Det har pratats om kris i Crystal Palace med fyra förluster på deras fyra första matcher och som en konsekvens fick även Frank De Boer sparken och ersattes med Roy Hodgson. Någon som kanske är tacksam för att det har dragit till sig all uppmärksamhet är Eddie Howe, vars säsongsinledning med Bournemouth har varit exakt lika illa den.
Även Bournemouth har förlorat sina fyra första ligamatcher, och de har samma svaga målskillnad som Crystal Palace, med den lilla skillnaden att de både gjort och släppt in ett mål mer. De skulle möjligen kunna försvara sig med att ha haft ett något tuffare spelschema än Crystal Palace, men spelmässigt har det nog sett precis lika illa ut.
De som vill mana till lugn pekar på att Bournemouth bara tog totalt en poäng mer i exakt motsvarande matcher förra säsongen. Jämfört med förra säsongen, som är Bournemouths bästa ligasäsong någonsin, ligger de alltså bara en enda poäng back. Men den typen av jämförelser blir sällan särskilt rättvisande och tenderar fördunkla mer än de upplyser.
Varje säsong är sin egen resa och hur den resan påbörjas avgör hur den därefter avslutas. Att Bournemouth har haft två förhållandevis bra säsonger i Premier League bygger på två bra inledningar på dessa säsonger, från vilka de kunnat bygga vidare. Att hamna efter redan från början och tvingas försöka äta upp ett försprång ger en helt annan situation och en helt annan psykologi.
Inte minst därför har kvällens alternativa sydkustderby hemma mot Brighton fått sådan stor betydelse för Bournemouth och för Eddie Howe. De måste få igång sin säsong ikväll. Brighton är en nykomling och således en motståndare som Bournemouth måste förväntas kunna besegra. Att förlora skulle placera dem sju poäng efter Brighton samt göra känsloläget runt klubben än mer labilt.
Att Eddie Howe har gjort sitt bästa för att piska upp stämningen inför kvällens match mot Brighton är alltså ingen överraskning. Han har uppmanat spelare och supportrar att inspirera varandra den här kvällen. Flera spelare har även de gett sin syn på matchens betydelse. Allt handlar den här kvällen om att sluta leden och göra hemmaplan till en så stor fördel som bara möjligt.
Eddie Howe har naturligtvis ett väsentligt större förtroendekapital än vad till exempel Frank De Boer någonsin skulle kunna ha. Howe är mannen bakom att ha guidat Bournemouth från League Twos källarvåning hela vägen upp till Premier League, en smått fantastisk resa. Det ger honom en trygghet att arbeta vidare även om spelet och resultaten börjar visa på motvind.
Samtidigt måste den här säsongen ses som något av ett vägskäl både för Eddie Howe och för Bournemouth. Howe har betraktats som the next big thing inom engelsk fotboll under några år. Frågan är om han förmår lyfta Bournemouth ännu ett steg eller om resan har kommit till vägs ände. En annan fråga är vad som sker om Bournemouth faller bakåt och kanske åker ur Premier League.
Under sina hittills två säsonger i Premier League har Bournemouth gett ett ofta mycket sårbart intryck. För naiva mot storklubbarna och samtidigt för lättviktiga mot mer jämbördigt motstånd. Det har känts givet att Bournemouth skulle dras med i nedflyttningsstriden men de har ändå i slutänden lyckats hålla sig utanför den. Kommer de dras med den här säsongen?
Det som har varit Bournemouths svagheter förut ser fortsatt ut att vara deras svaghet. Deras centrallinje känns alldeles för svag. Mittförsvaret är tämligen vekt och deras centrala mittfält har normalt sett väldigt svårt att faktiskt kontrollera en matchbild. Just detta är också ett område som Eddie Howe har misslyckats eller struntat i att faktiskt förstärka under dessa säsonger i Premier League.
Problemet med Bournemouths mittfält är att det gör varken eller. Det bidrar inte överdrivet mycket till anfallsspelet, det är inte många mål som kommer därifrån och Bournemouths antal chanser per match är näst lägst i ligan. Det bidrar inte heller med något större skydd till försvaret där Bournemouth återigen släpper till flest chanser per match tillsammans med Swansea och Burnley.
”Stuck in the middle” är ett vanligt uttryck inom strategilitteraturen för företag och organisationer som till viss del har fallit i fällan att försöka göra lite av varje istället för att verkligen fokusera på något mer specifikt, och därmed blir rätt svaga på det mesta. God strategi handlar oftast om att välja (bort). Kanske är det en fälla även Eddie Howe och Bournemouth hamnat i, de är stuck on the middle.
Vad ska då Eddie Howe välja? En rent okulär analys av Bournemouths prestation de senaste säsongerna visar att målskyttet inte är något större problem för dem, de levererar mål ungefär i enlighet med vad som kan förväntas av dem och deras ligaplacering. Däremot släpper de in mål i en takt som mer motsvarar nedflyttning. Rent logiskt är det alltså där det finns mest värde att hämta hem.
Vilket borde tala för att Lewis Cook lär få en större roll i Bournemouth. Cook är en mycket lovande defensiv mittfältare värvad inför förra säsongen från Leeds, en värvning som fortfarande grämer Leeds supportrar. Under sommaren var han lagkapten för Englands U20-lag i VM som vann guld. Ändå har han hittills den här säsongen bara spelat en enda match i Ligacupen.
Eddie Howe har ägnat de senaste säsongerna åt att systematiskt försöka förstärka framför allt Bournemouths anfall och offensiva kantpositioner. Med viss framgång samtidigt som hans största värvningar där än så länge inte har fått någon konkret positiv effekt. Även målvaktsposten och mittförsvaret har sett förstärkningar. Men centralt mittfält verkar existera i något slags vakuum.
Om Eddie Howe hoppas kunna utveckla Bournemouth vidare är det området som framför allt behöver förstärkas. Om Eddie Howe hoppas kunna hålla Bournemouth kvar i Premier League är det definitivt ett område som behöver förbättras.