Thomas Lemar, Kylian Mbappé, Bernardo Silva, Tiémoué Bakayoko, Fabinho, Djibril Sidibé, Benjamin Mendy med flera. Bli inte förvånade om dessa spelare utgör kärnan i den europeiska elitfotbollen under det närmaste årtiondet. Bli inte förvånade om vi ser dem i Premier League. Bli inte förvånade om några av dem spelar för Man City.
Lägg till denna ungdomliga kvalitet och entusiasm åldersmännen Radamel Falcao och Joao Moutinho och det är inte längre någon tillfällighet att Monaco leder Ligue 1 före de senaste årens stora dominanter PSG. Det är ingen tillfällighet att Monaco befinner sig i Champions Leagues slutspel. Liksom det inte är någon tillfällighet att de besegrade Tottenham för att ta sig dit.
Leonardo Jardim, den portugisiske tränaren, har skapat ett defensivt väldigt välorganiserat fotbollslag som dessutom har visat upp en speciell förmåga att ösa in mål. Det kan inte råda någon som helst tvekan om att Monaco är ett riktigt bra fotbollslag för närvarande. Detta alldeles oavsett vad man nu anser om Ligue 1:s konkurrenssituation.
(Detta är en läsvärd artikel både för att den ger viss insikt i Monacos fotbollsverksamhet men också för att den tar en närmare titt på en klubb som var tänkt att vandra i samma fotspår som PSG och Man City, men som istället valde en helt annan väg och nådde framgång med det.)
Men hur bra är egentligen Man City? Den frågan känns inte lika självklar att besvara. Vi vet att de kan spela fenomenal fotboll när de får matchbilden dit de vill. Vi vet också att de kan vara vidöppna defensivt och att detta gör dem sårbara. Vi vet att de har kvaliteten att spela ut ett lag som Barcelona liksom att Barcelona har blivit utspelade av fler än ett lag den här säsongen.
Man City har helt enkelt varit hopplöst ojämna i sina prestationer under den här säsongen. Vilket inte behöver vara så märkligt under lagets första säsong med Pep Guardiola. Men det är en ojämnhet som har visat sig vara dyrbar för Man City i ligaspelet. Och en sådan ojämnhet brukar rent historiskt vara något som bestraffas brutalt i Champions League.
Ojämnheten är framför allt Man Citys akilleshäl mot Monaco. De löper samma risk som Tottenham på Wembley. Att dominera spelmässigt men köra fast anfallsmässigt i Monacos täta försvar och hårt arbetande mittfält, och att öppna sig för slarv i den egna backlinjen som Monaco är väldigt skickliga på att utnyttja. Faller Man City i samma fälla blir det troligtvis respass.
Man City har naturligtvis den offensiva kvaliteten att kunna göra mål på Monaco, både på hemmaplan och på bortaplan. David Silva gör ännu en magisk säsong för de ljusblå. Raheem Sterling och Leroy Sané har börjat hitta rätt i laget. Sergio Agueros kvaliteter som anfallare kan knappast ifrågasättas, han har varit Premier Leagues bäste anfallare ända sedan han kom till Man City.
Vad som måste ifrågasättas är om Man City har den defensiva kompetensen att kunna hålla nollan mot Monaco. Vilket hade varit väldigt värdefullt att göra just ikväll. Kan Man City se till att Monaco inte får med sig något bortamål så har de ett väldigt bra utgångsläge inför returmötet nere i Frankrike, oavsett om de bara vinner med något eller några mål. Till och med om matchen slutar 0-0.
Skadan på Gabriel Jesus är olycklig. Å ena sidan kan det knappast anses vara så kostsamt för Man City då han bara hann göra en knapp handfull matcher för dem innan han blev skadad. Å andra sidan var det Gabriel Jesus i en offensiv trio tillsammans med Sané och Sterling som med sin fart visade sig vara motorn i Pep Guardiolas ”omtag” med Man City sedan mitten av januari.
Det var inte enbart ett offensivt vapen. Genom sin höga och snabba press så var Gabriel Jesus också en viktig kugge i Man Citys defensiv. Genom att vinna tillbaka bollen högt upp i banan, genom att bryta eller stänga motståndarnas uppspel, och genom att på så vis skydda en sårbar backlinje från onödigt mycket påhälsning. Han gav större licens åt anfall som bästa försvar.
Våren kommer bli ett spännande prov på Sergio Agueros professionalism. Han har första gången under sina år i Man City blivit petad. Det kan naturligtvis för det första sätta sina uppenbara spår i självförtroendet. Men när han nu ändå ska spela, lite som på nåder, så uppstår så klart frågan hur sugen han egentligen är att spela efter Pep Guardiolas pipa. Hur hårt jobbar han?
Det är i och för sig Champions League, och Sergio Aguero har förvisso aldrig gett någon en anledning att tro att han vore något annat än en fullständigt professionell fotbollsspelare. Det utesluter så klart inte självtvivel och bristande självförtroende, men han lär göra vad han kan. Om han nu får spela. Pep Guardiola har valt att spela en mittfältare på den positionen förut.
Det var i och för sig på Camp Nou, inte hemma på Etihad. I returmötet mot Barcelona så spelade Sergio Aguero. Riktigt samma hemma- och bortalogik går däremot inte att tillämpa den här gången. Behovet av defensiv stabilitet är större den här gången. Pep Guardiolas prioritet av lagbalans bör se annorlunda ut den här gången. Å andra sidan finns få bättre målskyttar än Aguero.
Det har sagts förut att Man Citys säsong tål en sämre prestation i ligaspelet, även om förväntningarna minst måste ha varit att vara en fullvärdig spelare i titelstriden. Det var för Champions League som Pep Guardiola anställdes och det är Champions League som kommer bli Guardiolas och Man Citys eldprov under våren, vad som gör den första säsongen antingen lyckad eller misslyckad.
Hur bra är egentligen Man City? Det var den frågan vi inledningsvis ställde oss och som Champions League kan ge ett svar på. Om de slår ut Monaco ur Champions League så vet vi att Man City är ett riktigt bra fotbollslag. Det känns som en viktig insikt, inte minst för Man City själva.