Med inflödet av nya managerförmågor i Premier League såsom Frank De Boer, Mauricio Pellegrino och David Wagner, kan det vara lätt att glömma bort att en gammal managerförmåga som Rafa Benitez är på väg att göra Pep Guardiola, Antonio Conte, José Mourinho, Mauricio Pochettino, Jürgen Klopp, Arsene Wenger med flera sällskap.
Det var en viktig maktkamp som till synes fick någon form av avslutning för rätt precis en vecka sedan när det stod klart att Graham Carr lämnade Newcastle med omedelbar verkan. Carr som har varit Newcastles chefscout och Mike Ashleys högra hand under det årtionde som Ashley har ägt Newcastle och legat bakom det mesta av Newcastles transferpolitik.
Den transferpolitiken vill Rafa Benitez ha fullständig kontroll över. Det kommer knappast som någon överraskning. Sådan kontroll har Benitez eftersträvat med precis varenda klubb han någonsin har varit engagerad, även om det sällan har varit helt lätt att uppnå. Men i Newcastle ser det för närvarande ut som om Benitez har uppnått just detta.
Kanske är det ändå bäst att säga för närvarande. Rafa Benitez är förvisso i den märkliga positionen att han är i stora drag älskad av Newcastles supportrar som ser Benitez som klubbens räddare och som en motpol till en allt annat än uppskattad och respekterad klubbledning. En klubbledning som på samma gång verkar ha ett betydligt mer pragmatiskt förhållande till Rafa Benitez.
Rafa Benitez tog Newcastle tillbaka till Premier League. Det var naturligtvis viktigt för både Newcastle och Mike Ashley. Både för att Newcastle genom sin återkomst till Premier League är garanterade sin del av den stora TV-kakan, och för att Newcastles Premier League-status boostar klubbens värde inför en försäljning av klubben som verkar allt närmare förestående.
Samtidigt var kanske Rafa Benitez ställning som manager som starkast när Newcastle och Mike Ashley behövde honom för att ta sig tillbaka till Premier League. När Newcastle nu har tagit sig tillbaka till Premier League finns så klart risken att Mike Ashley gör analysen att krisen nu är över och att han inte längre behöver Rafa Benitez i samma utsträckning som tidigare.
Därför finns det någon form av större betydelse i att Graham Carr nu lämnar Newcastle. För mer än någon annan är det Carr som representerat Mike Ashleys affärsidé och ambition med Newcastle, nämligen att köpa unga spelare billigt och sälja iväg dem dyrt, utan något större fokus på taktiska behov, truppsammansättning eller några större ambitioner.
För Rafa Benitez handlar transferpolitik i större utsträckning om att bygga ett lag med potential och kapacitet att utmana sportsligt, snarare än om ekonomi. Att vinna snarare än att göra vinst. Det är också därför som supportrarna har tagit honom till sig. Det är ett synsätt de länge har saknat med Newcastle. Graham Carrs avsked tyder på att detta synsätt nu återigen har övertaget.
Det är ändå något speciellt med Newcastles supportrar. Ingen annan klubb har så många fans, en så stor supporterbas, utan att ha kunnat erbjuda ens en enda titel, oavsett storlek. Deras senaste stora titel var vinsten i FA-cupen 1955, det vill säga 62 år sedan. Vi får gå 90 år tillbaka i tiden till 1927 för att hitta Newcastles senaste ligatitel.
Ändå detta fanatiska supporterfölje runt klubben. Mer än något annat visar det så klart också på Newcastles potential, som alltid påpekas men som det var väldigt länge sedan den alls realiserades. En stor klubb i en stor stad uppe i nordöstra England. Läget är inte till Newcastles nackdel. Allt prat om nord-syd är till stor del nys. Ambitiösa klubbar lockar alltid till sig ambitiösa spelare.
Så var fallet under 1990-talet när Newcastle kom rätt precis så nära att vinna ligan som är möjligt att göra utan att faktiskt vinna den. Så var fallet i början av 2000-talet när Newcastle senast brottades uppe runt toppen av ligatabellen. Så kan självfallet bli fallet igen när Newcastle nu inte bara är tillbaka i Premier League, utan dessutom med Rafa Benitez återigen visar faktisk ambition.
Därför känns det mer spännande att följa Newcastle den här gången när de är tillbaka i Premier League än förra gången. Det känns helt enkelt mycket mer som 1993 än som 2010. Rafa Benitez må vara en helt annan manager än vad Kevin Keegan var, vilket kanske också behövs i ett mer modernt Premier League, men båda har gett St James Park hopp och energi tillbaka.
Supportrarna känner det. Spelare märker det. Helt säkert är det inte något som en ambitiös köpare av en engelsk klubb undviker att lägga märke till, lika lite som Newcastles unika och positiva förutsättningar. En sovande storklubb som har alla förutsättningar att med rätt ägare och med rätt ledarskap slå sig in bland de allra största.
Väckarklockan ringer för både Newcastle och för Premier League.