Kanske är det därför med en delad känsla av underhållning och förvåning man noterar rapporter från helgen att Crystal Palaces ägare och ledning allvarligt ska överväga att ge Frank De Boer sparken efter bara tre matcher. Ett beslut som onekligen skulle placera anställningen av De Boer i samma kategori av galna tilltag som Leeds beslut att sparka Brian Clough 44 dagar efter anställningen.
Förvisso har Crystal Palaces inledning på säsongen gränsat till det fullständigt katastrofala. Tre förluster på de tre första matcherna, dessutom mot beskedligt motstånd i två av matcherna på hemmaplan. Ännu inte ett enda mål för Crystal Palace i ligaspelet, vilket är förståeligt eftersom spelarna inte verkar ha någon som helst idé vad de faktiskt ska göra på planen.
Självklart skrämmer detta livet ur Crystal Palaces ägare och ledning, inte minst Steve Parish, eftersom det är en tydlig signal om risken att Crystal Palace åker ur Premier League, vilket av både sportsliga och ekonomiska skäl är något de absolut inte vill ska hända. Nog för att anställningen av Frank De Boer var långsiktig till sin avsikt, men knappast med en omväg via EFL Championship.
Deras benägenhet blir således att se Frank De Boers envetna tillämpande av sin taktiska 3-4-3-modell hämtad från Ajax mer som ett uttryck för revolutionism. Att De Boers uppfattade brist på taktisk flexibilitet dessutom rimmar illa med ett för ändamålet inte särskilt anpassat spelarmaterial. Förvisso skulle invändningen kunna vara att de knappast bistått Frank De Boer i det avseendet.
Crystal Palace har den här sommaren värvat en enda spelare permanent, Jairo Riedewald från Ajax. Ytterligare två spelare har tagits in på lån, Ruben Loftus-Cheek från Chelsea och Timothy Fosu-Mensah från Man Utd. Det prutas i en svig karusell med Liverpool om ett köp av Mamadou Sakho, lagets viktigaste spelare förra säsongen. Det är inte halva kungariket Frank De Boer har fått tillgång till.
Allt är däremot inte elände. Frank De Boer har redan på kort tid fått fart på Crystal Palaces produktiva akademi igen. En akademi som har stått på sparlåga under egentligen alla de fyra år som Crystal Palace befunnit sig tillbaka i Premier League, och tillsammans med flera managerbyten kanske varit mer inriktade på det kortsiktigt nödvändiga än det långsiktigt betydelsefulla.
Sedan Crystal Palaces uppflyttning till Premier League har inte en enda egen produkt tagit steget upp i a-laget på allvar, utöver något enstaka framträdande i Ligacupen. Något som rimmar illa för en klubb med en stolt akademitradition och som under det senaste årtiondet fått fram spelare som Wilfried Zaha, Victor Moses, Nathaniel Clyne, Ben Watson och Lewis Grabban med flera.
Med Frank De Boer har Crystal Palaces akademi återigen fått en central roll i klubben. Det här är inte oväntat givet De Boers bakgrund med Ajax och det var också en av anledningarna att han anställdes. Sex U23-spelare åkte med Crystal Palaces försäsongsturné i Asien. Hittills under säsongen har Sullay Kaikai och stjärnskottet Jason Lokilo gjort jobb för a-laget.
Det där var vad som fungerade för Frank De Boer med Ajax och det är vad han hoppas ska fungera också med Crystal Palace. Dilemmat är emellertid följande: Ajax är en storklubb i Holland och det värsta som kan hända dem är att de kanske slutar cirka tre-fyra i Eredivisie. Crystal Palace är en med Premier League-mått liten klubb och löper risk för nedflyttning.
Därmed flyter lång sikt ihop med kort sikt. Att arbeta på lång sikt utan att först ha en stabil grund att utgå från på kort sikt är inte möjligt. Frank De Boer måste med Crystal Palace först ge sig själv rätten och manöverutrymmet att arbeta långsiktigt. Detta är den grundläggande skillnaden mellan att vara manager för en stor klubb i en liten liga jämfört med en liten klubb i en stor liga.
Förhoppningen för Crystal Palace var och är att Frank De Boer skulle kunna lyfta laget uppåt en nivå med en mer genomarbetad taktisk spelidé. Farhågan för en klubb som Crystal Palace är däremot alltid att hotet om nedflyttning omedelbart leder till krav på vad som skulle kunna kallas för ”back to basics”. Detta var i själva verket exakt vad som hände förra säsongen under Alan Pardew.
Det ledde till anställningen av Sam Allardyce, ett drag som om ej framgångsrikt så åtminstone något som uppnådde önskat utfall. Viktiga trotjänare i laget, såsom Jason Puncheon, poängterade efter säsongen att det var viktigt för Crystal Palace att komma ihåg att de var Crystal Palace, att inte inbilla sig att de var något topplag utan ett krigande lag i botten av tabellen.
Det här känns på något sätt essentiellt för Crystal Palace. Glömde de i och med anställningen av Frank De Boer bort att de inte var något topplag? Inser Frank De Boer att Crystal Palace inte är något topplag och kanske därför inte har resurser att spela som ett topplag? Kan en holländsk fotbollsmodell vara ett sätt att lyfta en engelsk klubb i Premier Leagues gråzoner?
Å andra sidan, varför skall Jason Puncheon med flera spelare få bestämma vilka Crystal Palace är och hur de ska vara? Klubbar som Bournemouth, Swansea och Southampton har visat att det finns fler sätt än ett för klubbar av Crystal Palaces storlek att växa, utvecklas och etableras. Om Crystal Palaces ägare och ledning vill se en förändring, ska då spelartruppens attityd tillåtas sätta stopp för det?
Därför gjorde Crystal Palace klokt i att fortsätta backa Frank De Boer. Dels vore en sparkning av honom redan nu en tydlig signal att spelartruppens vilja i Crystal Palace väger tyngre än dess ägare och styrelse. Dels skulle det riskera att sätta tvärstopp för det positiva arbete med klubbens akademi som Frank De Boer har påbörjat och satt i rullning.
Samtidigt går inte spelartruppens attityd att bortse från. Frank De Boer är beroende av dem för lagets kortsiktiga resultat. Här finns det djupare problemet med Crystal Palaces inaktivitet på transfermarknaden, att Frank De Boer tvingats till att tillämpa sina taktiska idéer med en spelartrupp som inte är hans egen, och som vet att det räcker med hot om nedflyttning så blir det snart ”back to basics”.
Någon form av kompromiss verkar alltså nödvändig för Frank De Boer. Något större stöd från ägare och klubbledning kan han inte realistiskt förvänta sig, i alla fall inte ställt inför ett hot om nedflyttning. Ägare och ledning ville se förändring med Frank De Boer men inte med deras Premier League-status som kostnad. Att bättre kombinera lång sikt med kort sikt blir alltså De Boers viktigaste uppgift.
Sådant är hjulet Crystal Palace befinner sig i och sådant har hjulet varit ända sedan Crystal Palace 2013 tog sig tillbaka till Premier League. Frank De Boer var en anställning tänkt att bryta sönder hjulet och bygga en bättre värld för Crystal Palace. Men att bryta sönder hjulet är omöjligt så länge man inte utgår från en position av styrka. Evolution förutsätter konkurrenskraft.
Pragmatism måste alltså åtfölja den påstått höga principen. Kanske inte något holländska managers har gjort sig kända för att vilja inse. Louis van Gaal föll på den bristen. Kan Frank De Boer undvika att gå samma öde till mötes? Brian Clough fick sparken efter 44 dagar med Leeds United, något som inte bara sköt honom i sank utan gav Leeds ett renommé som The Damned United.
För Frank De Boer att få sparken så snabbt från en andra klubb i rad skulle naturligtvis vara allt annat än bra för honom. För Crystal Palace att så snabbt och kraftlöst ge upp sin större ambition skulle bara kunna förtjäna dem epitetet The Damned Palace. Förbannade att för all överskådlig framtid fortsätta snurra i det där hjulet av kortsiktig nödvändighet hellre än långsiktig meningsfullhet.
Hotet om nedflyttning måste bli betydligt mycket mer konkret innan Crystal Palace fattar det beslutet.
:::
TRANSFERKOLLEN
Kevin Wimmer, Tottenham till Stoke. Intressant värvning av Stoke av en mittback som var precis otillräckligt bra för att inte riktigt lyckas slå sig in i Tottenhams omvittnat väldigt starka backlinje. Ännu en bra värvning för Stoke där just försvarsspelet faktiskt varit ett problemområde under senare år, och Stoke ser ut att ha tagit sig själva i kragen senaste veckorna. Väl godkänd – (+++)
Kieran Gibbs, Arsenal till West Brom. Det var väl så dags att flytta på sig för Gibbs som länge varit så lovande som vänsterback i Arsenal utan att någonsin få det där riktiga genombrottet. Kanske kan en flytt till en annan och defensivt mer disciplinerad klubb göra honom gott. Ambitiös värvning trots allt av West Brom och Tony Pulis som verkar rätt ambitiösa den här säsongen. Väl godkänd – (+++)
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Jonathan Leko, West Bromwich till Bristol City (lån). Ytter som debuterade redan som 16-åring för WBA. Gjorde en bra match inkluderande en poängvinnande assist mot Liverpool i en av sina första matcher. Fick förra säsongen göra en hel del inhopp. Har dock på ett drygt dussin matcher aldrig vunnit en match med WBA. Pulis ser framför allt offensiva spelare som ett nödvändigt ont vilket gör det imponerande att Leko har ändå lyckats vinna lite förtroende. Kan han visa framfötterna i Bristol City finns chansen att han får spela mer för WBA nästa säsong. Väl godkänd – (+++)
Jeremie Boga, Chelsea till Birmingham (lån). Gick från att starta säsongen för titelförsvarande Chelsea till att bli taktiskt utbytt och nu utlånad till Birmingham. Det ser konstigt ut att Chelsea lånar ut spelare när truppen är såpass tunn men man ska inte glömma bort att lån är Chelseas främsta export och unga spelare hör inte hemma i deras A-lag. Vet inte mycket om Boga men Brum behöver offensiva spelare och Boga har erfarenhet av både Ligue 1 och La Liga trots allt. Med beröm godkänd – (++++)