Var det verkligen det smartaste du kunde komma på?! När Norwich City för några månader sedan lät meddela att de precis anställt en ny sportchef så var det Stuart Webber, som de plockat från Huddersfield. Samma Huddersfield som alltså har gjort strålande succé i The Championship under säsongen, och som mot alla odds är en enda match från Premier League.
Bakom den succén hittar vi David Wagner, den tyske managern som inför säsongen anställdes från Dortmund II. Vi har hört hur Wagner under sommaren tog med sig sina spelare till Sverige för så kallad överlevnadsvecka. En annan berättelse är hur Webber blev såld på Wagner genom att denne visade med russin på ett utdukat lunchbord hur han ville att Huddersfield skulle spela.
När nu Stuart Webber har landat i Norwich som sportchef och således har som första uppgift att hitta en manager till klubben, som tidigare under säsongen sparkat Alex Neil, vad tar han sig för då? Jo, naturligtvis beger han sig till Dortmund II igen för att plocka Daniel Farke, Wagners efterträdare. Tja, som sagt, var det verkligen det smartaste du kunde komma på?
Det skulle som sagt vara den fullt naturliga reaktionen. Hur mycket tankemöda lades egentligen ned innan Stuart Webber kom på den möjligheten? Det funkade förra gången så alltså provar vi att upprepa tricket! Det här ska inte förstås som någon kritik mot Daniel Farke, snarare som en reflektion kring beslutsprocessen i många engelska klubbar.
Tvärtom finns mycket som tyder på att Daniel Farke skulle kunna vara en alldeles utmärkt anställning för Norwich. Farke är mycket respekterad i Dortmund där många håller honom högre än David Wagner. Han tillämpar en liknande fotbollsidé som Jürgen Klopp och Wagner med hög press och snabba anfall, men skäms inte heller för ett mer systematiskt bollinnehav.
Vilket naturligtvis kan passa utmärkt in i Norwich som har en av seriens bättre spelartrupper, med skickliga spelare både defensivt och offensivt, med många bra och tekniska spelare framför allt offensivt, uppblandat med flera mycket lovande unga spelare. Utmärkta förutsättningar för en tränare som Daniel Farke att få gehör för sina idéer.
Det är annars en fascinerande tendens som börjar märkas hur engelska klubbar på flera nivåer börjar försöka importera tyska tränare. Utöver Liverpool, Huddersfield och troligtvis alltså också Norwich så har även Watford sonderat terrängen med Roger Schmidt i Bayer Leverkusen. Det tyska tränarundret börjar spridas utanför Tysklands gränser.
Det kan naturligtvis bara vara bra för tyska tränare, eller tränare i Tyskland för att vara mer precis. Trots allt finns bara 18 klubbar i Bundesliga och ytterligare 18 klubbar i 2. Bundesliga. Finns där fler tränare än där finns jobb är det bara naturligt att tränarna söker sig utomlands. Vilket självfallet är en jättechans för engelska klubbar i Football League att ta tillvara.
Det är en föryngring och en förnyelse vi ser av tränarkåren i Football League, med flera yngre brittiska tränare som tar sina klubbar i alltmer progressiv riktning. Ändå är den engelska tränarproduktionen inte i närheten av den tyska motsvarigheten. Ett inflöde av tyska och europeiska tränare kan alltså skynda på utvecklingen och generationsskiftet.
Det är med andra ord en form av nytänkande som pågår hos framför allt de ledande klubbarna i Football League för närvarande. Norwich är onekligen en av dessa klubbar, och att anställa Daniel Farke vore onekligen inte deras första udda anställning. Även Alex Neil från Hamilton Academical i Skottland var en minst sagt oväntad anställning.
Men kanske är det inte riktigt rätt ordval att, som en betraktare, beskriva Norwichs förmodade anställning av Daniel Farke som ett typiskt exempel på Norwichs out of the box-tänkande. Tvärtom skulle vi nog kunna säga att om det är någonstans Norwich och Stuart Webber befinner sig med den anställningen så är det tryggt och säkert inuti sin egen box.
Norwich och Stuart Webber försöker kort och gott ”göra en Huddersfield”. Men å andra sidan finns betydligt sämre saker att försöka göra än just det. Så vem vet, kanske är det rätt smart ändå.