Den stora prestationen som Barnsley stod för var hur de förra säsongen på ett drygt halvår gick från att riskera nedflyttning till League Two till att istället via playoff nå uppflyttning till The Championship. Tabellmässigt bara en skillnad på nästan femton placeringar men hade du sagt till en Barnsleysupporter förra vintern att de om ett år kommer ligga på sjundeplats i en annan division hade de nog inte varit alltför missnöjda med att inneha den sista playoff-platsen i League Two.
De ligger förstås fortfarande på en sjundeplats i Championship med kontakt på playoff-lagen och i Tom Bradshaw har de en väldigt likasinnad ersättare till Sam Winnall redan. Och i Alex Mowatt kan de hittat en ny Hourihane och Bree var bara ännu en egenskolad högerback som de sålt efter att John Stones (som av förståeliga skäl inte spelade mittback för Barnsley) och Mason Holgate gått till Everton. Chansen finns att det snarare än individuella spelare snarare är kollektivet under ledning av Paul Heckingbottom som är succén med Barnsley och att det finns nya egna talanger eller oupptäckta League Two-talanger som kan fylla skorna.
Men känslan är ändå att Barnsley förlorat sin kärna och förmodligen sin imponerande position. Denna plundring är antagligen vad som hade skett Barnsley i somras ifall de förlorat vårens playoff-spel, likt så många andra oväntat charmiga playoff-lag blivit plundrade. Swindon är det främsta och senaste League One-exemplet. Det mest rationellt hoppfulla ur Barnsleys synvinkel är att Barnsley historiskt är en Championship-underdog som oavsett spelare brukar spela fin fotboll och reta gallfeber på sina större rivaler i Leeds och Sheffield.
ASTON VILLA: LÅNGSIKTIGA ELLER DUMDRISTIGA VÄRVNINGAR?
Aston Villa kan ha varit Championships mest spännande värvande lag i somras och de fortsätter på det inslagna spåret efter en misslyckad höst. Om man ska tro på de rapporterade summorna gällande deras värvningar är det möjligt att Aston Villa spenderat över £70m på spelare blott denna säsong.
Det började på planen som bekant med att Di Matteo inte alls fick rätsida på laget i början på säsongen och sedan när flerfaldigt uppflyttade Steve Bruce tog över skulle de återta sin rättmätiga plats i toppen av tabellen. Det började bra med sju raka matcher utan förlust men sedan avstannade formen och nu har man inte vunnit sedan hemmamatchen mot Burton på Boxing Day och rubrikerna handlar mest om Ross McCormacks rikemans-komiska problem med att ta sig till träningen. I skrivande stund ligger man på trettonde plats, långa nio poäng från sista playoffplatsen. Låt oss gå igenom deras januarivärvningar:
Henri Lansbury
För att jag är otrevlig och en enligt andra självutnämnd expert börjar jag med den värvning jag nog är mest tveksam till. Lansbury är inte alls en dålig spelare. Tack vare Sean Dyche, Tony Pulis, och till viss del Eddie Howes manageriella gärningar finns det klart mindre talangfulla spelare som spelar varje vecka i Premier League. Mitt problem med Lansbury är snarare hur illa jag ser honom passa in och hur han inte är tillräckligt bra för att spela som han gör.
Trots sin Arsenal-fostring är han snarare en typisk engelsk mittfältare. En avkomma av Gerrard/Lampard-generationen och -diskussionen. En central mittfältare som vill göra allt och helst ha bollen när han gör det. Han har varit så här bättre än medel-bra för Forest i flera säsonger nu utan att det haft någon större påverkan på Forests framgångar.
Han känns för flärdfull och odisciplinerad (samlar på gula kort) för Steve Bruce och i dagens skick är han som bäst när han är den bästa spelaren i ett dåligt lag i Championship. Det han kan bidra till Aston Villa är mål från mittfältet men för den rollen har Villa värvat en annan bättre spelare, enligt mig. Med det sagt riskerar Forest nedflyttning nu utan Lansbury och med en mycket ung trupp överlag, och sedan de inte lyckades norpa Nigel Clough från Burton.
Conor Hourihane
Det kan vara för att jag har en oroande specifik soft spot eller fetisch för vänsterfotade irländare vars namn börjar på H (Ian Harte, Wesley Hoolahan) som gör att jag älskar Hourihane men det kan också bero på hur han presterat i Barnsley de senaste säsongerna.
Hourihanes karriär började med att hans barndomsidol Roy Keane plockade honom från Sunderlands akademi (dåvarande Sunderland-manager: Steve Bruce) till Ipswich. Där Hourihane inte slog igenom utan istället släpptes till Plymouth. Där gjorde han avtryck ganska snabbt och tog en ordinarie roll på mittfältet. Redan under sina andra säsong blev han lagkapten och under sin sista säsong i League Two var han bidragande (med åtta ligamål bland annat) till att Plymouth gick från ett bottenlag till att utmana om playoff.
I Barnsley tog han ännu ett steg. Fysiskt såg han ut som en annan spelare än när han slog igenom i Plymouth. Lite skägg, en mer noterbar frisyr, och större pondus. Ganska normalt åldrande i den tidiga tjugoårsåldern kanske (jag väntar fortfarande) men skillnaden är markant och skillnaden mellan en ung talang och en riktig mittfältsgeneral som nästan kan se gammal ut i vissa lägen. Det är något fotbollsgubbigt med hans ben som får honom att se ut som en 35-åring.
Som spelare är han en djupt spelande playmaker med en som nämnt otrolig vänsterfot. Hans statistik får en lätt att tro att han är en offensiv mittfältare. Detta är hans tredje Barnsleysäsong med minst tio assists och i Aston Villa lär han också för tredje säsongen i rad passera tiomålstrecket. Vilket är vadderat med straff-och frisparksmål men det är ändå mestadels spelmål och perfekt placerade långskott i synnerhet. Jag tror han kan passa Aston Villa bra för att han är en bättre version av Ashley Westwood. En större spelare i allt vad det betyder.
De problem jag kan se är ifall han inte är lika bra utanför Barnsley, vilket inte är ovanligt och hur han passar in bland Aston Villas andra mittfältare. Han är inte dålig defensivt men risken med att spela honom ihop med Lansbury vore att Hourihane tvingas spela för defensivt. Ett slags Gerrard-Lampard-dilemma. I Barnsley passade han som bäst bredvid vattenbäraren Josh Scowen även om han var också var otroligt involverad även defensivt, som krävs för det 4-4-2/4-4-1-1 som Barnsley föredrar. Bredvid Jedinak skulle han passa bättre även om det riskerar bli en ganska långsam duo.
Birkir Bjarnarson
En spelare jag känner till väldigt mycket mindre än de tidigare nämnda. Han såg strålande ut för Island i EM dock. Verkar vara en allround mittfältare och förutom Islands framgångarna har han varit bra för Basel som även på senare år har spökat för bland annat engelska lag i europeiska cupsammanhang. Han som är känd som “Thor” och gjorde mål mot Portugal i EM bland annat om ni har svårt att hålla isär islänningarna.
James Bree
Som sagt ännu en försvarare från Barnsleys plantskola. Kan också spela centralt på mittfältet om det behövs. Springer mycket och är medellång som de flesta ytterbackar. Kan ärligt säga att jag inte är säker på hur bra han är. Skulle lika gärna kunna vara en Luke Shaw-typ som bara verkar vara bra för att han är ung och spelar i ett framgångsrikt lag. Stort plus för att han inte är Alan Hutton.
Sam Johnstone (lån)
Nödvändig då de ganska plötsligt lånade ut Pierlugi Gollini som stått nästan hela säsongen för dem. Visserligen inte imponerat men är ung. Johnstone har gått rakt in i laget förbi eviga backupen Mark Bunn. Det är svårt att bedöma Johnstone då han är en ung målvakt som varit ute och fladdrat på lån mestadels. Såg dock solid ut för både Doncaster och Preston under säsongen 2014-15 och var tillbaka i Preston en kort period ifjol. Preston har ett gott rykte och särskilt efter Jordan Pickfords framgångar i Preston reflekterar det bra på Johnstone. Det är dock ett tufft uppdrag att gå in direkt i ett frustrerat och ambitiöst Aston Villa. Aston Villa är ganska målsnåla bakåt så det är åtminstone ingen arkebusering han ställs inför.
Scott Hogan
Den här värvningen är inte helt officiell i skrivande stund men allt tyder på att den snart går igenom. Jag är ett stort fan av Hogan ända sedan han slog igenom i Rochdale. Har redan nominerat honom som en ny Jamie Vardy, även om hans spelstil nog är närmare Charlie Austin. Jag är osäker på hur han ska passa in ihop med Jonathan Kodjia som var bra under hösten och nu återvänt från afrikanska mästerskapen där hans Elfenbenskusten floppade i gruppspelet. Båda känns som alldeles för utpräglade målskyttar för att passa ihop. Han skulle passa bättre ihop med Ross McCormack men det skeppet verkar ju ha seglat.
Konklusion: Långsiktigt eller dumdristigt?
Det får sägas vara vettiga värvningar, det är främst spelare som är 25 år eller äldre men till Aston Villas försvar behöver man spelare som kan prestera nu. Det tveksamma är just deras kvalitet. Likt i somras finns det frågetecken kring hur noga utvalda dessa spelarna är och ifall det är Steve Bruce som gör värvningarna eller om det snarare är nya ägaren Dr. Tony Xia. Det är lite oroande att det främst är spelare som varit heta den här säsongen (eller i EM som Bjarnason), flavour of the months så att säga. Även om flera spelare mycket väl kan bli nyttiga i Premier League känns det också främst som att man bara vill tillbaka till Premier League och sedan kanske man gör nya större köp igen som ersätter de gamla. Kanske är jag naiv men det känns närmare dumdristigt än särskilt långsiktigt.
ÖVRIGT I TRANSFERVÄG
Matty Taylor från Bristol Rovers till Bristol City
Ramaskri och media blev plötsligt intresserade av fotboll i sydvästra England för en gång skull när Matty Taylor (Matt Taylor för de som inte har koll) gör en inte alls omtyckt flytt igenom stan. Något som inte hänt på drygt 30 år. Närmast att jämföra är Glenn Murray som gick från Brighton till bittra rivalerna Crystal Palace, och nu är tillbaka i Brighton. Fascinerande är att Taylor hade en utköpsklausul på bara £300,000. Vilket är väldigt lågt för en eftertraktad anfallare som vann skytteligan i League Two ifjol och fortsatt ösa in mål i League One.
Rimligen är det en kvarleva från när Taylor värvades och Bristol Rovers spelade i National League men ändå är det inte helt vanligt med utköpsklausuler i England, då de inte är obligatoriska som i vissa sydeuropeiska länder. Tungt avbräck för Rovers som hotar om playoff-plats i League One, men en möjlig förstärkning för City som efter en tung förlustsvacka på åtta raka förluster nu kämpar i botten av tabellen. Tänk om Bristol City skulle åka ur och få spela Bristolderbyn nästa säsong med detta fortfarande färskt i minnet.
Birmingham försöker köpa sig ur krisen
Sedan de sparkade duktiga Gary Rowett, som gjorde ett bra jobb med att hålla Birmingham på övre halvan med ytterst begränsat spelarmaterial, och tog in Gianfranco Zola har de störtdykt i tabellen. Nio raka matcher utan vinst för Zola. De har svarat med sju värvningar: Jutkiewicz, Craig Gardner (lån), Kerim Frei, Cheick Keita, Emilio Nsue, Dan Scarr (från FA-cupens Stourbridge), och Jerome Sinclair (lån). Det är nödvändiga förstärkningar men av väldigt blandad kvalitet/kunskaper och till synes värvade ur desperation.
Sheffield Wednesday går på offensiven
De har värvat både Sam Winnall och verkar i detta nu medan transferfönstret stänger göra klart med Jordan Rhodes. Två liknande spelartyper som verkligen behövs i Wednesday, oklart om de behöver båda två visserligen. Avlastar en överarbetad Forestieri därframme.
Kan Burton hålla sig kvar?
Burton ligger för närvarande ovanför fyra lag i tabellen vilket är bra i sig, särskilt då Rotherham nästan är uträknade. Dessutom verkar man få behålla Nigel Clough, trots Nottinghams lockrop. På det har man gjort flera värvningar i januari. Varney och Marvin Sordell låter ganska desperat men i linje med Burtons försök att få fram något ur spelare som förlorat sin lyster men besitter talang. Lasse Vigen Christensen är en oväntat fin värvning däremot, lysande för Fulham när de var dålig. Likaså finns det något att hämta ur Cauley Woodrow också från Fulham. Jag gillar Luke Murphy också ända sedan Crewe tiden, även om han aldrig gillats i Leeds och definitivt var den sämre av han och Ashley Westwood.
REKOMMENDERAD LÄSNING
AFC Fylde nästa Crawley/Fleetwood att med bra investeringar/rik ägare ta sig till Football League? Snart kan de spela i samma liga som lokalrivalerna Blackpool, vars fans måste må dåligt över att Fyldes nya spännande ägare inte kunde köpa loss dem från familjen Oyston som han försökte flera gånger. Läs vidare på The Set Pieces:
https://thesetpieces.com/features/rise-rise-afc-fylde/
Scott Kashket slutade spela fotboll som tonåring efter ha blivit känd som tonåring och dubbad en stor framtid som “Judiska Messi”. Nu efter ha börjat om som Futsal-spelare via spanska Hercules är han kanske L2-hetaste anfallare för Wycombe. Läs vidare på:
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-4095912/Scott-Kashket-s-family-dress-royals-Wycombe-man-cut-stitch-Stourbridge-FA-Cup.html
Av: Peter A. Linhem, @linhem