Premier League 2016-17 om allt vore som förväntat
Peter Hyllman
Det brukar heta att man ska försöka värdera och analysera prestationen snarare än resultatet, eftersom det i längden leder till vettigare slutsatser mindre påverkade av tillfälligheter. För det ändamålet tycker jag att expected goals är ett mycket användbart nyckeltal då det inriktar sig på volymen och kvaliteten av skapade målchanser – i båda riktningar.
Det ger en meningsfull beskrivning av matchbilden. Den är inte reduktionistisk på samma sätt som blir fallet för de som envisas med att bara titta i poäng- och målkolumnen i tabellen och att använda det som ett slags stjärnstopp. Men den är inte heller fluffig som till exempel blir fallet för de som betraktar bollinnehav som ett bergsäkert tecken på spelmässig dominans.
Straffar och självmål räknas normalt sett inte in i statistiken. Det kan man betrakta som både en styrka och en svaghet. Men frågan uppstår hur som helst hur det då ser ut så här långt i Premier League i termer av förväntat antal gjorda och insläppta mål för samtliga lag. Ligans genomsnitt markeras av de heldragna linjerna.
![plxg]()
Det är väl förmodligen alldeles för tidigt att börja dra några slutsatser, det har bara gått sju omgångar av säsongen och inget lag har ännu ens mött hälften av den här säsongens motståndare. Det är helt enkelt så mycket vi ännu inte riktigt kan säga oss veta. Däremot borde det gå att göra några allmänna observationer.
Man City och Liverpool är tvivelsutan de två lag som imponerar allra mest i offensiv mening. Båda lagen producerar fler högkvalitativa målchanser än sina konkurrenter. Det utgör grunden för deras titelutmaning. Samtidigt är det också ganska tydligt att defensiven, framför allt för Liverpool, är vad som sett över hela säsongen riskerar få titelutmaningen att spåra ur.
Chelsea och Everton uppvisar den närmast spegelvända tendensen. De är inte lika målfarliga som de båda andra lagen men är å andra sidan defensivt betydligt mer solida. Det har sannerligen ännu inte gett utdelning för Chelsea som har släppt in dubbelt så många faktiska mål som förväntade. För båda lagen gäller dock att de måste höja sig offensivt.
Tottenham och Arsenal befinner sig i någon slags gråzon mellan de båda ytterligheterna. Båda lagen hade dock något hackiga inledningar på säsongen och den enkla slutsatsen som går att dra är att det framför allt är anfallsspelet som de båda måste veva igång för fullt för att kunna prestera en riktigt seriös titelutmaning.
De som menar att Man Utd inte kommer vinna ligatiteln den här säsongen får onekligen vatten på sina kvarnar. Det var väl aldrig helt sannolikt redan den första säsongen med Mourinho men det är heller ingen helt uppmuntrande grafisk bild som framträder. Den främsta och lättast uppnådda möjligheten till förbättring för Man Utd borde vara i anfallsspelet.
Southampton har gått från mållöshet till målmedvetenhet under de första sju omgångarna. De ser ut att ha fått igång målskyttet och kommer då kunna flyttas högerut i grafen med tiden och uppåt i tabellen. Middlesbrough är på samma sätt en udda fågel, bra defensivt men offensivt mycket svaga. Där finns inte samma uppenbara tendens till förbättring.
Swansea har uppfattats som ett lagproblem men positionen i diagrammet borde vara uppmuntrande för Bob Bradley. Spelmässigt har Swansea till synes mer att komma med än vad tabellen antyder. Något liknande skulle faktiskt också David Moyes och Sunderland kunna säga. Båda lagen har bra saker att arbeta vidare med.
Burnley och Bournemouth har anledning till större oro. Båda håller sig så här långt en liten bit ovanför nedflyttningsstrecket men har också överpresterat i båda riktningarna jämfört med förväntat antal gjorda och insläppta mål. Det vill säga, de har gjort fler och släppt in färre mål än vad de så att säga borde ha gjort. Verkligheten riskerar komma ikapp dem.
Enkla observationer så här långt. Vi får se hur bilden har hunnit förändras i samband med nästa landslagsuppehåll. Då har närmare en tredjedel av säsongen hunnit med att genomföras.
Publicerad 2016-10-10 06:00