Två Premier League-klubbar i varsin ände av spektrat. En etablerad klubb med ambitioner mot toppen som däremot underpresterat och förlorat samtliga sina tre första ligamatcher. En nykomling i Premier League som däremot presterat över alla förväntningar och ännu inte förlorat en enda av sina tre första matcher, dessutom inte heller släppt in ett enda mål.
West Ham mot Huddersfield är alltså måndagsmatchen. En match som inte undgår att fascinera. Klassiska engelska klubbar båda två och på sina egna olika sätt. Båda två med rötterna i den brittiska industrialismen. Den ena från storstaden och den andra från det brittiska hjärtlandet både inom gammal industri och idrott. Det är en match med sina egna berättelser i bakgrunden.
En sådan berättelse kan handla om betydelsen av planering.
För en sak som får Huddersfield att sticka ut är inte bara att de har värvat hela tolv spelare den här sommaren, utan att nio av dessa spelare var värvade redan den 7 juli, desto mer imponerande givet att Huddersfield blev klara för Premier League så sent som den 29 maj. Huddersfield och David Wagner visste exakt vad de ville och de genomförde det med emfas.
West Ham ger ett annat intryck. Deras värvningar är spridda över sommaren, vissa senare än andra, olika områden av laget känns bortglömda vad avser behovet av förstärkningar. Det är ingen tillfällighet att West Ham så ofta kopplas ihop med många olika spelare och att värvningarna drar ut på tiden. West Ham känns ofta märkligt planlösa i sina förberedelser.
En sådan berättelse kan handla om betydelsen av en taktisk idé.
Bakom Huddersfields överraskande framgångar förra säsongen och deras positiva start den här säsongen ligger en mycket tydlig taktisk idé, snarare än några individuella hjältesagor. Huddersfield är ett lagkollektiv där varje spelare har en tydlig roll och en tydlig funktion, baserat helt och hållet kring en 4-2-3-1-uppställning och ett högt presspel.
Att hitta en motsvarande taktisk idé hos West Ham är inte lika enkelt. Slaven Bilic har snurrat runt med olika laguppställningar och flera spelare har spelat på helt olika positioner på planen. Bristen på organisation i West Hams spel är ofta påtaglig, både i försvarsspelet och i anfallsspelet. Vi vet inte hur ett Slaven Bilic-lag vill spela fotboll, och det verkar inte heller som om spelarna vet det.
En sådan berättelse kan handla om betydelsen av harmoni.
I framgång är allt lätt, och Huddersfield har haft framgång det senaste året. Det finns ett effektivt och funktionellt samarbete mellan klubbledning och David Wagner med lagledningen. Humöret är självfallet på topp hos supportrarna med Huddersfield tillbaka i Premier League för första gången på över 45 år. Alla delar av klubben drar i samma riktning, det råder harmoni.
I motvind blåser det däremot snålt. West Ham är allt annat än harmoniskt. För supportrarna har flytten till London Stadium blivit en källa till öppet missnöje, att detta är resultatstyrt känns rätt uppenbart. Resultaten är däremot sviktande och de senaste månaderna har det varit närmast öppet ordkrig mellan ägare (numer även kända som ”the dildo brothers) och lagledning, specifikt Slaven Bilic.
En sådan berättelse kan handla om betydelsen av hemmaplan.
Säsongsinledningen har varit en påminnelse för West Hams supportrar om det negativa med flytten till London Stadium, en friidrottsarena i grunden. På grund av VM i friidrott har West Ham tvingats till tre raka bortamatcher. Kvällens match mot Huddersfield är med andra ord West Hams hemmapremiär. Kanske har effekten överdrivits en smula, det är i själva verket bara en match som flyttats, men betydelsen ska heller inte underskattas.
Att det alltså är West Ham som jagar sina första poäng för säsongen samtidigt som Huddersfield går upp i tabelltoppen med en vinst ikväll kan med andra ord inte ses som en ren tillfällighet. Det borde sett till förväntningar vara tvärtom. Men resurser och förväntningar avgör inte allt. Kompetens, organisation, ledarskap och kultur spelar var för sig stor roll det med. Vilket är vad som framför allt förklarar Huddersfields framgångar det senaste året.
West Hams managersituation hänger så klart som en våt filt över den här matchen. Tre raka förluster den här säsongen följandes på en synnerligen svag fjolårssäsong har försatt Slaven Bilic i ett svårt läge. En fjärde förlust, på hemmaplan mot Huddersfield, vore förödande. Det bådar naturligtvis aldrig gott när ägare och managers börjar lobba handgranater mot varandra i media, och det känns mest som en tidsfråga när Bilic och West Ham går skilda vägar.
Ett ”exklusivt” rykte de senaste dagarna har varit att West Ham skulle vara på väg att anställa Maurizio Sarri, som ju gör stor succé med Napoli. Vilket måste betraktas som ett av de mest otroliga ryktena vi hört på länge, men samtidigt så klart även som ett av de roligaste. Det vore ju naturligtvis en smått sensationell utveckling, även om vi har sett några svåra exempel på att så utpräglat italienska tränare har svårt att översätta sig själva till Premier League.
Något behöver West Ham hur som helst göra. Det positiva för dem är att deras problem känns ytliga snarare än djupgående. Missnöjet är en funktion av resultaten som i sin tur är en funktion av kompetens, taktik och organisation. Det är en managers områden. Det är de områden där Slaven Bilic hittills har kommit till korta och de områden en ny manager kan åtgärda.
West Ham behöver bättre planering. West Ham behöver en tydligare taktisk idé på planen. West Ham behöver harmoni i klubben. West Ham behöver det som har tagit Huddersfield från de nedre regionerna i EFL Championship till toppen av Premier League på mindre än två år. Annars riskerar West Ham på två år göra resan från toppen av Premier League tillbaka till EFL Championship.
Det är utgångspunkten för West Hams första match hemma på London Stadium den här säsongen. Liksom det är berättelsen om West Hams och Huddersfields första match mot varandra i Premier League sedan tidigt 1970-tal.