Först Aston Villa. Sedan Wolves. Och nu senast alltså West Bromwich. En efter en har storklubb efter storklubb i Midlands köpts upp under sommaren av nya, kinesiska ägare. Tony Xia i Aston Villa. Fosun Group i Wolves. Och nu alltså Yunyi Guokai och Guochuan Lai i West Brom.
Naturligtvis följer både förhoppningar och farhågor i fotspåren på sådana här uppköp. Vad gäller West Brom har det under en tid morrats en del om klubbens ambitionsnivå, och naturligtvis hoppas man att ett nytt ägarskap ska ha större ambitioner med klubben.
Det är dock inte alltid lätt att hålla isär fakta och fiktion när det kommer till det här med nya ägare i engelska klubbar. Många supportrar tror och hoppas så klart att med den nya ägaren kommer det investeras stora pengar i klubben. I media rapporteras ofta ägarens privata förmögenhet av samma skäl.
Men det här bygger på en föreställning om nya, utländska ägare som kanske ägde sin giltighet för tio år sedan, under 2000-talet. Men nya ägare som tar över klubbar nu för tiden är inte längre privata sugardaddys, som vi har sett i Chelsea och Man City. De kommer inte pumpa in mängder av privat kapital i sina nya klubbar.
Förväntningarna på nya ägare kan alltså visa sig vara felkalibrerade. Det är inte nästa Chelsea som står på agendan. Vad man kan hoppas är att klubben drivs mer professionellt och med högre ambition. Klubben är i praktiken en tillgång i ägarnas affärsportfölj. Det ligger i ägarnas intresse att öka värdet på denna tillgång.
Hur ökar man då värdet på en klubb som West Brom? Rimligtvis genom att göra dem mer intressanta för fotbollsfans runtom i världen, och på så vis öka klubbens kommersiella attraktivitet. Och för att en klubb ska bli intressant så behöver den vara konkurrensfähig.
Den måste kanske inte vara som Arsenal, Chelsea eller någon av de båda Manchesterklubbarna. Men den behöver spela på samma bräde som exempelvis Leicester, West Ham och Everton. Och det är så klart inte någon orealistisk ambition för West Brom.
Det handlar också om att ha en klubb med intressanta karaktärer. Självklart gäller det spelarna på planen men också klubbens förgrundsgestalt, dess manager eller head coach. Alltså måste man ställa sig frågan: Är Tony Pulis en särskilt sannolik manager för ett framåtsatsande West Brom?
Tony Pulis är en manager man ringer in om man vill känna sig rimligt säker på att undvika nedflyttning. Men ingen går egentligen igång på ambitionen att bara hålla sig kvar. I all synnerhet inte i dessa Leicestertider. Den storyn är svår att väcka något intresse för.
Tony Pulis spelar tvivelsutan en funktionell fotboll inriktad i första hand på försvarsspel och att skydda sig bakom sin egen gardering. Effektivt utifrån en ambition att hålla sig kvar. Otillräckligt och otillfredsställande utifrån en ambition att spela för att vinna och våga drömma.
Helt säkert kommer ingenting förändras i det här läget. Det är alldeles för kort tid inför säsongsstarten för det. Mycket riktigt har det också meddelats att Tony Pulis sitter kvar som manager i West Brom, under den nye verkställande ordföranden John Williams – tidigare en uppskattad ordförande i Blackburn Rovers.
Men på lite längre sikt, och då i all synnerhet om det börjar gå lite segt under säsongen, så vore det inte att förvånas över om West Broms nya ägare ser möjligheten att ersätta Tony Pulis med ett mer attraktivt managernamn som bättre kan sälja klubbens story.
I den nya tiden, i det vi skulle kunna kalla för Leicestertiden, riskerar funktionella ”settle for less”-managers såsom Tony Pulis, som låter sig nöjas bara av att hålla sig kvar och få delta, vara något av en anakronism. Det positiva i detta är drömmens revansch på cynismen inom den moderna fotbollen.
Alternativt är det bara hybris upphöjt till strategi.