Det är ofta så tydligt när ett lag befinner sig i motvind. Bollen rullar inte deras väg, bra saker befinner sig alltid precis utom räckhåll och när dåliga saker inträffar så inte bara regnar det utan öser ner. Frustrationen börjar krypa in i laget vilket i sin tur förstärker redan befintliga tendenser. Mitt i en sådan malström av elände befinner sig för närvarande Everton.
Everton hade 0-1 långt in i matchen på Old Trafford igår. Matchen var alltjämt öppen, Everton kunde fortfarande åtminstone kvittera och hade i själva verket haft flera möjligheter att kvittera redan men stoppats av David De Geas utmärkta målvaktsspel. Allra minst kunde Everton i det läget lämna Old Trafford med en hedersam uddamålsförlust i ryggen och en känsla av att ändå ha gjort framsteg.
Ändå tvingas Everton och Ronald Koeman lämna Old Trafford med en 0-4-förlust i baken sedan Man Utd gjort tre sena mål. Ett resultat som inte riktigt speglade matchbilden, åtminstone med bara 1-0 i halvtid. Ett resultat som istället förstärker pratet om kris, frustrationen i laget, och fäster strålkastaren ännu mer på Evertons situation.
Efter matchen är Ronald Koeman synbart upprörd och irriterad. Vilket går att ha förståelse för. Inte minst verkar han ha lagt märke till vad José Mourinho skrivit i matchprogrammet att Man Utd mötte ett Everton som spenderat £140m och allra minst borde sikta på en plats bland topp fyra. Något som Koeman klart och tydligt menade var fullständigt orealistiskt att förvänta sig av Everton.
Det väcker så klart två frågeställningar. Nämligen huruvida det faktiskt är orealistiskt att förvänta sig något liknande av Everton, samt vad som egentligen är realistiskt att förvänta sig av Everton den här säsongen?! Det är inte alldeles självklart att ta Ronald Koemans ord på den saken då han naturligtvis är part i målet och har ett intresse av att hålla förväntningarna nere.
Den första tanken är att det knappast är rimligt att förvänta sig av Everton att redan utmana om de fyra topplatserna. José Mourinho borde veta det bättre än någon annan, han spenderade ungefär lika mycket förra sommaren. Rom byggs aldrig på en dag, förändring tar tid, Everton spenderade mycket i somras men ligger ändå långt efter, och £140m är inte vad det var för bara ett år sedan.
Den andra tanken bör vara att realistiskt att förvänta sig av Everton är att visa att de är redo att i alla fall börja utmana de sex etablerade storklubbarna, även om det inte nödvändigtvis måste betyda att de redan nu slår sig in bland dem i den slutliga tabellen. Men det är däråt Everton siktar, de var redan förra säsongen bäst av resten, och flera av de sex stora kan knappast ses som ouppnåeliga.
En invändning är självfallet att det inte finns något konkret värde med att slå sig in bland de sex stora klubbarna, då det ju inte ger någon Champions League-plats. Men vad som avses är nog mer det abstrakta värdet att kunna konkurrera på någorlunda jämn fot med de sex stora. Och när ett lag kan göra det har de även möjlighet att nå en av Champions League-platserna.
Men om det är den realistiska förväntningen på Everton så är Evertons realitet en helt annan för närvarande. Förlusten mot Man Utd var lagets tredje förlust på fem ligamatcher, de har bara gjort två mål på dessa fem matcher, och befinner sig för närvarande under nedflyttningsstrecket, även om det självfallet är alldeles för tidigt att börja se det som något oroande.
Det är samtidigt lätt att glömma vad de flesta pratade om redan innan säsongen startade, att Evertons spelschema under säsongsinledningen var något som plockat ur en febrig mardröm. Dessa fem matcher inkluderar matcher mot Man City, Chelsea, Tottenham och Man Utd, tre av dem på bortaplan. Att bara plocka en poäng från dessa matcher är kanske inte idealt, men knappast katastrofalt.
Det var inte svårt att förutse att Everton med ett sådant spelschema skulle få svårt att plocka poäng så här under inledningen av säsongen. Desto svårare kan tyckas med ett lag som genomgått så stora förändringar under sommaren. Det mer beständiga testet på Evertons förmåga inleds i själva verket nu, inför det kommande uppehållet, med hemmamatcher mot Bournemouth och Burnley.
Vinn dessa båda matcher och situationen börjar se betydligt mycket mer ljus ut för Everton. Vinn därefter mot Brighton efter landslagsuppehållet och sedan kan det verkligen vara läge att ladda för hemmamatchen mot Arsenal därefter. Det är inte den gångna månaden som definierar Evertons säsong. Det är den kommande månaden som ger oss definitionen.
Av den här anledningen tror jag inte Ronald Koeman löper någon reell risk att faktiskt få sparken av Everton. Det är kanske naturligt att det har börjat viskas om det, givet säsongsinledningen, givet förväntningarna, och givet att Frank De Boer redan så snabbt fått sparken. Men alla vet, inte minst Evertons styrelse, att det finns mycket kvar att hämta med Everton.
Med detta inte sagt att Ronald Koeman inte gör sina misstag. Det är tydligt att Everton inte har lyckats värva någon realistisk ersättare till Romelu Lukaku. Det är också tydligt att Everton saknar fart i laget, delvis på grund av skador men det är också spelare med fart som hamnar på bänken. Det är tydligt, inte minst mot Man Utd igår kväll, att Koeman är överdrivet defensiv i sin matchattityd.
Det är med det i bakhuvudet som Ronald Koemans beskrivning av en topp fyra-placering för Everton som helt orealistisk ändå blir intressant. Är det något han bara säger för att hantera förväntningar och deflektera kritik? Eller är det istället ett uttryck för en mer allmän syn att det inte är realistiskt för Everton att kunna konkurrera med de sex storklubbarna?
Om det senare, kanske i synnerhet efter att ändå ha spenderat £140m på spelare bara den här sommaren, finns kanske mer långsiktiga skäl för Everton att fundera på om Ronald Koeman är rätt manager för dem.