AIK spelade i november 2012 sista matchen, i forna hemmaborgen och nationalarenan Råsunda, mot Napoli i gruppspelet i Europa League. Det var banderoller, fyrverkerier, tifo, för många trevlig stämning. Det var ett passande tillfälle att för evigt skriva in sig i AIK:s fotbollshistoria.
Helgi Danielsson smög sig i den 35:e minuten in i straffområdet, mötte ett hårt inlägg av Viktor Lundberg och lobbnickade in bollen över Antonio Rosati i mål. AIK förlorade med 1-2 efter straffmål av Edinson Cavani på övertid, men blev ändå hyllat av klubbens supportrar efteråt. I centrum stod en isländsk mittfältare, som just upplevt sitt största ögonblick i karriären.
- Det var fantastiskt att spela på Råsunda. Jag minns målet, det var lite konstigt, ett väldigt hårt inlägg och en perfekt nick. Jag tänkte inte särskilt mycket, satte bara dit huvudet och fick en perfekt bana över målvakten. Jag tänkte i varje fall nicka mot mål, så det var ju i varje fall ett avslut, skrattar han.
Lite mer än fem år senare har hyllningssångerna tystnat, Råsunda är sedan länge rivet och AIK har flyttat till Friends Arena. Helgi Danielsson har just slutfört sitt två år långa arbete på EU-institutionen i Lissabon, Portugal. Han har förverkligat sin dröm om att arbeta med medicinsk kemi och i det här fallet mot narkotikamissbruk på ett övervakningscentrum.
- Jag har alltid haft ett intresse för kemi och egentligen för all forskning. Jag forskade främst kring droger och narkotika i Lissabon och publicerade ett par artiklar. Det var spännande, säger han.
Helgi Danielsson skiljer sig på många vis från andra fotbollsspelare. Han fick tidigt upp ögonen för kemi och började redan under sina första år i isländska högstaligalaget Fylkir att studera vid sidan av fotbollen. Han tog en paus från studierna under sina tidiga proffsår med engelska Peterborough United i League One, men återvände 2003 till den isländska fotbollen, skolbänken och Fylkir.
- Det är många isländska spelare som pluggar, då det inte är en proffsliga på Island. De är medvetna om att få blir proffs och även om de blir proffs i Sverige, så behöver man en utbildning för en karriär efter det. Det är väl oftast business, juridik och sådant. Det är inte lika vanligt med kemi, säger han.
Danielsson tog inför säsongen 2006 med sig studierna till Sverige. Han skrev på för allsvenska Öster, men fick en tuff start på sejouren i Sverige med två raka nedflyttningar från både allsvenskan och superettan, vilket gjorde att han flyttade vidare till Elfsborg för allsvenskt spel igen.
- Jag hade kanske nått ännu längre i min karriär om jag inte tänkt så mycket på att studera, men man gör samtidigt det man har ett stort intresse för, och jag har alltid velat göra det här på min fritid. Jag fick ofta ställa in kurser och ”tentor”, då många kurser tog mycket tid och kraft, men det fungerade ju till slut. Jag påbörjade även 2007 en Bachelor i medicinsk kemi, där jag studerade på distans till ett universitet i England.
Men trots stort fokus på studier, så tog han sig ut i Europa igen. Efter en andra- och tredjeplats med Elfsborg, så gjorde han en vårsäsong med Hansa Rostock i 2. Bundesliga innan han återvände till Sverige igen för spel med AIK. Det är en klubb som han än i dag håller kärt, trots att han anslöt till klubben under en turbulent tid. Laget tog, året innan Danielssons ankomst, SM-guld och hade under 2010 stora förväntningar på sig att återupprepa succén. Det slutade med platt fall och en elfteplats med ynka sex poäng ner till Åtvidaberg på nedflyttningsplats.
- Det var en tung säsong. Vi hade en ny tränare och flera bra spelare lämnade klubben, samtidigt som vi var ett gäng nya spelare som kom in. Det är klart att det var höga förväntningar efter att vi vann guld, men efter det blev det ju bra, berättar han.
Efter säsongen tillträdde Andreas Alm som ny huvudtränare i föreningen. AIK lyfte igen och har sedan dess radat upp topplaceringar i allsvenskan. Dessutom tog sig föreningen, under sommaren 2012, vidare till gruppspelet i Europa League efter en 2-0-vinst i kvalet på bortaplan mot CSKA Moskva.
- Det var häftigt, men det var också lite stressigt för min del. Jag hade vid den tidpunkten tre barn och satte mycket press på mig själv i vissa lägen med både fotbollen och studierna. När vi slog ut CSKA, så hade jag, klockan två, samma natt deadline för en uppgift, så jag lämnade firande och gick upp på hotellrummet för att lämna in uppgiften, så det var lite stressigt.
Hur reagerade dina lagkamrater på att du lämnade festen för att lämna in en uppgift?
- Det var okej, de visste ju om att jag pluggade. Jag delade även rum med Per Karlsson, som sedan också började studera, även om jag inte vet vad han gjort under den senaste tiden. Han hade full förståelse och jag tror att fler och fler börjat tänka på att plugga efter karriärens slut, då många har andra intressen också, berättar han.
Men trots stressen med studierna, så hann han även med att njuta av Europaäventyret.
- Det var helt klart höjdpunkten i min karriär. Jag spelade ganska många av kvalmatcherna och även i gruppspelet. Vi slog Moskva, vann mot PSV (Eindhoven) och gjorde mål mot Napoli hemma, samtidigt som vi kryssade mot PSV borta. Den säsongen var helt otrolig, en fantastisk säsong, där vi hade många spelare som spelade väldigt bra fotboll, säger han.
Året därpå blev det sista i AIK. Danielsson hade ett år kvar på kontraktet, men blev inte erbjuden ett nytt och stannade fram till sommaren. Det blev ett speciellt halvår för honom och stora delar av Fotbollsverige. Lagkamraten och vännen Ivan Turina avled, den 2 maj, i sitt hem i Solna.
- Det var ett tufft år. Han var en bra kompis. Vi bodde i samma byggnad i Solna och när vi var på träningsläger, så tillbringade vi mycket tid ihop. Det var en fantastisk människa utanför planen. Det var så surrealistiskt. Jag kommer ihåg att jag körde min dotter till skolan och såg att det var en ambulans utanför hans hem och att någon från kansliet pratade i telefon. Jag fick en konstig känsla och sedan ringde någon mig, tio minuter, en kvart senare och berättade att han hittats död.
Hur var det att gå vidare efter det beskedet?
- Det var väldigt tufft. Jag tycker dock att AIK hanterade det bra med matchen mot hans gamla klubb, samtidigt som vi flög ner till begravningen i Kroatien. Klubben gjorde det bra. Vi fick även lite extra stöd av fansen, alla slöts samman. Vi fick ett annat perspektiv på fotbollen, vad som egentligen är viktigast i livet. Det var tufft, men sådana här saker kan ingen förutse, säger han.
Danielsson tog under sommaren med sig familjen och kurslitteraturen till Lissabon-klubben Belenenses och Portugal. Det var början på en ny ansträngd tid för honom på flera olika plan.
- Jag trivdes väldigt bra i AIK, av alla klubbar jag spelat i, så är det AIK jag följer i dag. Det känns som min klubb. Jag hade gärna spelat där i flera år till, men var tvungen att lämna, säger han.
- Jag skrev ett ettårskontrakt med Belenenses, där vi behövde klara oss kvar i högstaligan för att jag skulle få fortsätta spela i klubben. I slutändan hade vi en hemmamatch kvar där vi behövde vinna, samtidigt som jag hade examen måndagen efter det. Jag fick nästan panikångest, när jag skulle gå till tentan. Jag hade inte hunnit plugga något, så det blev en katastrof. I slutändan var dock mitt jobb då att fokusera på fotbollen och vi vann ju matchen, fortsätter han.
Säsongen därpå fortsatte problemen. Han tappade till och med glädjen för fotbollen.
- Det var mycket upp och ner med flera olika tränare. Jag hade svårt att jobba med den nye tränaren och tappade glädjen för fotbollen. Jag hade egentligen bestämt mig för att sluta spela, men sedan kom det ett bra erbjudande från Danmark, så jag tog det, samtidigt som min familj stannade kvar i Portugal, då jag inte kände att det var något långvarigt i Danmark, säger han.
Danielsson kände sig själv rätt. Det blev bara en säsong i danska andraligan, där han hjälpte Århus upp i Superligan. Efter det var det adjö till fotbollen. Danielsson var klar med studierna och redo för nya utmaningar. Det blev arbete på EU-institutionen i Lissabon.
Men något saknades, ett ordentligt avslut på fotbollsplanen. Nyligen skrev han på ett kontrakt över den kommande säsongen med moderklubben Fylkir och fick dessutom jobb på Universitetssjukhuset i Reykjavik, där han kommer att framställa radioaktiva läkemedel för att bland annat diagnostisera cancer.
- Jag avslutade på ett väldigt negativt sätt i Danmark, bara försvann, sa aldrig hejdå. Jag vill därför spela en säsong till i min gamla klubb, där jag spelat i elva, tolv år. Jag ville inte spela för en annan klubb, så jag är väldigt glad över att de gav mig ett kontrakt, då jag tror att jag kan hjälpa klubben nu när den är nykomling i högstaligan, samtidigt som det även ska bli spännande att bredda min erfarenhet på sjukhuset, säger han.
Danielsson sluter i år fotbollscirkeln efter tre års uppehåll i karriären. Vad som händer sedan? Det är ännu oklart, men en sak är säker, att han redan har inlett en ny, framgångsrik karriär, långt borta från hyllningssångerna den 22 november 2012 på Råsunda.
- Jag ser fram emot en sommar på Island och sedan får vi se vad som händer. Jag är väldigt intresserad av droger och narkotika, vilket jag jobbade med i Lissabon. Det blir lite annorlunda arbete nu på Island, där jag får erfarenhet av olika tekniker, men jag kan tänka mig att läsa vidare till doktor, även om jag också vill jobba med läkemedelsforskning, säger han.
Se Helgi Danielssons mål mot Napoli i spelaren ovan.