CLUB CALCIO INFÖR HELGEN: Milan - Scudetton och framtiden

Därför vann Milan scudetton

1. Försvarsspelet och en mittback sänd från himmelen
Man brukar säga att ett mästarlag byggs alltid bakifrån. Jag tror det ligger mycket i det och när det gäller årets upplaga av Milan stämmer det väldigt bra. Laget har med två omgångar kvar släppt in klart minst mål i serien med 23 mål. Det är 13 mindre än näste konkurrent, Napoli, och om vi låtsas att Milan släpper in 3 mål på de sista 2 matcherna skulle det vara 13 mindre än vad laget släppte in förra säsongen. Tretton mål är mycket, det är så mycket att det avgör vart säsongen tar vägen.

Tränare Allegri har givetvis sin del i det, Abbiatis stabilitet, Nestas skicklighet och rutin och Abates genombrott har också sin betydelse men allra viktigast har naturligtvis ett försvarsfenomen från Rio de Janeiro varit. Thiago Silva, världens bästa mittback. Snabb, tekniskt skicklig, stark fysik, bra i luftrummet, läser spelet lysande och är mycket brytsäker. Han har allt. Jag vill nog hävda att Thiago Silva har varit säsongens viktigaste spelare. No Thiago, no scudetto.

2. Zlatan Ibrahimovic
Det senaste en spelare har presterat är det som brukar fastna på näthinnan hos folk. Om du t ex har gjort en okej höstsäsong men en helt fantastisk vårsäsong istället för tvärtom kommer du säkert upplevas som en bättre spelare. Zlatan gjorde tvärtom och jag hoppas folk kommer ihåg vem som bar Milans offensiva spel mer eller mindre själv långa stunder under höstsäsongen. Vems långa tå avgjorde mot Genoa? Vem avgjorde Milano-derbyt i 12:e omgången? Vems konstmål avgjorde matchen mot Fiorentina? Vem kvitterade i sista minuten mot Udinese? Vem säkrade segrarna mot Cesena och Cagliari med sina 2-0-mål. Zlatan kan ha fixat minst sju poäng med sin närvaro.

Då har jag inte ens nämnt alla hans 11 assists eller hans drömmål mot Lecce. Visst, hans dubbla utvisningar under slutet av säsongen sätter lite smolk i bägaren för svenskens säsong men när man summerar Il Campionato 2010/11 kan man ändå konstatera att Ibrahimovic återigen står som en vinnare och att han har haft en stor del i det hela. No Zlatan, no scudetto.

3. Truppens bredd
Jag har nämnt topparna men Allegri lyckades verkligen få ut smått o gott från nästa varenda spelare i truppen. Cristian Abbiati var sällsynt jämn, Ignazio Abate förvandlade sig från en enkelspårig spelare med postionsbryderier till en landslagsmässig ytterback, Alesandro Nesta fick ut det mesta av sin slitna kropp och Mario Yepes blev en lysande nödlösning när det behövdes. Clarence Seedorf hade en blommande vår kvar i sin själ, Gennaro Gattuso hade en lång period av gammal god chili, Kevin Prince Boateng betydde mycket med sin dynamik och rörlighet, Mark Van Bommel kom i rätt tidpunkt med sitt bollvinnande spel och till och med Rodney Strasser bidrog med sitt viktiga mål mot Cagliari.

Alexandre Pato blixtrade till rätt ofta trots sina glasmuskler, Antonio Cassano var ojämn men bjussade på en del genialiteter som resulterade i en del vunna poäng och Robinho missade mycket chanser men gjorde ändå en hel del mål. Om till och med Massimo Oddo gjorde ett par riktigt fina matcher så har man lyckats med bredden.

Framtiden
Milan är inte nöjda med detta, satsningen (nästa år främst på Champions League) och föryngringen av truppen fortsätter. Phillipe Mexes och Taye Taiwo lär komma gratis eftersom deras kontrakt går ut. Båda är mycket vettiga lösningar såväl ur ett ekonomiskt som ett sportsligt perspektiv (har vi sett ett elegantare mittbackspar än Mexes/Thiago Silva?). Frågan är nu vad som händer med flera av Milans trotjänare vars kontrakt går ut? Andrea Pirlo verkar lämna efter många fina år för antingen Juventus (favoriter just nu) eller Roma.

Jag tror att detta är en bra lösning för både Milan och honom själv. Milan klarade sig mycket bra utan Pirlo då han var skadad och den Brescia-fostrade mittfältseleganten kan behöva få en ny utmaning för att få ut mer av sin kvalité. Gennaro Gattuso gjorde en bra säsong men visade också starka tendenser att vara i slutet av sin karriär. Det skulle inte förvåna mig om Gattuso själv väljer att inte förlänga då han med god självinsikt inser att det är tid att ge plats för yngre förmågor. Massimo Ambrosini hängde med riktigt bra spelmässigt när han inte var skadad och jag kan tänka mig att han får ett nytt ettårskontrakt. Jag tror att Clarence Seedorf kommer välja att avsluta karriären på annan ort (typ Qatar, USA, Holland eller Brasilien). Pippo Inzaghi kör ett år till.

Dessa spelare kan jag tänka mig att Milan säljer eller lånar ut: Luca Antonini, Marek Jankulovski (hem till Banik Ostrava?), Sokratis, Rodney Strasser, Alexander Merkel och Nnamdi Oudamadi.

Ganso
Paulo Henrique Ganso har under den senaste månaden rapporterats vara i stort sett klar för Milan. Nu kan det hela sättas i fryspåse. Ganso muskelskadade sig nyligen och kan bli borta upp till ca 3 månader. Detta efter att han rätt så nyligen kommit tillbaka efter en svår knäskada. Själva värvningen av Ganso är knepig i sig eftersom han ägs av både klubben Santos och företaget DIS Esportes. Vill Milan verkligen inleda nästa säsong med sitt stora nyförvärv på rehabilitering? Börjar Milan bli oroliga att han är en alltför skadebenägen spelare? Tror Milan på honom så mycket att de värvar honom ändå? Det nya scenariot är att brasilianska klubben Corinthians kliver in som medpart. Ganso har en utköpsklausul på ca 54 miljoner euro men den klausulen gäller bara för utländska klubbar.

Den inhemska utköpsklausulen ligger på 25 miljoner euro och därför kan Corinthians komma att köpa ut de 45 % som Santos äger för ca 12 miljoner euro. På detta sätt kan Corinthians tjäna en liten extra slant om de säljer honom antingen under januari 2012 eller nästa sommar och Milan slipper strula med Santos om en alldeles för hög summa. Dessutom får Milan mer tid på sig att se om skadorna försvinner och om han fortsätter att utvecklas på rätt sätt. Så vi som gärna hade sett Ganso visa sina Rivaldo-moves redan i höst får kanske vänta.

Mazzarris dubbelspel
Napolis tränare Walter Mazzarri befinner sig i en något Franz Kafka-liknande situation. Mazzarri har garanterat haft samtal med Juventus under den senaste månaden utan att de för den sakens skull lovat honom en plats på bänken nästa säsong. Mazzarri som säkert gärna är sugen på att träna "den gamla damen" har varit otydlig i sina uttalanden om sin framtid i Napoli. Dett har gjort både Napolis president Aurelio Di Laurentiis och Napoli-supportrarna irriterade och till den grad att han nu tveksamt kommer kunna sitta kvar som Napoli-tränare nästa säsong även om Juventus inte skulle kontraktera honom.

En annan Kafka-aspekt är ju att Napoli möter Juventus borta i sista omgången. Om nu Juventus har chans på en Europa League-plats (vilket är mycket möjligt) och Napoli inte har något att spela för, hur ska han då kunna motivera sitt lag att besegra det lag som han själv eventuellt kan komma att träna nästa säsong? Inte minst om det är en plats i Europa eller inte som kan stå på spel. Det hela blir lite märkligt. Det kanske slutar med att Mazzaris dubbelspel gör att han till slut inte hamnar någonstans.

Italienska Cupen
Nu är det klart vilka som gör upp i en final den 29 maj på Stadio Olimpico i Rom. Palermo vs Inter. I veckan slog Palermo ut Milan med 2-1 (4-3 sammanlagt) och Inter spelade 1-1 mot Roma (2-1 till Inter sammanlagt). Här kan du se målen från veckan:

Palermo-Milan

Inter-Roma

Genoa jagar superlöfte

Nr 10, Jean Chera (Santos)

Arrividerci!