar med en hopplös defensiv. Watford visade sig vara lika tungrodda som premiären antydde.
Chelsea 2-2 Swansea. Ah, snubbeltråd redan i premiären för Chelsea, och José Mourinho verkade inte ta det alltför väl sett till hans utbrott på lagläkarna. Nåja, en dålig början kan ju alla lag ha, Chelsea titelförsvar fortsätter. Garry Monk fortsätter göra det bra med Swansea och större klubbar börjar nosa runt hans hälar. Det skulle bara ta några månader så hade både Mourinho och Monk fått sparken.
Arsenal 0-2 West Ham. Typiskt Arsenal! Det här skulle ju vara deras säsong men så ser vi återigen sådana här matcher där Arsenal gör just sådana där misstag som de ju skulle ha slutat med. Säsongen visade sig bli just typisk för Arsenal, vare sig sämre eller särskilt mycket bättre. Misstagen bakåt i premiären visade sig vara olycksfall, men trubbigheten framåt fortsatte hemsöka dem. West Ham skulle visa att vinsten inte var något undantag.