Fatta ett snabbt beslut om förbundskaptensposten! Den uppmaningen har Gareth Southgate nu riktat till FA, som fortfarande till synes velar med vad de ska göra efter Southgates temporära anställning. Det är så klart inget märkligt med att Southgate säger så. Han vill ha jobbet och för närvarande finns just inga konkurrenter om jobbet.
Dessutom står Southgates aktier rimligtvis så högt de bara kan stå just för närvarande efter 3-0-segern mot Skottland i fredags. Det där derbyt är kanske inte riktigt vad det en gång i tiden var men vinster mot Skottland är alltjämt uppskattade och en tremålsseger nyser man inte bara bort. Det var även ett bra steg närmare VM.
Där råder även en period av smekmånad mellan Southgate och spelarna i den engelska landslagstruppen. Det har inte hunnit bli några riktiga slitningar i relationen mellan förbundskapten och spelare. Adam Lallana och Wayne Rooney är två spelare som uttalat sitt stöd för Southgate. Det här kanske är något alla spelare säger, men de får i alla fall inte betalt för att säga det.
Vad tiden lider kan Gareth Southgates relativa chanser att få jobbet med andra ord bara minska. En förlust mot världens bästa Spanien ikväll till exempel skulle onekligen resa ett och annat frågetecken om Southgates lämplighet. Och ju längre säsongen går desto fler möjliga andra kandidater blir på ett eller annat sätt lediga och tillgängliga för uppdraget.
Det saknas förvisso inte skäl att känna tveksamhet kring Southgates kompetens för uppdraget. Hans främsta och enda verkställande uppdrag av grövre kaliber ligger sju år tillbaka i tiden med Middlesbrough och slutade med att han fick sparken och laget åkte ur Premier League. Hans tid som U21-förbundskapten i England har inte varit särskilt framgångsrik.
Det kan inte heller bortses från att FA är en i grunden mycket konservativ organisation, befryndad med flertalet särintressen runtom i landet. Det har aldrig varit FA:s hävd att anställa sina förbundskaptener utanför en mindre kader av etablerade klubblagstränare i England och i Europa, vilket hänger ihop både med FA:s självbild och en föråldrad syn på landslagsfotbollen.
Det är denna hävd som Gareth Southgate måste trotsa för att bli utsedd till Englands förbundskapten på permanent bas. Han ligger bra till då FA inte har så många andra alternativ. Men dessutom har Southgate en profil som ligger tämligen bra i tiden. Ung och framåttänkande ger han samma typ av air som Chris Coleman, Joachim Löw eller kvällens motståndare, Julen Lopetegui.
England måste i grunden ändra sitt tänk kring landslaget. Där finns inte längre utrymme att betrakta det som ett hedersuppdrag eller som tack för lång och trogen tjänst till en mer eller mindre meriterad klubbtränare. Även fotbollen på landslagsnivå har blivit mer professionaliserad. De främsta länderna driver sin landslagsfotboll enligt samma principer och långsiktighet som ett klubblag.
Det talar i själva verket för att FA anställer en förbundskapten som Gareth Southgate. Mer specifikt att FA bygger upp sin egen coachstruktur och sin egen interna rekryteringsstruktur till förbundskaptensjobbet. Man uppnår med detta två saker. Dels bygger FA upp ett eget institutionellt kapital och organisatorisk kompetens. Dels gör sig FA mindre beroende av klubbarna.
Club England har under flera år varit ett begrepp i engelsk landslagsfotboll, men har aldrig varit mer än ett fint ord på ett papper. Det har aldrig fått något faktiskt genomslag i FA:s syn på hur de organiserar, leder och driver engelsk landslagsfotboll. Den politiska viljan och långsiktigheten har aldrig funnits i FA på samma sätt som hos dess tyska, franska och spanska motsvarigheter.
På så vis blir frågan om Englands förbundskapten, eller om Gareth Southgate är rätt person, tämligen perifer. Det är i sig en viktig fråga men kanske också en fråga av mer symbolisk karaktär. Den mer substantiella frågan måste ställas till FA, och måste ställas av FA till sig själva, det vill säga om de har kompetensen och är beredda att fatta de beslut som krävs för att lyfta England som landslag?!
Att kunna se bortom den allmänna och mediala hysteri som skapas runt det engelska landslaget. Att kunna avhålla sig från publikfriande och kortsiktigt orealistiska förväntningar inför kommande mästerskap. Att bevara lugnet och även efter dessa mästerskap hålla sig till den långsiktiga planen. Att få spelare och ledare att känna förtroende genom att visa dem förtroende.
Själv saknar jag allt förtroende för att FA kommer att orka, vilja och kunna ta det steget.