Claudio Ranieri sa både före och efter Leicesters match mot Sevilla att den var något av en vändpunkt. Och det visade den sig också vara. Till synes först på så vis att det faktiskt slutade med ett hyfsat bra resultat för Leicester och en positiv känsla att ta med sig tillbaka hem till England. Återigen fanns det en slags optimism runt Leicester.
Men i själva verket eftersom det något dygn senare alltså visade sig bli Claudio Ranieris sista match som Leicesters manager. Claudio Ranieri har alltså fått sparken. Cirka tio månader sedan han vann Premier League med Leicester, i vad som troligtvis är fotbollens största bragd någonsin. Bara en månad sedan han utsågs av FIFA till årets manager.
Världen delades snabbt upp i två lika tydliga som förutsägbara läger. Dels det mindre lägret som kallsinnigt konstaterar att det är en resultatinriktad bransch och att alla beslut måste handla om framtiden. Dels det betydligt större lägret som tar den förment moraliska och romantiska ståndpunkten att hur tusan kan man vara så usel och kall att man sparkar Claudio Ranieri?!
https://www.independent.co.uk/sport/football/premier-league/claudio-ranieri-sacked-leicester-city-sack-premier-league-a7596586.html
Jag har sannerligen fört fram det första lägrets ståndpunkt. Inte för att det har varit något jag har önskat se utan för att Leicesters säsong så tydligt har varit käpprätt på väg åt helvete, om Football League möjligen ursäktar. Där har funnits precis alla tecken på att Claudio Ranieri inte längre kunde få ut mesta och bästa möjliga av Leicesters spelartrupp.
https://blogg.fotbollskanalen.se/hyllman/2017/02/05/om-inte-leicester-sett-sadana-rikedomar-hade-de-kunnat-leva-med-att-vara-fattiga/
Varje klubbstyrelse har ett ansvar att fatta de beslut som är bäst för klubbens framtid. Den lojaliteten måste i slutänden vara viktigare än lojaliteten till Claudio Ranieri. Skyldigheten Leicesters styrelse hade i den här frågan var som jag ser det att verkligen uttömma alla möjligheter för Ranieri att komma tillrätta med Leicesters situation. Har de gjort det? Ja, förmodligen.
Det fanns ingen tendens i Leicesters resultat som talade till Claudio Ranieris fördel. Relationen till spelartruppen verkade förgiftad. Ranieris succémetod förra säsongen var att hålla allt enkelt och okomplicerat. Den här säsongen har han frångått denna metod. Från en grundtaktik till många och plötsliga taktiska ändringar, massrotation, dåliga värvningar, nya krav på näring och träning.
Det har funnits många skäl att tro att de flesta av Leicesters spelare fortfarande lever kvar i förra säsongen. Att de inte alls uppvisar samma hunger den här säsongen, inte samma arbetsmoral och inte samma sammanhållning. Att de har haft svårt att hantera pressen att spela som ligamästare. Claudio Ranieri har inte kunnat eller lagt tillräcklig kraft på att bryta den mentaliteten.
https://www.espnfc.com/english-premier-league/23/blog/post/3067518/claudio-ranieri-saw-problems-ahead-for-leicester-but-could-not-solve-them
Kanske är det en mentalitet han i någon mening också fastnade i själv. Pressen måste om inte annat ha varit enorm också på honom att så att säga visa att förra säsongen inte var någon tillfällighet. Att visa att man duger till inte bara i Premier League utan även i Champions League. I sådana lägen är det lätt att komplicera saker alldeles i onödan. Vilket är vad Claudio Ranieri har gjort.
Den spontana frågan jag ändå ställde mig under gårdagskvällen när nyheten att Claudio Ranieri fått sparken kablades ut över världen var ändå denna: Varför väljer Leicester att sparka Claudio Ranieri just nu?
Varför sparkar Leicester Claudio Ranieri bara något dygn efter att de faktiskt har fått med sig ett positivt resultat i Sevilla? Inte en vinst förvisso men ändå ett resultat som ger Leicester en god möjlighet inför returmötet på hemmaplan om några veckor. Ett resultat som till skillnad från alla tidigare resultat gav laget och spelarna positiv energi.
Varför fattade inte Leicester det här beslutet redan för några veckor eller månader sedan, när säsongen redan visade alla tecken på att vara på väg dit där den nu är? Alla de skäl som finns att sparka Claudio Ranieri nu fanns redan då. Vid en tidigare tidpunkt hade det funnits mer utrymme för en ny manager att faktiskt få ett konkret genomslag.
Varför beslutar sig Leicester för att sparka Claudio Ranieri bara några dagar innan en viktig hemmamatch i ligan mot Liverpool? Det är definitivt en match i vilken Leicester kan ha rimliga förhoppningar om att hämta hem alla tre eller minst en poäng. Med ett positivt resultat mot Sevilla i ryggen fanns gott hopp om framgång. Nu går man in i matchen med osäker lagledning.
Varför fattade inte Leicester det här beslutet om några veckor efter att Leicester spelat klart sin åttondelsfinal mot Sevilla? Mycket av kritiken mot beslutet var just det kallhamrade med att Claudio Ranieri inte ens fick avsluta den Champions League-säsong han mot alla odds gav Leicester. Att låta honom avsluta Champions League hade inte inneburit någon stor skillnad i tid.
Visst, det är uppenbart att Leicester fattar det här beslutet för att ge sig själva en bättre chans att hålla sig kvar i Premier League. Champions League spelar i det sammanhanget knappt någon roll alls. Det är mer eller mindre precis vad Leicesters vice ordförande Aiyawatt Srivaddhanaprabha rent ut säger. Men tidpunkten känns som synes på många sätt märklig.
Visst kan en ny manager ge Leicester ett snabbt lyft. Vi har sett precis detta ske redan i två andra klubbar som Swansea och Hull. Det är inte anmärkningsvärt att Leicester hoppas kunna uppnå något liknande. Inte heller är det otroligt givet den kvalitet som ändå finns i Leicesters spelartrupp. Syftet är självfallet ligan men det kan också ge en riktig kick till returmatchen mot Sevilla.
Lika märkligt är att Vichai Srivaddhanaprabha för bara några få veckor sedan gick ut med ett mycket tydligt uttalande att Claudio Ranieri skulle sitta kvar som manager. Det finns så klart en anledning till att sådana uttalanden brukar kallas för ”the dreaded vote of confidence”, men det kändes då som om Leicester vägt skälen för att sparka Ranieri men kommit fram till motsatsen.
Fanns det skilda meningar i Leicesters styrelse angående beslutet? Det vore inte första gången som de båda Srivaddhanaprabha, ordföranden och vice ordföranden, hade olika uppfattningar i en managerfråga. Nigel Pearson blev exempelvis först sparkad och kort därefter osparkad sedan dessa båda pratade ned varandra från fönsterhällen.
Eller var det så att de ville vänta in Champions League? Det vore så klart ett skäl för att vila på hanen en aning. Men i så fall blir tidpunkten direkt efter den första matchen desto mer märklig, allra helst som det ändå blev ett godkänt resultat för Leicester. Situationen hade så klart varit en annan om Sevilla hade vunnit med 3-0 och åttondelen hade varit i praktiken avgjord.
Kanske tänker vi på tidpunkten för beslutet på helt fel sätt. Kanske var Leicesters beslut att sparka Claudio Ranieri redan fattat för ett tag sedan bakom stängda dörrar men det är först nu de har lyckats hitta den ersättare till Ranieri de vill ha och komma överens med denne. Vilket självklart är den fråga som för närvarande är den mest aktuella.
Vem ersätter Claudio Ranieri?